Tingsåspojkarna (ett utvandraröde): Skillnad mellan sidversioner

''Kära föräldrar och Syskon.

Jag vill nu skrifva några rader till eder och låta er veta att jag har hälsan och mår riktigt bra.Jag kan låta er veta att frihetens dag har äntligen kommit för mig den dag som jag så länge har längtat efter.Kan ni tänka er något härligare än friheten, nu när jag inte haft min frihet på nära 22 månader, och jag hade ju inte gjort det minsta ont. Ja vi kom hem hit dagen före igår, tisdagen den 11 november. Det var Axel och jag som kom. Sorgligt nog att inte Gunnard var med också, ja nu vet jag inte säkert när Gunnard blir fri men vi får hoppas på det bästa. Tiden för honom är inte oppe förrän till våren, i maj månad, men vi har gott hopp att han skall komma ut långt före den tiden. För en tre veckor sedan var han kallad in på kontoret. Först talade han med en kapten. Han sade att han skulle göra vad han kunde för Gunnard, för att få honom fri, för han tyckte att Gunnard hade varit inne länge nog, så han sände Gunnard till Översten, den högste mannen där.Öfversten talade lite med honom och sedan skrev han ett brev till Washiångton, till krigsdepartementet och bad dem korta ner tiden för Gunnard, men det tar alltid en fem till sex veckor innan di får något svar därifrån, så jag hoppas att Gunnard får höra något snart. Ja det är min högsta önskan att han kommer ut snart, så det är möjligt att han kan komma ut före jul.''

''Ja Gunnard är kry och ser lika bra ut som han gjorde för ett par år sedan innan han kom der. Han ser så ung ut så det är ingen som tror att han är så gammal som han är (30 år). Han bad att jag skulle skriva till er att ni inte skall vara bekymrade för honom för han tror att han kommer ut snart. Han har några goda kamrater där. En svensk pojk från Minneapolis och flera andra unga pojkar.

Ja vi kom hem den 11:e, Axel och jag. Det tog oss fyra nätter och tre dar från Californien. Det var 2300 engelska mil, omkring 350 svenska. Vi var ute i staten California, ute på en ö i Stilla havet, en halv mile utanför San Francisco. (ön var Alcatraz, som då var militärfängelse).Där ute är nästan evig sommar. Där var lika varmt och skönt nu när vi lämnade som det var när vi kom dit. Det är så fint därute, det är frukternas och blommornas land. Ön är bara 7 tunnland och vi kunde se flera städer därifrån och många stora skepp som passerade varje dag ute på havet. Skepp från nästan alla länder i världen kom in i hamnen. San Francisco det är ju bara en liten plats.''

''På (fängelse)-ön var det mellan 400 och 500, alla unga pojkar som gjort något fel i armén eller nekat att gå ut i kriget. Där är inga förbrytare eller brottslingar. Det är ju som ett fängelse men det kallas inte så. De vill kalla det en plats där de förbättrar soldaterna. Jag skall tala om lite hu vi hade det där.Jag kan ju inte tala om allt för det skulle ta flera dar att tala om allt vad vi har hört och sett under denna långa tiden. Det blir väl när vi kommer hem till Sverige om allt går väl. Jag hoppas att den dagen inte skall vara så långt borta. I höstas trodde vi att vi skulle kunna resa hem till jul men nu kom vi ut för sent och Gunnard är inte fri ännu. Om allt går väl reser vi hem till våren.

På ön arbetade vi varje dag . Gunnard, Axel och jag hade samma arbete. Vi gjorde cementarbete. Vi arbetade cirka åtta timmar om dagen, men för ett litet tag sedan kortade de arbetstiden till sju timmar. Vi steg upp halv sju och arbetet började åtta. Sen gick vi in halv tolv och hade en och en halv timmas för midda och sen slutade vi klockan halv fem.''

''På måndag- tisdag och onsdagskvällarna gick vi i skola. På torsdagskvällen var vi inne i ett stort rum och sjöng i en timma. På fredagskvällen var det teater under ett par timmar, de visade sådana där lefvande bilder, bigrafbilder kallas det väl på svenska. På lördagskvällen badade vi och fick rena underkläder och sedan rakade vi oss. På söndagsförmiddagen var vi i kyrkan för en timma. Mat hade vi likadant som soldaterna. Den var inte så illa. Den var mycket bättre än den vi fick Leawenwort, den andra platsen.

På kvällarna och söndagarna läste vi alltid böcker. Di hade en 5000 böcker i biblioteket. Det är det bästa att fördiva tiden med. Vi tyckte alla om att läsa så vi har läst ett hundratal böcker. Så nu kan jag läsa engelska nästan lika bra som svenska, för de hade ju bara engelska böcker.''

''Varför vi har fått komma ut vid så olika tidpunkter är det ingen som förstår.Enock kom ju ut i våras. En annan svensk pojk som vi var tillsammans med kom ut i augusti, nu Axel och jag medan Gunnard är där annu, och vi var ju där för samma ting alla. Just för det vi vägrade gå in i armén, därför att vi var svenska medborgare som ni väl vet och det var likadant för dom andra som var inne för samma ting. En del kom ut i vintras, en del i somras och en del nu. En del är kvar men det är inte många.

Ja ni får ursäkta mig för att jag inte skrivit så många gånger. Det är inte min skull för vi fick inte skriva på svenska. Vi bad Enock när han lämnade i våras att han skulle skriva till er till vi kom ut.''

Nu får jag sluta detta brevet med de käraste hälsningar till er alla mina käraste vänner.

Carl”''