Invandringen till Sverige (1000 - 1900): Skillnad mellan sidversioner

Brittiska invandrare kom att betyda mycket för den tidiga industrin under 1700-talet. De flesta entreprenörerna var från Skottland, och orsaken var att skottarna blev marginaliserade på grund av de politiska konflikterna med engelsmännen. Många sökte sig därför till andra länder, och en del av dem hamnade i Sverige. Familjer som ''Jennings'', ''Finlay'' (vars namn gav upphov till ortnamnet Robertsfors), ''Lewis'', ''Wilde'', ''Bennet'', ''Campbell'' (initiativtagare till Svenska Ostindiska kompaniet], ''Hall'', ''Carnegie'', ''Erskine'', ''Greig'', ''Chapman'', ''Chalmers'', m.fl. kom att få stor betydelse för Sverige.<ref>A. Johnson, 2010, s.94-106</ref>

Sveriges förlust av sina baltiska provinser orsakade en flyktingström till Sverige. 1715 fanns omkring 12 000 flyktingar i Stockholm och en flyktingkommission inrättades för att försörja dem. En del av dem har lämnat spår på den svenska kartan, bl.a. livländaren ''Johan Chistopher Kramm'' som anlade en såg i det som numera heter Kramfors. Även holländare, danskar, schweizare och fransmän invandrade och kunde bidra till rikets utveckling. Den franskinspirerade kung Gustav III anställde många fransmän, bl.a. som guvernanter, informatörer, arkitekter, konstnärer, musiker, perukmakare, betjänter och skräddare. Rokokons genomslag som inredningsstil bidrog även den i hög utsträckning till att man anlitade många utländska hantverkare, inte minst från kontinenten, för att uppföra de rikligt utsmyckade nya byggnaderna och inredningsdetaljerna. Många svenskar härstammar från de italienska gipsgjutar- och stuckatörsläkterna som invandrade i rokokons fotspår.

==1800-talet==

1800-talets början präglades främst av Sveriges förlust av den östra rikshalvan som förvandlade huvudstaden från en centralt belägen stad i rikets mitt, till en mer undanskymd ort på Sveriges baksida, vilket fick Göteborg att blomma och bli en betydelsefull importhamn under napoleonkrigen. Ångmaskinen, järnvägarna och de mekaniska verkstäderna var resultat av den industriella revolutionen som kulminerade under detta sekel, och en folkförflyttning från landsbygd till tätorter, följdes av en massiv [[emigration|utvandring]] till framförallt [[Den svenska emigrationen till Nordamerika|USA]]. Den främsta orsaken till de största folkomflyttningarna kan troligtvis ha berott på befolkningstillväxten.

När det gäller invandringen var 1800-talet relativt modest. Den arbetskraftsinvandring som förekom gällde i synnerhet specialister och entreprenörer som i Sverige såg en chans att etablera verksamheter de behärskade. Britterna fortsatte att vara en viktig grupp med invandrade industrimän. Bland de under 1800-talet invandrade britterna märks ''Tomas Stawford'' (Höganäs), ''Samuel Owen'' (ångteknik), ''Daniel Fraser'' (Motala verkstad), ''William Gibson'' och ''Alexander Keiller'' (Jonsered, Götaverken, m.m.), ''James Dickson'' (baggböleri), ''Thorburn'' (spannmålshandlare), ''Robert Cruickshank'' (Göteborgs kex), m.fl. Många av de brittiska entreprenörerna tog med sig specialister från Storbritannien, bl.a. ''William Owens'' som anlade ett bomullsspinneri i Gävle och som anställde flera brittiska kvinnliga vävare. Många av de invandrade britterna kom tillsammans med syskon och byggde upp familjeföretag.<ref>A. Johnson, 2010, s.136-146.</ref>

Modetrender och internationalisering skapade stora möjligheter för utlänningar att etablera sig i Sverige. Uppväxande branscher importerades utifrån och personer som påbörjat yrkeskarriärer i utlandet, etablerade sig i Sverige för att det var lättare än att konkurrera med kollegorna hemmavid. Fransmannen ''Régis Cadier'' startade hotell- och restaurangverksamhet i Stockholm och öppnade Grand Hôtel 1874; bröderna ''Cloetta'' från Bergün i Schweiz blev kända för sin choklad; några judiska bröder ''Bonnier'' från Dresden via Köpenhamn etablerade sig som bokhandlare och förläggare; den judiska familjen ''Philipson'' från Mecklenburg drev bl.a. Holmen bruk i Norrköping; varumärket Mazetti grundades av familjen ''Nissen'' från Flensburg, som sedan tog sig namnet Mazetti-Nissen; och dansken ''Carl Zoéga'' som startade kaffehandel i Landskrona hade italienska rötter.

Napoleons härjningar i Europa resulterade i att många unga män som riskerade att bli uttagna i kriget sökte tillflykt i andra länder. Några av dem hamnade i Sverige. Statsminister Fredrik Reinfeldt, t.ex. är ättling till brigadjären ''Domenico Martinelli''<ref>[http://aforum.genealogi.se/discus/ Anbytarforum » Kända personers anor » Politik / Offentlig verksamhet » Reinfeldt, Fredrik]</ref>  från Neapel, som av allt att döma tjänstgjort i Napoleons armé. Att [[italien]]are sökte sig till nya länder är dock inte helt obekant. De flesta sysslade dock med helt andra yrken, som t.ex. musikanter, varietéartister, positivhalare, ballong- och leksaksförsäljare, glass- och konfektyrtillverkning, konditorer, m.m. En annan yrkesgrupp, som dessutom kom att stigmatisera italienarna, var stuckatörerna och gipsarbetarna, som gav upphov till uttrycket "gipskatter".<ref>[http://www.stadsmuseum.stockholm.se/museet.php?artikel=2&sprak=svenska Stuckatörens våning], ornamentbildhuggaren Axel Notinis våning, är en av Stockholms Stadsmuseums museivånigar - öppen för allmänheten (se hemsida).</ref>

[[Fil:Byggskylt.jpg]]

==Den sentida flykting- och arbetskraftsinvandringen==