emailconfirmed
5 921
redigeringar
Bergsman: Skillnad mellan sidversioner
ingen redigeringssammanfattning
Jojje (diskussion | bidrag) (Skapade sidan med 'En '''bergsman''' var ursprungligen (sedan medeltiden) en bonde som vid sidan av jordbruket producerade tackjärn i en masugn (hytta) och därmed också bröt järnmalm. Dett...') |
Jojje (diskussion | bidrag) Ingen redigeringssammanfattning |
||
| Rad 9: | Rad 9: | ||
Tackjärnet sålde de som regel sedan vidare till bruken, som föräldade malmen till stångjärn. Dessa bruk var privat ägda av bruksherrar eller av kronan (kronobruk). Undantaget var bergsmännen i Gästrikland som på grund av att de inte var ett fullvärdigt [[bergslag]] lyckades få rätt att vid sidan av tackjärnet, framställa sitt eget stångjärn.<ref>http://www.jarnriket.com/_old/bergsman/ramdokument/23-04_tyska_smeder.htm</ref> | Tackjärnet sålde de som regel sedan vidare till bruken, som föräldade malmen till stångjärn. Dessa bruk var privat ägda av bruksherrar eller av kronan (kronobruk). Undantaget var bergsmännen i Gästrikland som på grund av att de inte var ett fullvärdigt [[bergslag]] lyckades få rätt att vid sidan av tackjärnet, framställa sitt eget stångjärn.<ref>http://www.jarnriket.com/_old/bergsman/ramdokument/23-04_tyska_smeder.htm</ref> | ||
Alla dessa speciallagar för bergsmännen gjorde att de utvecklade en egen | Alla dessa speciallagar för bergsmännen gjorde att de utvecklade en egen lag som bara gällde bergsmännen och övriga gruvarbetare på orten. Olika distrikt med sådana speciallagar kom därför att kallas [[bergslag]]. Bergsmännens arbete kontrollerades av [[bergmästare]], statliga tillsynsämbetsmän över var sitt [[bergmästardöme]] och som var utsedda och anställda av [[Bergskollegium]].<ref>http://www.bergsstaten.se/bergsstat/historik.htm</ref> De rättsliga tvister som uppstod med anledning av bergsmännens arbeten och kontakter med bruksägare, löstes av bergmästaren i särskilda bergsting. Bergmännen kom därför att få karaktären av ett stånd eller ett skrå, fastän de i realiteten tillhörde bondeståndet. | ||
Bergsmannen kunde ingå samfälligheter och kooperationer med andra bergsmän, i hyttlag. Hyttlagen bestod av omkring åtta bergsmän, som leddes av hyttfogden. Ju större expertis som de utvecklade teknikerna krävde, desto oftare började bergsmännens arbetsuppgifter att övertas av specialister. Masmästare ansvarade för vilken bergmans tur det var att blåsa i hyttan och se till att alla hyttans funktioner var i ordning. | Bergsmannen kunde ingå samfälligheter och kooperationer med andra bergsmän, i hyttlag. Hyttlagen bestod av omkring åtta bergsmän, som leddes av hyttfogden. Ju större expertis som de utvecklade teknikerna krävde, desto oftare började bergsmännens arbetsuppgifter att övertas av specialister. Masmästare ansvarade för vilken bergmans tur det var att blåsa i hyttan och se till att alla hyttans funktioner var i ordning. | ||
| Rad 26: | Rad 26: | ||
Några gånger per år besökte bergsmännen marknader där de sålde sitt tackjärn till bruken, och köpte sådant de inte producerade själva. På dessa marknader kunde de också sälja järnsmide som de tillverkat, vanligtvis spik och nubb. | Några gånger per år besökte bergsmännen marknader där de sålde sitt tackjärn till bruken, och köpte sådant de inte producerade själva. På dessa marknader kunde de också sälja järnsmide som de tillverkat, vanligtvis spik och nubb. | ||
Tack- och stångjärnsproduktionen frigjordes från alla speciallagar | Tack- och stångjärnsproduktionen frigjordes från alla speciallagar 1859, och därmed försvann bergsmannens skyldighet att bedriva gruvdrift och hyttbruk (framställa tackjärn) och använda sina skogar till [[kolning]]. Efter förordningarna upphört har benämningen bergsman kvarlevt som beteckning på innehavare av hemman eller hemmansdel i ett [[bergslag]], oavsett om hyttbruk bedrivits eller inte. En del hyttlag fortsatte arbeta som tidigare efter 1859. | ||