Invandringen till Sverige (1000 - 1900): Skillnad mellan sidversioner

Invandringen till Sverige (1000 - 1900) (visa wikitext)

Versionen från 26 januari 2011 kl. 12.44

4 379 byte lades till , 26 januari 2011 kl. 12.44

1700-talet

Jojje

emailconfirmed

5 921

redigeringar

@@ Rad 27: / Rad 27: @@
 En av de mest omfattande omvälvningarna av den svenska metallindustrin stod de fransktalande [[valloner]]na för. Den förste att värva valloner till Sverige var nederländaren ''Willem de Besche'', som tidigare hjälpt fram landsmannen ''Louis De Geer'' till bruket i Finspång, men från 1620-talets början tog De Geer helt över den verksamheten. Det totala antalet immigranter som anlände till bergslagsbruken under den här tiden har uppskattats till mellan 1 000 och 1 200 familjeenheter. För majoriteten av vallonerna blev flyttningen varaktig. Trots att de kvarvarande vallonerna inledningsvis var en särskild språklig och religiös grupp har de numera smält ihop med svenska samhället och utgör ett pikant inslag i svenskarnas familjeberättelser. Några av de mer kända svenska vallonsläkterna är ''Allard'', ''Birath'', ''Bonnevier'', ''Drougge'', ''Herou'', ''Hübinette'', ''Pousette'' och ''Sporrong''<ref>Appelgren, Erik: ''Vallonernas namn: de äldsta valloninvandrarnas fullständiga namn, yrke, årtal, arbetsplats och ursprungsort.'' ..., förf., Stockholm 1968.</ref>.
+==1700-talet==
+Om 1600-talet stod för en utveckling av den tunga metallindustrin i hyttor och bruk, så stod 1700-talet för en utveckling av manufakturerna, dvs fabriker inriktade på storskalig manuell tillverkning, och det som senare skulle bli början på den industriella revolutionen. Manufakturer var vanligast inom textilbranschen, glas- samt socker- och tobaksindustrin. Hantverkskunnandet togs ofta hit från utlandet, och därför rekryterades arbetsledare, specialister och yrkesarbetare från länder som Storbritannien, Nederländerna, Polen och Tyskland.
+Brittiska invandrare kom att betyda mycket för den tidiga industrin under 1700-talet. De flesta entrepenörerna var från Skottland, och orsaken var att skottarna blev marginaliserade på grund av de politiska konflikterna med engelsmännen. Många sökte sig därför till andra länder, och en del av dem hamnade i Sverige. Familjer som ''Jennings'', ''Finlay'' (vars namn gav upphov till ortnamnet Robertsfors), ''Lewis'', ''Wilde'', ''Bennet'', ''Campbell'' (initiativtagare till Svenska Ostindiska kompaniet], ''Hall'', ''Carnegie'', ''Erskine'', ''Greig'', ''Chapman'', ''Chalmers'', m.fl. kom att få stor betydelse för Sverige.<ref>A. Johnson, 2010, s.94-106</ref>
+Också tysk invandring kom att få fortsatt stor betydelse under 1700-talet. Bland de tyska entrepenörerna som fått betydelse påträffas namn som ''Döbelius'' (adlad von Döbeln), ''Suell'' ((Limhamns kalkbruk), ''Donner'' (redare), ''Holterman'' (brukspatron), ''Ehrenreich'' (Marieberg), ''Wolff'' (Rörstrand), ''Hebbe'' (handel), ''Hahr'' (handel), ''Wahrendorff'' (Åkers styckebruk), ''Scheutz'' (Kosta glasbruk), ''Fillion'' (norrländska glasbruk), ''Bohnsack'' (gurkor i Västerås), ''von Scheele'' (kemist), Berwald (tonsättare), Sergel (konst), etcétera.
+Sveriges förlust av sina baltiska provinser orsakade en flyktingström till Sverige. 1715 fanns omkring 12 000 flyktingar i Stockholm och en flyktingkommission inrättades för att försörja dem. En del av dem har lämnat spår på den svenska kartan, bl.a. livländaren ''Johan Chistopher Kramm'' som anlade en såg i det som numera heter Kramfors. Även holländare, danskar, schweizare och fransmän invandrade och kunde bidra till rikets utveckling. Den franskinspirerade kung Gustav III anställde många fransmän, bl.a. som guvernanter, informatörer, arkitekter, konstnärer, musiker, perukmakare, betjänter och skräddare. Rokokons genomslag som inredningsstil bidrog även den i hög utsträckning till att man anlitade många utländska hantverkare, inte minst från kontinenten, för att uppföra de rikligt utsmyckade nya byggnaderna och inredningsdetaljerna. Många svenskar härstammar från de italienska gipsgjutar- och stuckatörsläkterna som invandrade i rokokons fotspår.
+Karl XII åtföljdes i sin exil i Osmanska riket av en stor grupp svenska officerare som tog intryck av de främmande sederna. Till dessa seder hörde bruket att dricka kaffe, som sedan nymodigheten introducerats i Sverige blev (och är) omåttligt populärt. En av dem som bedrev kaféverksamhet i Göteborg, var västindiern ''Tomas Samor'' från Martinique.<ref>A. Johnson, 2010, s.122.</ref> Men Karl XII:s turkiska äventyr ledde också till andra exotiska besök. De s.k. "fordringsägarna", dvs personer som kom till Sverige för att utkräva sin ekonomiska fordringar av den svenska kronan, bestod av ett sextiotal turkar, araber, [[greker]], polacker, [[armenier]] och [[judar]], som i en del fall fick vänta flera år på att få ut sina fordringar, och som i en del fall blev kvar i riket.<ref>Läs även om "fordringsägarna" i artikeln om [[Armenier]].</ref>
+-talet innebar ett kulturellt uppluckrande och en större öppenhet. Borta var inskränktheten från det gångna seklet, då det svenska prästerskapet höll en kvävande hand över främmande kulturers inflytande. Nu kunde man till och med godta att man släppte in personer med främmande tro. Till de som nu kunde invandra och starta nya näringar var [[judar]]na, som från och med 1775 fick tillstånd att verka här utan att konvertera till kristendomen. I Marstrand, som var svensk frihamn mellan 1775 och 1794, uppstod en av de första mosaiska församlingarna i landet med ett 60-tal medlemmar. Staden kom sedermera att bli ett slags brohuvud för den judiska invandringen till Sverige.
 [[Fil:Byggskylt.jpg]]
-==1700-talet==
 ==1800-talet==