Sveriges Släktforskarförbund: Skillnad mellan sidversioner

'''Sveriges Släktforskarförbund''' (SSf) bildades 1986 och är ett sammanhållande organ för den svenska släktforskarrörelsen. Förbundet verkar för att sprida kännedom om släktforskningen som kulturfaktor, ideell rörelse och vetenskap. Sveriges Släktforskarförbund är en partipolitiskt och religiöst obunden organisation, som verkar enligt vedertagna demokratiska principer. Högsta beslutande organ är den årliga riksstämman, där medlemsföreningarnas ombud har rösträtt. På stämman utses en styrelse (ordförande plus tio ledamöter) med uppgift att verkställa besluten. Sveriges Släktforskarförbund driver släktforskarportalen [[Rötter]], som inkluderar [[Wiki-Rötter]], [[Anbytarforum]], [[Förbundsnytt]] och ger ut [[Släktforskarnas årsbok]] och tidskriften [[Släkthistoriskt Forum]].

==Historik==

Men inte ens Genealogiska Föreningens var först i sitt slag i Sverige. Lennart Zielfelt skriver i sin historik till föreningens 25-årsjubileum (SoH 1958) att det fanns »två konkurrenter om allmänhetens genealogiska intresse». Det rörde sig om gamla anrika [[Personhistoriska Samfundet]] – stiftat redan 1876 – och en mer suspekt organisation som gick under namnet ''Skandinaviska Släktstudiesamfundet''. Av båda observerades den nybildade föreningen »med kritiska blickar», som Zielfelt uttrycker det.

Den som följer släktforskarrörelsen rottrådar bakåt i tiden hamnar i det så kallade Bondeska palatset i Stockholm en dag i slutet av mars 1876. Där hade några herrar, alla medlemmar av Sveriges högaristokrati förutom några arkiv- och biblioteksmän, samlats på initiativ av överstekammarherren [[Carl Jedvard Bonde]] (1815–1895). De enades om att bilda [[Svenska Autografsällskapet]] och till ordförande valdes Bonde. Sällskapet skulle syssla med autografsamlande, men man bör nog inte tro att friherre Bonde och hans ståndsbröder – med stålpenna, bläckhorn och autografblock i handen – jagade Kristina Nilsson, Oskar II och andra av dåtidens kändisar för att få deras namnteckningar. Nej, sällskapets ambition var att ''»söka skydda mot förstörelse allt hvad af äldre och nyare handskrifter, anteckningar och bref kan vara af intresse för häfdaforskaren och samlaren...»''.

Personhistoriska Samfundet är den äldsta ännu i dag existerande föreningen i Sverige med släktforskning på programmet. Men som namnet antyder är det inte hela verksamhetsområdet: med personhistoria brukar man avse både genealogi och biografi, och verksamheten har mer och mer kommit att domineras av biografin. Orsaken är säkert att genealogin med tiden har fått flera andra språkrör.

År 1920 bildades Skandinaviska Släktstudiesamfundet (SSSS). En av initiativtagarna var kaptenen ''Gustaf Leopoldsson von Horn'' (1868–1940). Samfundets syfte var rasbiologiska forskningar i Norden och familjeforskning inom skandinaviska släkter. Ett flertal skrifter utgavs i vilka man klart kan skönja en nazistisk påverkan. Bland annat utgavs släktsamlingsverket ''Genealogia Gothica'', som helt rättvist erhöll skarp kritik från den framstående personhistorikern [[Bengt Hildebrand]] för vissa underhaltiga bidrag. Upphovsman till flera av dessa var emellertid inte utgivaren ''Erik C:son Swartz'' (1887–1963), utan svensk släktforsknings förmodligen mest kufiska gestalt, nämligen doktor ''Adalbert Fredriksson'', som även kallade sig Knas d'Ofson, Knas Svenolber Fredriks Of Son och Markis de Son! Denne galning – uppenbarligen sinnessjuk – vars rätta namn var ''Sven Olber Olsson'' (1882–1944), författade en rad kuriösa tryck, som visar att han tydligen var nazist.

Skandinaviska Släktstudiesamfundet, vars insatser inom svensk släktforskning man i dag helt kan bortse från, skall ha existerat ännu 1951 och då haft ett hundratal medlemmar. Verksamheten lär dock ha upphört redan 1946.

I början av 1930-talet kunde en insändare i Svenska Dagbladet läsas som efterlyste gamla borgarsläkter. Författare ska ha varit hovkamreraren ''Arvid Berghman'' (1897–1961). En annan insändare – signerad LZ – föreslog då samlandet av genealogier, vilket borde ske i en förenings regi. Bakom signaturen LZ dolde sig [[Lennart Zielfelt]] (1895–1976), som alltså kan räknas som initiativtagare till den förening som kom att bildas, nämligen [[Genelogiska Föreningen]], från 1943 med tillägget Riksförening för släktforskare.

En ursprunglig tanke med föreningen var – som de nämnda insändarna visar – att samla befintligt genealogiskt material. Och det har också skett, så att man i dag har ett stort bibliotek, ett omfattande släktnamnsregister till tryckt litteratur och olika samlingar, en mängd släktutredningar i manuskript, ett klipparkiv (främst ur Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter) och mycket annat släktforskningsmaterial. Samlingarna förvaras nu i föreningens lokaler i Solna.

