emailconfirmed
5 921
redigeringar
Borgmästare: Skillnad mellan sidversioner
→Borgmästare i Sverige
Jojje (diskussion | bidrag) (Skapade sidan med 'left[[Fil:579px-Per Murén Svenska industriens män.jpg|right|thumb|400px|Per Murén (1805-1888) var borgmästare i Gävle, borgarståndets siste talman i st...') |
Jojje (diskussion | bidrag) |
||
| Rad 3: | Rad 3: | ||
==Borgmästare i Sverige== | ==Borgmästare i Sverige== | ||
Borgmästarämbetet infördes till Sverige från Tyskland, första belägget på en borgmästare är från Jönköping 1288, men beskrivs närmare först i ''Bjärköarätter'' från 1300-talet. Från att ursprungligen ha varit folkvald utsågs borgmästaren efter hand av rådet. Under 1500- och 1600-talet blev det allt vanligare att kungen själv tillsatte borgmästarna, vilket efter upprepade klagomål ledde till att man i lag fastslog, att magistraten och borgerskapet hade rätt att föreslå borgmästarkandidater.<ref>''Svensk uppslagsbok'', Malmö 1932</ref> Enligt 1809 års regeringsform §31 utnämnde [[Kungl | Borgmästarämbetet infördes till Sverige från Tyskland, första belägget på en borgmästare är från Jönköping 1288, men beskrivs närmare först i ''Bjärköarätter'' från 1300-talet. Från att ursprungligen ha varit folkvald utsågs borgmästaren efter hand av rådet. Under 1500- och 1600-talet blev det allt vanligare att kungen själv tillsatte borgmästarna, vilket efter upprepade klagomål ledde till att man i lag fastslog, att magistraten och borgerskapet hade rätt att föreslå borgmästarkandidater.<ref>''Svensk uppslagsbok'', Malmö 1932</ref> Enligt 1809 års regeringsform §31 utnämnde [[Kungl Maj:t]] till borgmästare en av de tre som föreslagits av stadens [[borgerskap]]. I Stockholm gällde det även [[rådman|rådmännen]] och magistratssekreteraren.<ref>Björn Asker: ''Hur riket styrdes'', Riksarkivet, Stockholm, 2007, ISBN 978-91-88366-77-1.</ref> | ||
Med tiden kom borgmästarämbetet att förlora sin karaktär av bisyssla för näringsidkande borgare i städerna, och övertogs av juridiskt utbildade personer. Först 1749 kom dock föreskrifter om att borgmästarkandidater med akademiskt betyg skull styrka sina juristkunskaper. Ända fram till 1830 medgavs dock undantag från bestämmelsen.<ref>''Svensk uppslagsbok'', Malmö 1932</ref> | Med tiden kom borgmästarämbetet att förlora sin karaktär av bisyssla för näringsidkande borgare i städerna, och övertogs av juridiskt utbildade personer. Först 1749 kom dock föreskrifter om att borgmästarkandidater med akademiskt betyg skull styrka sina juristkunskaper. Ända fram till 1830 medgavs dock undantag från bestämmelsen.<ref>''Svensk uppslagsbok'', Malmö 1932</ref> | ||