Mellby (F): Skillnad mellan sidversioner

Mellby är en socken på Småländska höglandet i Jönköpings län, belägen mellan tätorterna Eksjö och Vetlanda. Socknen omtalas redan på 1200-talet och existerar än idag som självständig församling, medan landskommunen inlemmades i Höreda landskommun 1952 och senare i Eksjö kommun 1971.

Mellby nämns i historiska källor som en församling första gången 1291. Dendrokronologisk datering av kyrkan gör gällande att tallvirke i remstycken och takstolar avverkats ca 1290 (vissa takstolar innehåller även virke avverkat på 1340-talet, troligen med anledning av en förstärkning av kyrkans tak). Några inventarier med äldre datering än senmedeltid finns inte. Socknens namn som går tillbaka på kyrkbyn (mythalby 1291), ungefär "gården eller byn mellan", syftar på läget mellan Norrby och Söraby. Vid Norrby, Mellby och Söraby finns eller har funnits gravfält från järnåldern. Runstenar finns eller har troligen funnits vid Mellby, Söraby, Värneslätt och Ämmingarp.

Mellby socken ligger i Södra Vedbo härad och har allt sedan medeltiden hört till Linköpings stift. Socknen följer sjön Solgens sydvästra sida och har den mindre sjön Bodasjön i väster. I söder löper häradsgränsen och i äldre tid även gränsen mellan folklanden Vedbo och Njudung. Från Solgen rinner Solgenån, ett biflöde till Emån som även går under namnet Skedeån, genom socknen söderut. Ån passerar socknens enda samhälle Värne, en gammal kvarnplats. Socknen gränsar till Höreda, Hult, Edshult, Skede och Vetlanda socknar. Som gränssocken utgörs arealerna av förhållandevis stora mängder skog, berg och mosse och socknen karaktäriseras till stora delar (framför allt i öster) av kolonisationsbyggd från medeltid eller yngsta järnålder, där de äldsta odlingsområdena har funnits i nordväst. Socknen har haft ganska liten inverkan från adeln och endast en sätesgård finns belagd i socknen från slutet av medeltiden, Norrby (1487). Kyrkbyn som ligger intill Solgens strand, är riksintresse för kulturmiljövården med en från medeltiden ganska oförändrad kyrka, fattigstuga, sockenstuga och kyrkstallar liksom i utkanten av byn gravfält och den gamla offerkällan "Frös källa".  

Socknens gårdar har i äldre tid endast undantagsvis varit samlade i byar. Med undantag av kyrkbyn har byarna inte omfattat mer än två gårdar. Hemmansklyvningen har dock senare gjord det vanligt med exempelvis "fjärdingsbönder". De äldre jordbruksenheterna är: Björkeryd (Baggamåla); Björnskog; Björnåsa; Boaryd; Boda; Dämparp; Gastorp; Glinghester; Gyamossa; Gåsarp; Hammar; Hylte; Högarp; Kungstorp; Kättarp; Mellby: Södergården, Hagagården (Backegården), Mellangården och Norrgården (Klockaregården); Mossekulla; Mosstorp; Mölarp; Norrby; Prästtorp; Rot; Saxamåla; Sjöakull; Skogsäng; Slätte; Söraby: Södergård och Norrgården; Ustorp: Södergården och Lillegården (Norrgården); Värne kvarn; Värneslätt; Älmesås; Ämmingarp; Äspefall; Äspenäs; Ödegärde och Ödesås. Därtill kommer några utjordar som väl bör ses som ödegårdar: Djurstorp under Söraby, Kerstinstorp (Kärringstorp) under Ustorp, Sörarp under Högarp och Ängestorp under Värneslätt. I det medeltida materialet nämns (1379) även ett ''Butolfs bodha'' (troligen identiskt med Boda) liksom (1454) '''en''' gård Rot och ''Æspabærgh'', där ''Æspabærgh'' troligen redan då uppfattades som en utjord.