Invandringen till Sverige (1000 - 1900): Skillnad mellan sidversioner

Invandringen till Sverige (1000 - 1900) (visa wikitext)

Versionen från 28 januari 2011 kl. 12.33

24 byte lades till , 28 januari 2011 kl. 12.33

m

ingen redigeringssammanfattning

Jojje

emailconfirmed

5 921

redigeringar

@@ Rad 17: / Rad 17: @@
 ==Den tidigmoderna epokens inledning==
 [[Fil:Vädersoltavlan.JPG|300px|thumb|right|Stockholm på 1500-talet var en internationell stad.]]
-Vid 1500-talets början tog medeltiden slut i Sverige. Valet av Gustav Vasa till kung ledde till en stark statsmakt, och den kyrkliga [[reformationen]] utvecklades till en tillbakahållande faktor för utländskt inflytande. Kyrkan förändrades och förvandlades från att ha varit en pådrivande kraft för den internationella integrationen, till en främlingsfientlig faktor. Man motsatte sig att icke-lutheraner bosatte sig i Sverige, vilket drabbade [[pietister]], [[katolska kyrkan|katoliker]], [[kalvinister]] och [[judar]]. Ändå blomstrar det utländska inflytandet i de svenska städerna och i den tidiga industrin. Minst en fjärdedel av familjerna i Stockholm var antingen finska, tyska, nederländska eller skotska. Därtill kunde läggas enstaka italienare, danskar och den engelske kaninvaktaren i Djurgården William Diw<ref>A. Johnson, 2010, s.39</ref>. De första [[romer]]na anlände och utmärkte sig i de kungliga dokumenten år 1577, då det i Johan III:s utgående diarium sades om "tatterne", att de som "försöker komma in innanför gränserna skulle de hängas allesammans"<ref>[http://sv.wikipedia.org/wiki/Romer_i_Sverige Svenska Wikipedia: Romer i Sverige]</ref>. Vasaslottens uppförande medförde behov av hantverkare med nya färdigheter. Spanskt och italienskt var på modet, och därför rekryterades framförallt italienska mästare för att smycka och dekorera maktens boningar och nya kläder.
+Vid 1500-talets början tog medeltiden slut i Sverige. Valet av Gustav Vasa till kung ledde till en stark statsmakt, och den kyrkliga [[reformationen]] utvecklades till en tillbakahållande faktor för utländskt inflytande. Kyrkan förändrades och förvandlades från att ha varit en pådrivande kraft för den internationella integrationen, till en främlingsfientlig faktor. Man motsatte sig att icke-lutheraner bosatte sig i Sverige, vilket drabbade [[pietister]], [[katolska kyrkan|katoliker]], [[kalvinister]] och [[judar]]. Ändå blomstrar det utländska inflytandet i de svenska städerna och i den tidiga industrin. Minst en fjärdedel av familjerna i Stockholm var antingen finska, tyska, nederländska eller skotska. Därtill kunde läggas enstaka italienare, danskar och den engelske kaninvaktaren i Djurgården William Diw<ref>A. Johnson, 2010, s.39</ref>. De första [[romer]]na anlände i början av 1500-talet och utmärkte sig i de kungliga dokumenten år 1577, då det i Johan III:s utgående diarium sades om "tatterne", att de som "försöker komma in innanför gränserna skulle de hängas allesammans"<ref>[http://sv.wikipedia.org/wiki/Romer_i_Sverige Svenska Wikipedia: Romer i Sverige]</ref>. Vasaslottens uppförande medförde behov av hantverkare med nya färdigheter. Spanskt och italienskt var på modet, och därför rekryterades framförallt italienska mästare för att smycka och dekorera maktens boningar och nya kläder.
 Hertig Karl, sedermera kung Karl IX, hade stort inflytande över invandringen från Finland, som ju var en del av det svenska riket, men vars innevånare trots allt talade ett främmande språk och hade en annan kultur. Med löften om flera års skattefrihet och jungfruliga områden att bruka, lockades [[svedjebruk]]ande skogsbönder från den östra rikshalvan att bosätta sig i gränstrakterna till de svenska delarna av hertigens ganska självständiga stat i staten. I de områden där [[svedjefinnar]]na slog sig ned har assimilering åtminstone i ett senare skede lett till en folkblandning. Man räknar med att bortemot 12.000 finnar i huvudsak från Savolax och norra Tavastland, flyttade till skogstrakter i <u>hela</u> Mellansverige, fr.a. Värmland, Dalarna, Hälsingland och södra Lappland från 1570 och fram till början av 1600-talet<ref>Maud Wedin, Lars-Olof Herou & Lennart Stenman: ''Det skogsfinska kulturarvet'', Finnbygdens Förlag, 2001.</ref><ref>Arne Järtelius, ''Invandrarnas svenska historia'', Känn ditt land, nr 19. Svenska Turistföreningen, Stockholm 1988.</ref>.