Invandringen till Sverige (1000 - 1900): Skillnad mellan sidversioner

Invandringen till Sverige (1000 - 1900) (visa wikitext)

Versionen från 26 januari 2011 kl. 12.48

Ingen förändring i storlek , 26 januari 2011 kl. 12.48

m

→‎1700-talet

Jojje

emailconfirmed

5 921

redigeringar

@@ Rad 37: / Rad 37: @@
 Sveriges förlust av sina baltiska provinser orsakade en flyktingström till Sverige. 1715 fanns omkring 12 000 flyktingar i Stockholm och en flyktingkommission inrättades för att försörja dem. En del av dem har lämnat spår på den svenska kartan, bl.a. livländaren ''Johan Chistopher Kramm'' som anlade en såg i det som numera heter Kramfors. Även holländare, danskar, schweizare och fransmän invandrade och kunde bidra till rikets utveckling. Den franskinspirerade kung Gustav III anställde många fransmän, bl.a. som guvernanter, informatörer, arkitekter, konstnärer, musiker, perukmakare, betjänter och skräddare. Rokokons genomslag som inredningsstil bidrog även den i hög utsträckning till att man anlitade många utländska hantverkare, inte minst från kontinenten, för att uppföra de rikligt utsmyckade nya byggnaderna och inredningsdetaljerna. Många svenskar härstammar från de italienska gipsgjutar- och stuckatörsläkterna som invandrade i rokokons fotspår.
-Karl XII åtföljdes i sin exil i Osmanska riket av en stor grupp svenska officerare som tog intryck av de främmande sederna. Till dessa seder hörde bruket att dricka kaffe, som sedan nymodigheten introducerats i Sverige blev (och är) omåttligt populärt. En av dem som bedrev kaféverksamhet i Göteborg, var västindiern ''Tomas Samor'' från Martinique.<ref>A. Johnson, 2010, s.122.</ref> Men Karl XII:s turkiska äventyr ledde också till andra exotiska besök. De s.k. "fordringsägarna", dvs personer som kom till Sverige för att utkräva sin ekonomiska fordringar av den svenska kronan, bestod av ett sextiotal turkar, araber, [[greker]], polacker, [[armenier]] och [[judar]], som i en del fall fick vänta flera år på att få ut sina fordringar, och som i en del fall blev kvar i riket.<ref>Läs även om "fordringsägarna" i artikeln om [[Armenier]].</ref>
+Karl XII åtföljdes i sin exil i Osmanska riket av en stor grupp svenska officerare som tog intryck av de främmande sederna. Till dessa seder hörde bruket att dricka kaffe, som sedan nymodigheten introducerats i Sverige blev (och är) omåttligt populärt. En av dem som bedrev kaféverksamhet i Göteborg, var västindiern ''Tomas Samor'' från Martinique.<ref>A. Johnson, 2010, s.122.</ref> Men Karl XII:s turkiska äventyr ledde också till andra exotiska besök. De s.k. "fordringsägarna", dvs personer som kom till Sverige för att utkräva sin ekonomiska fordringar av den svenska kronan, bestod av ett sextiotal turkar, araber, [[greker]], polacker, [[armenier]] och [[judar]], som i en del fall fick vänta flera år på att få ut sina fordringar, och som i några fall blev kvar i riket.<ref>Läs även om "fordringsägarna" i artikeln om [[Armenier]].</ref>
 -talet innebar ett kulturellt uppluckrande och en större öppenhet. Borta var inskränktheten från det gångna seklet, då det svenska prästerskapet höll en kvävande hand över främmande kulturers inflytande. Nu kunde man till och med godta att man släppte in personer med främmande tro. Till de som nu kunde invandra och starta nya näringar var [[judar]]na, som från och med 1775 fick tillstånd att verka här utan att konvertera till kristendomen. I Marstrand, som var svensk frihamn mellan 1775 och 1794, uppstod en av de första mosaiska församlingarna i landet med ett 60-tal medlemmar. Staden kom sedermera att bli ett slags brohuvud för den judiska invandringen till Sverige.