Ständiga knektehållet: Skillnad mellan sidversioner
Jojje (diskussion | bidrag) mIngen redigeringssammanfattning |
Jojje (diskussion | bidrag) (putsning) |
||
Rad 1: | Rad 1: | ||
[[Fil:Vestgöta-dahls regementes uniformer.jpg|right]] | [[Fil:Vestgöta-dahls regementes uniformer.jpg|right]] | ||
''Ständiga knektehållet'' eller ''' | '''Ständiga knektehållet''', '''yngre indelningsverket''' eller '''rotering''' uppkom som ett åtagande från allmogens sida, att ständigt hålla ett visst antal män under vapen. I gengäld åtnjöt man frihet från utskrivning. | ||
''Dalarna'' åtog sig redan 1621 att uppställa 1400 man och avtal om ständigt knektehåll ingicks även mellan ''kronan'' och ''allmogen'' i vissa socknar av ''Västmanland'' 1623, ''Jämtland'' 1645, ''Västerbotten'' 1649 och ''Hälsingland'' 1675. | ''Dalarna'' åtog sig redan 1621 att uppställa 1400 man och avtal om ständigt knektehåll ingicks även mellan ''kronan'' och ''allmogen'' i vissa socknar av ''Västmanland'' 1623, ''Jämtland'' 1645, ''Västerbotten'' 1649 och ''Hälsingland'' 1675. | ||
Rad 15: | Rad 15: | ||
==Se även== | ==Se även== | ||
*[[Äldre indelningsverket]] | |||
*[[Rote]] | *[[Rote]] | ||
*[[Soldatnamn]] | *[[Soldatnamn]] |
Versionen från 17 januari 2011 kl. 14.37
Ständiga knektehållet, yngre indelningsverket eller rotering uppkom som ett åtagande från allmogens sida, att ständigt hålla ett visst antal män under vapen. I gengäld åtnjöt man frihet från utskrivning.
Dalarna åtog sig redan 1621 att uppställa 1400 man och avtal om ständigt knektehåll ingicks även mellan kronan och allmogen i vissa socknar av Västmanland 1623, Jämtland 1645, Västerbotten 1649 och Hälsingland 1675.
Under Karl XI infördes det ständiga knektehållet i nästan hela riket. Det skedde genom ömsesidiga avtal mellan landskapen och kronan. Endast Österbotten vägrade till 1733 att delta i det ständiga knektehållet.
Undantagna från roteringen var adelns rå- och rörshemman, kungsgårdar, prästgårdar, civila och militära boställen, rusthåll, bergsmanshemman och bergsfrälse samt gästgivargårdar.
Ägarna av den roteringsskyldiga jorden indelades i rotar. Varje rote skulle anskaffa, utrusta och avlöna en soldat. Den största gården i roten, på vars mark soldattorpet vanligen byggdes kallades stamrote och ansvarade för att rotens skyldighet uppfylldes. Övriga gårdar kallades strörotar.
Litteratur
- Elfred Kumm, Indelt soldat och rotebonde (Stockholm 1949/1989).
- Ericson, Lars, Svenska knektar (Lund 1995/2004).