Fotografier: Skillnad mellan sidversioner

'''Fotografier'''<ref>För '''fotografins historia''', se [http://sv.wikipedia.org/wiki/Fotografins_historia artikel i Svenska Wikipedia]</ref> är viktiga dokument för släktforskare. Genom fotografier får man en direkt bild av människors karaktär och de miljöer där de levde och verkade. Många släktforskare börjar sin släktforskning genom att titta i släktens fotoalbum eller kartonger med lösa fotografier. En av de viktigaste uppgifterna för en släktforskare, vid sidan om att finna uppgifter om sina förfäder, är just att hitta fotografier som på bild [[porträtt]]erar dem och dessutom fastställer hur utseende ärvs från generation till generation.

Fotografiska avbildningar av människor<ref>[http://sv.wikipedia.org/wiki/Portr%C3%A4ttfotografi Svenska Wikipedia:Porträttfotografi]</ref> påbörjades redan i slutet på 1830-talet och populariserades snabbt allteftersom fototekniken gick framåt. Från de s.k. daguerrotyperna som endast medgav en (positiv) avbildning på varje plåt, via (negativa) glasplåtar på 1840-talet och mängder med olika tekniska lösningar som medgav ett obegränsat antal kopior av varje fotografi, till dagens [[digitalisering|genomdigitaliserade]] fototeknik. Släktforskaren kan alltså räkna med att alla som hade råd lät avporträttera sig hos fotografen från 1850- och 60-talen och framåt, då fotografin slog igenom på allvar och blev relativt billigt.

Så snart storleken på kamerorna medgav flyttade fotografin utomhus och kunde därmed bidra till dokumentation av alla sorters miljöer. Från mitten på 1800-talet gav sig fotografer ut och skildrade världen, krigen, städerna och människorna. Det som förr var de förmögnas privilegium, blev möjligt för i stort sett alla. I slutet på 1800-talet och under det följande seklet blev det till och med möjligt för relativt fattiga bönder och torpare att ställa upp familjen och sina värdefullaste ägodelar framför sitt hus och ta ett fotografi. Hade man inget på sina nära och kära, lät man föreviga den döde i sin kista. Man kan alltså förmoda att de flesta som levde in på den andra hälften av 1800-talet lät avbilda sig.

Snart hade även myndigheterna också anammat fotografiet som metod att identifiera t.ex. brottslingar. På fängelser lät man avfotografera de som skulle släppas fria. [[Arkiv]]en över dessa personer<ref>[http://www.svar.ra.se/umea.asp SVAR > Startsida > Brott och straff > Fångvård > Frigivna straffarbetsfångar]</ref>, som ofta var oförmögna att annars låta avbilda sig, hyser många tusen fotografier, och kan vara till hjälp att få en bild av släktingar som hamnat i klammeri med "rättvisan". Senare kom även andra myndigheter att använda fotografiet i andra handlingar. Att ställa upp sig i grupp och dokumentera idrottare, medlemmar i organisationer, arbetsplatser, skolor, klubbar, militära trupper, församlingar, syjuntor, m.m. har varit populärt sedan fotografiets barndom. Det kan vara värt att leta släktingar i den sortens bilder. Många gruppfoton finns arkiverade i våra arkiv och ofta finns en vidhängande förteckning över vilka som finns med på bilden.

Fotograferandet var ett yrke fram till tiden för första världskriget, då det även blev möjligt för amatörer att köpa en kamerautrustning. Under mellankrigstiden exploderade amatörfotograferandet och fyllde familjealbumen med fotografier av i stort sett allt man tyckte var märkvärdigt att dokumentera. Detta ger oss släktforskare en fantastisk möjlighet att få en insyn i släktens liv och leverne under 1900-talet. Utvecklingen har gått fort, från lådkamera till smartphone på cirka hundra år. Numera har i praktiken alla en kamera i fickan vart man än går, och kvaliteten är förvånande hög.

En av de första och viktigaste uppgifterna för varje ny släktforskare är att se till att de äldre släktingarna låter skriva ned namnen på alla de kan identifiera i sina familjealbum. Det är det snabbaste sättet att rädda de avporträtterade från att bli anonyma ansikten som ingen känns vid. De som inte kan identifieras av albumens ägare, kan naturligtvis också kanske senare identifieras på andra sätt, men en tidig identifiering och kanske också en berättelse om hur fotografiet kom till är ovärderlig och bör göras så fort man kan.

* Arkiverade skolfotografier och gruppfotografier från föreningar, nykterhetsorganisationer, fackföreningar, frikyrkoförsamlingar, arbetsplatser, m.m. kan vara till hjälp vid identifiering av okända ansikten.

Mycket av det ovannämnda kan gälla för eftersökandet av släktingars ansikten man ännu saknar. Det säkraste sättet att återfinna fotografier på släktingar man saknar i sin samling är att fråga släkten. Fotoalbum tas oftast omhand i sin helhet, de delas inte upp mellan arvingar. Så mormors och morfars fotoalbum kan finnas hos någon moster eller kusin, eller rent av en syssling.

Något som kan vara avgörande för om man har framgång i sitt letande efter släktfotografier, är ens fantasi och förmåga att tänka sig in i när folk gick till fotografen eller lät avbilda sig. Precis som nuförtiden, lät man dokumentera högtider, t.ex. födelsedagar, dop, bröllop, årsdagar, jubileer, begravningar, examensdagar, skolavslutningar, stora fester, m.m. Yrkesmän lät fotografera sig när de genomgått gesällprov eller mästarexamen, när de haft taklagsfest, när man köpt en ny vagn eller om man öppnat en ny butik. Militärer gick till fotografen när de fått ny uniform eller blivit befordrade. Ämbetsmän lät fotografera sig när de blivit invalda i någon beslutande församling. Precis som nu, lät höjdare fotografera sig när de mötte andra höjdare, osv. Kan man tänka sig in i någons liv, är det sannolikt att man också kan leta efter fotografier på rätt plats.

* Det lättaste sättet att rädda gamla bleknade och känsliga fotografier är att digitalfotografera eller skanna dem. Då säkrar man för det första en kopia i ett annat format som går att lagra i en hårddisk eller i en DVD-skiva. Kopian går att mångfaldiga elektroniskt eller på papperskopior som ofta blir lika bra återgivna som originalet. Det är också det lättaste sättet att sprida kopiorna på.

* Föreningar kan samla in gamla porträttfoton och/eller hjälpa medlemmarna att skanna dem för att lägga in dem på [[Porträttfynd]].

''Lennart Snabb'' i Uddevalla har skapat en ''förteckning över alla yrkesfotografer'' mellan åren 1899-1911 i Sverige och sammanställt en lista i PDF-format som man kan ladda hem. Underlaget är från en förteckning över svenska fotografer utgivna 1899 respektive 1911 av Sveriges Fotografers Förbund. Hämta förteckningen [http://www.rotter.se/images/portrattfynd/snabbregister.pdf '''här'''].

* [[Porträttfynd]]

* [[Arkiv]]

* [[Kabinettskort]]

* Björn Axel Johansson: ''Stora boken om familjebilder'', Historiska Media, Riga 2010, ISBN 978-91-85873-98-2.

* Elinor Elmborg: ''Arkiveringsguide för släktforskare'', Tryckeri Propan, Stockholm 2011, ISBN 978-91-633-4115-1.