Mikrofilmning: Skillnad mellan sidversioner

Hoppa till navigering Hoppa till sök
256 byte lades till ,  9 mars 2012 kl. 08.58
ingen redigeringssammanfattning
mIngen redigeringssammanfattning
Ingen redigeringssammanfattning
 
(4 mellanliggande sidversioner av samma användare visas inte)
Rad 5: Rad 5:


[[Fil:Mikrofilm.jpg|200px|thumb|left|Mikrofilm på rulle]]
[[Fil:Mikrofilm.jpg|200px|thumb|left|Mikrofilm på rulle]]
I Sverige var det fram till 1980-talet vanligast att släktforskarna antingen satt i [[landsarkiv]]en och läste originalhandligar, eller reste omkring i ''församlingarna'' där kyrkböckerna fanns kvar. När så mormonerna påbörjade mikrofilmningen av kyrkoarkiven, fick de flesta ''länsbibliotek'' en omgång mikrofilmsrullar med länets kyrkböcker, som i sin tur kunde fjärrlånas till det bibliotek den enskilde släktforskaren var bosatt vid - förutsatt att det fanns '''läsapparater''' på plats. Det var en stor framgång på sin tid, även om filmerna kunde dröja flera månader innan de blev tillgängliga för beställaren.
I Sverige var det fram till 1980-talet vanligast att släktforskarna antingen satt i [[landsarkiv]]en och läste originalhandligar, eller reste omkring i ''församlingarna'' där kyrkböckerna fanns kvar. När så mormonerna påbörjade mikrofilmningen av kyrkoarkiven, fick de flesta läns[[bibliotek]] en omgång mikrofilmsrullar med länets kyrkböcker, som i sin tur kunde fjärrlånas till det bibliotek den enskilde släktforskaren var bosatt vid - förutsatt att det fanns [[läsapparat]]er på plats. Det var en stor framgång på sin tid, även om filmerna kunde dröja flera månader innan de blev tillgängliga för beställaren.


Under 1980-talet blev det vanligt att kommunala bibliotek köpte in kopior på mikrofilmer över de egna församlingarna. I en del fall uppstod ett samarbete mellan lokala släktforskarföreningar eller hembygdsföreningar och kommunbibliotek, som samarbetade om att köpa in mikrofilmer. När dessa möjligheter blev möjliga steg antalet släktforskarföreningar i landet.
Under 1980-talet blev det vanligt att kommunala bibliotek köpte in kopior på mikrofilmer över de egna församlingarna. I en del fall uppstod ett samarbete mellan lokala släktforskarföreningar eller hembygdsföreningar och kommunbibliotek, som samarbetade om att köpa in mikrofilmer. När dessa möjligheter blev möjliga steg antalet släktforskarföreningar i landet.


[[Fil:Mikrofiche.jpg|200px|thumb|right|Mikrofiche eller mikrokort]]
[[Fil:Mikrofiche.jpg|200px|thumb|right|Mikrofiche eller mikrokort]]
I slutet av 1980-talet började [[SVAR]], en avdelning av [[Riksarkivet]], konvertera mikrofilmen (på rulle) till ''mikrofich'' eller ''mikrokort''. Dessa blev genast mer lätthanterliga, då man slapp rulla fram till rätt sida, utan i stället kunde bläddra sig fram bland bladen till man hittade rätt sida. SVAR startade nu också en ''uthyrningsverksamhet'' för mikrofiche, så att släktforskarna kunde ''låna hem'' mikrokorten mot en viss summa pengar. Inbitna släktforskare kunde nu köpa sig en egen läsapparat och sitta hemma och läsa kyrkböcker och andra handlingar. De flesta fick dock nöja sig med att ta med sig mikrokorten till sitt bibliotek och läsa dem i läsapparaterna där.
I slutet av 1980-talet började [[SVAR]], en avdelning av [[Riksarkivet]], konvertera mikrofilmen (på rulle) till ''mikrofich'', också kallade ''mikrokort''. Dessa blev genast mer lätthanterliga, då man slapp rulla fram till rätt sida, utan i stället kunde bläddra sig fram bland bladen till man hittade rätt sida. SVAR startade nu också en ''uthyrningsverksamhet'' för mikrofiche, så att släktforskarna kunde ''låna hem'' mikrokorten mot en viss summa pengar. Inbitna släktforskare kunde nu köpa sig en egen läsapparat och sitta hemma och läsa kyrkböcker och andra handlingar. De flesta fick dock nöja sig med att ta med sig mikrokorten till sitt bibliotek och läsa dem i läsapparaterna där.


I början på 1990-talet uppstod det i olika delar av landet så kallade '''släktforskarcentra''', med kompletta mikrokortsuppsättningar av landets kyrkböcker och forskarsalar fullbelagda med läsapparater. Dit kunde släktforskare resa och intensivforska, många t o m med egen husvagn på parkeringen utanför. SVARs forskarcentrum i '''Ramsele''', [[Släktforskarnas Hus]] i '''Leksand''', Släktforskarcentrum i '''Kyrkhult''', och Riksarvivets filial i '''Arninge''' utanför Stockholm, blev rena rama vallfartsorterna för släktforskare. Senare upprättades även forskarcentra i '''Jörn''' och '''Lund'''.
I början på 1990-talet uppstod det i olika delar av landet så kallade [[släktforskningscentra]], med kompletta mikrokortsuppsättningar av landets kyrkböcker och forskarsalar fullbelagda med läsapparater. Dit kunde släktforskare resa och intensivforska, många t o m med egen husvagn på parkeringen utanför. SVARs forskarcentrum i '''Ramsele''', [[Släktforskarnas Hus]] i '''Leksand''', Släktforskarcentrum i '''Kyrkhult''', och Riksarvivets filial i '''Arninge''' utanför Stockholm, blev rena rama vallfartsorterna för släktforskare. Senare upprättades även forskarcentra i '''Jörn''' och '''Lund'''.


Denna metod för forskning i kyrk- och domböcker blev dock relativt kortvarig, då man redan i slutet på årtiondet började framställa elektroniska media som ersatte mikrofilmen. [[Digitalisering]]ens era tog nu över släktforskningen.
Denna metod för forskning i kyrk- och domböcker blev dock relativt kortvarig, då man redan i slutet på årtiondet började framställa elektroniska media som ersatte mikrofilmen. [[Digitalisering]]ens era tog nu över släktforskningen, även om många typer av arkivhandlingar och dokument fortfarande är tillgängliga i mikrofilmad form. Ett exempel på dokument som fortfarande erbjuds som mikrofiche för forskaren, är arkiverade [[dagstidning]]ar på [[Kungliga biblioteket]].




emailconfirmed
5 921

redigeringar

Navigeringsmeny