Släktträd: Skillnad mellan sidversioner

'''Släktträd''' är ett ''samlingsnamn'' för de olika slags '''dendrogram'''<ref>Se [http://sv.wikipedia.org/wiki/Dendrogram Wikipedias Dendogram]</ref> eller ''schematiska uppställningar'' släktforskare använder för att illustrera '''släktförhållanden''' mellan personer.

''(OBS! Ordet '''stamtavla''' brukas annorlunda i zoologiska sammanhang, då man med stamtavla avser det släktforskare kallar antavla.)'' Man brukar också skilja på ''grafiska'' och ''listade'' an- och stamtavlor.

Antavlan utgår från en startperson (med en äldre term också benämnd ''[[proband]]'' av latinets probandus = "den som ska prövas"), och redovisar sedan hans eller hennes förfäder. Oavsett om antavlan är grafisk eller som ren text anges alltid mannens släkt först.  

I en ''antavla i textform'' (listad antavla) redovisas startpersonen och hans/hennes förfäder utan rutor och linjer. I stället räknas personerna upp i den ordning de skulle ha registrerats i en grafisk antavla, med angivande av nummer (se nedan). Eftersom utrymmet inte är begränsat på samma sätt som i en grafisk antavla kan all information om en person skrivas i antavlan.  

En grafisk antavla med personblad är därför det mest praktiska verktyget under insamlandet och bearbetandet av uppgifterna. I den slutliga sammanställningen är däremot en antavla i textform det bästa alternativet.

För att kunna hålla ordning på förfäderna i antavlorna, oavsett om de är grafiska eller i textform, och för att kunna referera till rätt personer i personbladen, blir det snart nödvändigt att använda någon form av numreringssystem. De tre mest använda systemen är:  

*'''Hagers system:''' Detta system påminner om Kekules system. Varje generation före startpersonen betecknas dock med en romersk siffra. Far och mor blir  generation I, medan generation II omfattar farfar, farmor, morfar och mormor. I varje generation får varje person ett eget nummer, skrivet med arabiska siffror. Numreringen utgår hela tiden från fädernet och börjar om från 1 i varje generation: farfar blir II:1, farmor II:2, morfar II:3 och mormor II:4. För att räkna ut vilket nummer föräldrarna till en viss person har, dubblerar man dennas nummer för att få moderns beteckning, och drar ifrån 1 för att få faderns. Eftersom numreringen på grund av generationsbeteckningen kan börja om i varje generation blir numren lägre och lättare att hantera. Detta minskar risken för att en person tilldelas fel nummer. En variant av Hagers system är att i stället för romerska tal använda alfabetet som generationsbeteckning: startpersonen blir A, fadern B:1 och modern B:2. En sådan kombination av bokstäver och siffror är enklare att använda, eftersom den är lättare att komma ihåg och hantera - det är också därför bilarnas registreringsnummer ser ut som de gör. Liksom i Kekules system framgår inte tydligt personens relation till startpersonen.  

*'''Släktskapsbeteckningar:''' Ett vanligt sätt att beteckna personerna i en antavla är att direkt ange släktskapen i förhållande till startpersonen. Detta görs med förkortningar, där "f" står för far och "m" för mor. Startpersonens farmor, exempelvis, får därför beteckningen "fm", och hennes morfar i sin tur "fm mf". Systemet är mycket enkelt och används ofta i kombination med något av nummersystemen. Fördelen är att släktskapen visas i klarskrift. Nackdelen är att beteckningarna efter några generationer blir för långa för att vara lättöverskådliga.

Stamtavlan utgår från ett par ''stamföräldrar'' och redovisar sedan deras [[Ättlingar|avkomlingar]], [[generation]] för generation. Till den ''grafiska stamtavlan'' fogas också personblad med fullständiga uppgifter om de berörda personerna.  

Till skillnad från antavlan, där antalet förfäder per generation av naturliga skäl är begränsat, kan en stamtavla bli mycket omfattande. I barnrika släkter kan antalet personer efter bara några få generationer bli mycket högt. Det är därför vanligt att man väljer att redovisa stamföräldrarnas ättlingar utifrån det traditionella, juridiska släktbegreppet, där mannen är den släktbärande parten som för familjenamnet vidare och kvinnan är ingift, för att begränsa antalet personer.  

Stamtavlan kan liksom antavlan upprättas i textform.

Också i en stamtavla måste personerna numreras för att kunna identifieras. Det finns inget helt tillfredsställande system för numrering, eftersom antalet individer till skillnad från antavlan kan variera kraftigt.  

Det vanligaste och mest beprövade systemet är att indela stamtavlan i familjer (den traditionella beteckningen "tabeller" är mindre lyckad), som var och en tilldelas ett nummer.  

Nackdelen med detta system är att nytillskott till stamtavlan kan medföra att hela numreringen måste göras om.

<small>(Texten om '''Antavla''' respektive '''Stamtavla''' ur Rötters "Börja släktforska" av ''Urban Sikeborg''.)[http://www.genealogi.se/kurs/kurs6.htm]</small>

----

<references/>

[[Kategori:Släktforskarlexikon]]

[[Kategori:Att dokumentera sin forskning]]

[[Kategori:Släktforskning för nybörjare]]