9
redigeringar
Svedjefinnar: Skillnad mellan sidversioner
→Svedjebruk och svedjebruk
Jojje (diskussion | bidrag) mIngen redigeringssammanfattning |
Bjornen (diskussion | bidrag) |
||
| Rad 34: | Rad 34: | ||
'''Tre huvudmetoder för svedjeodling''' användes på olika typer av marker: | '''Tre huvudmetoder för svedjeodling''' användes på olika typer av marker: | ||
* Den i på finska kallade '''kaskiodlingen''' (kask = björk på estniska) bestod av vanligt lövskogssvedjande. Ett år före bränningen fälldes all lövskog, alltid när träden stod nylövade. Efter bränningen såddes marken | * Den i på finska kallade '''kaskiodlingen''' (kask = björk på estniska) bestod av vanligt lövskogssvedjande. Ett år före bränningen fälldes all lövskog, alltid när träden stod nylövade. Efter bränningen såddes marken med tuvråg (midsommarråg eller svedjeråg). Det gav endast en skörd, varpå man i bästa fall kunde odla korn och rovor på svedjan ett par säsonger. Sedan kunde marken bara användas till bete för boskapen, och svedjades inte förrän efter ytterligare 20-40 år. | ||
* '''Pykälikkömaametoden''' gick ut på att förvandla barrskogsmark till lövskog, varpå man odlade den på samma sätt som kaskiodlingen. Arbetet med att förvandla barrkogen till lövskog tog dock mycket lång tid: Man avbarkade och kvistade barrträden och sedan fick skogen torka i upp till 20 års tid. Under tiden växte lövsly upp under de döende barrträden, vilken till slut fälldes och brukades enligt den vanliga metoden. | * '''Pykälikkömaametoden''' gick ut på att förvandla barrskogsmark till lövskog, varpå man odlade den på samma sätt som kaskiodlingen. Arbetet med att förvandla barrkogen till lövskog tog dock mycket lång tid: Man avbarkade och kvistade barrträden och sedan fick skogen torka i upp till 20 års tid. Under tiden växte lövsly upp under de döende barrträden, vilken till slut fälldes och brukades enligt den vanliga metoden. | ||
* Den tredje metoden, den mest avancerade, hette '''huuhta''' och gick ut på att bränna barrskog, främst granskog. Det | * Den tredje metoden, den mest avancerade, hette '''huuhta''' och gick ut på att bränna barrskog, främst granskog. Det blev en allt vanligare kulturväxt, den s.k. <u>tovrågen</u> eller ''skogsrågen'' ''(korpiruis)'' som gjorde det möjligt eftersom det är det sädesslaget som växer bäst i barrskogsaska. Till skillnad från annat spannmål, frodas den mycket bra i denna jordmån och ger mycket goda skördar under hyfsade förutsättningar. I jämförelse med vanlig odling av åkerråg, som gav 5-8 gånger givan, var huuhtaodlingen överlägsen. Man skördade vanligtvis 20-30 gånger givan, på många håll 40 gånger, ja ända upp till 100 korn per sått frö finns det enstaka belägg för. | ||
==Kulturell egenart== | ==Kulturell egenart== | ||