Patronymikon: Skillnad mellan sidversioner

I [[ryska]]n är det vanligt med fadersnamn tillsammans med förnamn och familjenamn (efternamn). Fadersnamnet bildas här av faderns förnamn med något av tilläggen -''ovitj'', -''evitj'', eller -''itj'' för söner, och -''ovna'', -''evna'' eller -''initjna'' för döttrar. Den ryske [[författaren]] [[Fjodor Dostojevskij|Fjodor Michajlovitj Dostojevskij]] fick exempelvis fadersnamnet Michajlovitj, eftersom hans far hette Michail. Ett annat exempel är författaren [[Anna Achmatova|Anna Andrejevna Achmatova]], vars far hette Andrej.

I många länder i Mellanöstern och Nordöstafrika, till exempel Irak, Syrien, Etiopien, Somalia och Eritrea, är det vanligt att ett barn får ett eget namn och sedan sin fars och sin farfars namn utan ändringar. En person som heter Amir Mohammed Ahmed har då Amir som sitt eget förnamn medan hans far hette Mohammed i förnamn och hans farfar hette Ahmed. Personen har alltså två patronymika. När personer med namn enligt denna stil flyttar till Sverige, registreras enligt [[Skatteverket]]s praxis farfarsnamnet som efternamn och förnamnet och farsnamnet som förnamn, vilket innebär att fadersnamnet registreras som ett förnamn även för kvinnor, trots att det i regel är ett typiskt manligt förnamn.

I vissa länder med denna tradition, bland annat Irak, finns det nya namnregler som stadgar att man skall anta efternamn av släktnamnstyp, men detta är på många håll inte genomfört i praktiken ännu.

Även arabiska namn med ''ibn'', ''ben'' eller ''bin'', [[hebreiska]] med ''ben'' och [[arameiska]] ''bar'' (som alla betyder ''son till'') är patronymika.

[[Spanska]] efternamn som slutar på -ez (t.ex. Sánchez, son till Sancho, eller González, son till Gonzalo), [[Skotsk gäliska|skotska]] efternamn med ''Mac'' eller ''Mc'' samt [[Iriska|irländska]] ''O' '' är ursprungligen patronymika som behållits som familjenamn. I [[kymriska]] används ordet ''ap'' (kort form av ''mab'', 'son') mellan förnamnet och faderns namn, och i somliga fall har detta sammansmält till vad som har kommit att bli släktnamn (till exempel ''Prichard'' av ''ap Richard'', 'son till Richard').  

I [[Nederländerna]] förekom det länge parallellt med andra typer av släkt- och tillnamn, som exempel hos [[målare]]n [[Rembrandt|Rembrandt Harmenszoon van Rijn]], varvid patronymikonet ofta förkortades (alltså ''Harmensz''). I [[frisiska]] var patronymika ända till 1800-talet vanligare än släktnamn inom [[allmoge]]befolkningen, i likhet med förhållandet i Sverige.