Släktträd: Skillnad mellan sidversioner

Antavlan utgår från en startperson (med en äldre term också benämnd ''proband'' av latinets probandus = "den som ska prövas"), och redovisar sedan hans eller hennes förfäder. Oavsett om antavlan är grafisk eller som ren text anges alltid mannens släkt först.  

Fördelen med en grafisk antavla är att den är mycket överskådlig och lätt att använda under forskningen. Nackdelen är att det begränsade utrymmet för en person också begränsar hur mycket information som kan redovisas. Man brukar därför nöja sig med att ange grunddata som ''födelsedatum'', ''dödsdatum'', ''syssla'' och ''vistelseort''. Den fullständiga information samlas i stället i [[personbladen]].  

*'''Kekules system:''' Startpersonen får nr 1. ''Fadern'', som är den första personen i nästa generation, tilldelas nummer 2, ''modern'' nr 3, ''farfadern'' - den förste i generationen bakom - nr 4 och ''farmodern'' nr 5. Männens nummer fördubblas därför hela tiden, så att ''farfaderns far'' skulle få nr 8. Kvinnornas nummer är detsamma som deras män + 1; ''farfaderns mor'' får nr 9. Kekules system används i många publikationer och i åtminstone vissa [[släktforskarprogram]]. Den stora fördelen är därför att det är vanligt. Nackdelen är att det snabbt blir otydligt. Eftersom antalet förfäder teoretiskt sett fördubblas varje generation kan det totala antalet förfäder i en generation snart räknas i tusental. Höga nummer blir otympliga och det kan behövas miniräknare för att lista ut en sons eller fars nummer till en viss person i en antavla. Systemet ger inte heller någon fingervisning om de enskilda personernas relation till startpersonen.  

*'''Hagers system:''' Detta system påminner om Kekules system, men är tydligare. Varje generation före startpersonen betecknas med en romersk siffra. Far och mor blir  generation I, medan generation II omfattar farfar, farmor, morfar och mormor. I varje generation får varje person ett eget nummer, skrivet med arabiska siffror. Numreringen utgår hela tiden från fädernet och börjar om från 1 i varje generation: farfar blir II:1, farmor II:2, morfar II:3 och mormor II:4. För att räkna ut vilket nummer föräldrarna till en viss person har, dubblerar man dennas nummer för att få moderns beteckning, och drar ifrån 1 för att få faderns. Eftersom numreringen på grund av generationsbeteckningen kan börja om i varje generation blir numren lägre och lättare att hantera. Detta minskar risken för att en person tilldelas fel nummer. En variant av Hagers system är att i stället för romerska tal använda alfabetet som generationsbeteckning: startpersonen blir A, fadern B:1 och modern B:2. En sådan kombination av bokstäver och siffror är enklare att använda, eftersom den är lättare att komma ihåg och hantera - det är också därför bilarnas registreringsnummer ser ut som de gör. Liksom i Kekules system framgår inte tydligt personens relation till startpersonen.