Genealogiska Föreningen blev snabbt populär bland släktforskare och ansågs som en frisk och fräsch nykomling i jämförelse med gamla Personhistoriska samfundet. Men den nya föreningens ställning skulle inte förbli ohotad. I mitten av 1940-talet hettade det till. Lennart Zielfelt beskriver (SoH 1958) det som »en obehaglig konflikt» med »skarpa opinionsyttringar» mot föreningen och delar av dess styrelse. Resultatet blev att [[Christopher von Warnstedt]] (1918-1998) tillsammans med några andra bildade [[Föreningen för släktforskning]] i februari 1946, och redan samma år började man utge [[Genealogisk Tidskrift]]. Till en början handhade von Warnstedt redaktörssysslan, men den övertogs 1948 efter en schism inom styrelsen av ''Elsa Dalström-Söderberg''. Tidskriften upphörde att utkomma från och med 1962. Det kan vidare nämnas att Föreningen för släktforskning även utgav en skriftserie kallad »Svenska antavlor i listform», så Sveriges Släktforskarförbunds skriftserie [[Svenska Antavlor]] (startad 1980 av föreningen Genealogisk Ungdom) är ingalunda den första antavleserien i Sverige. Dock utkom »Svenska antavlor i listform» med endast två häften, vardera med blott två antavlor.

År 1949 började [[Släkthistorisk Tidskrift]] utges. Redaktör och utgivare var kamrer ''Rune G:son Kjellander'' (född 1920), som i en »Anmälan» i första häftet framhöll att då Släkthistorisk Tidskrift »är en fristående tidskrift och icke kamporgan för någon mer eller mindre stridbar föreningsstyrelse, bortfalla automatiskt alla anledningar till misshälligheter. I vänskapens och samarbetets tecken kommer SHT i frihet att verka för sina syften, sporrad av idealism och kärlek till vårt och våra fäders land». Dessa storvulna ord för väl ses som ett utslag av att det var lite bråkigt i släktforskarföreningssverige under senare hälften av 1940-talet, främst beroende på Christopher von Warnstedts lidelsefulla engagemang i en del frågor.

Trots redaktör Kjellanders förut citerade ord om att SHT skulle vara en oberoende tidskrift och inte organ för någon sammanslutning dröjer det bara till häfte 1:1950 innan man på omslaget kan läsa att tiskriften är »Officiellt organ för Sveriges släkthistoriska och heraldiska samfund». Några närmare uppgifter om detta är inte kända. Släkthistorisk Tidskrift upphörde redan 1951.

[[Fil:SSFbildning.png]]<br>

<small>Sveriges Släktforskarförbund bildades på Vasagatan 10 i Göteborg den 25 oktober 1886. Foto: Cecilia Sandblom.</small>

Genealogisk Ungdom blev grunden på vilken det nybildade ''Sveriges Släktforskarförbund'' byggdes. När förbundet på allvar drog i gång verksamheten från och med 1987, hade Genealogisk Ungdom överlåtit skrifter, varulager, lokaler, ja allt utom en summa pengar som i stället placerades i en fond för ungdomsverksamhet, till förbundet. Detta är förklaringen till att släktforskarförbundets verksamhet i så hög grad påminner om den som Genealogisk Ungdom bedrev på 1970- och 80-talen.

Vid sidan av här omtalade föreningar, som alla har det gemensamt att de verkar eller har verkat på riksplanet, finns ett flertal regionala och lokala föreningar.

Det fanns även regionala föreningar som stod utanför Genealogiska Föreningens hägn. [[Genealogiska Föreningen i Skellefteå]] bildades 1937 och hade som sekreterare och ledande kraft grosshandlaren ''Svante Lundell'' (1894–1971). I Genealogisk Tidskrift 1947:1 omtalas att [[Jämtlands Lokalhistoriker och Släktforskare|Jämtlands läns släktforskareförening]], bildad 1945, höll årsmöte på länsarkivet i Östersund den 15 maj 1947. Föreningen hade 1946 haft 62 medlemmar och utgivit tre stencilerade medlemsblad. I Hembygden, årgång 1956, omtalas att [[Släktforskare på Dahl|Dalslands Släktforskareförening]] bildades den 4 juli 1954. Till ordförande valdes skriftställaren ''Anders Gustav Bördh'' (1895–1968) och till sekreterare den välkände dalslandsforskaren ''Olof Ljung''. Dessa föreningar har alla upphört med sin verksamhet, men nya föreningar har senare bildats.

Det som hände under 1970- och 1980-talen var att många nya föreningar tillkom runt om i landet. I [[Genealogisk Ungdoms Tidskrift]] 1981:2 publicerades en sammanställning, som upptar 22 lokala och regionala föreningar som bedrev verksamhet våren 1981, bortsett från dem som var anslutna till Genealogiska Föreningen. Av de 22 var 16 bildade 1977 och senare, vilket visar hur snabbt intresset för släktforskning blommade upp vid denna tid.