Vita änkor

Från Wiki-Rötter
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.

Vita änkor är ett folkligt begrepp som beskrev hustrur vars män hade emigrerat och försvunnit i sitt nya land, kvinnor som inte kunde gifta om sig förrän mannen dödförklarats.

Under inledningen av den stora utvandringsvågen från Sverige till Amerika under 1800-talets senare hälft utvandrade de flesta för att skapa sig en ny framtid i det nya landet, men vartefter tiden gick kom allt flera att fara över Atlanten med målet att endast stanna några år för att arbeta. Där borta var det möjligt för den som var arbetsam och frisk att lägga undan en del pengar, pengar som kunde användas för förbättringar där hemma.

Det var inte ovanligt att en familjefar for och lät hustrun under tiden ta hand om det som fanns här hemma, torpet eller företaget. Vanligtvis gick också allt som planerat. Ibland ändrade man sig dock, fadern fann att framtiden skulle bli bättre i Amerika för familjen och sände efter den.

Tyvärr hände även att familjefadern bara försvann där borta. Plötsligt kom inga fler brev. Många emigranter höll ihop där borta och en vän eller granne kunde skriva hem till hustrun och meddela vad som hade hänt. En del emigranter kunde dock ha kommit i arbete utan några nära vänner hemifrån. När breven upphörde hade hustrun då ingen att skriva och fråga. Orsaken till tystnaden var sannolikt i de allra flesta fall att familjefadern hade dött, men det fanns alltid en möjlighet att han bara hade rymt iväg, hittat någon annan, eller inte ville ha mer kontakt.

För hustrun här hemma blev situationen extra besvärlig, hon visste inte om mannen var död eller levde och hon kunde inte gifta om sig. Något arv efter familjefadern kunde heller inte skiftas ut. Dödförklaring i sådana fall tog 25 år. Bland folk benämndes dessa ensamma hustrur ofta vita änkor.