Tidelag
I Sverige var tidelag – det vill säga sexuellt umgänge mellan människa och djur – belagt med dödsstraff från medeltiden och fram till mitten av 1800-talet. Det var ett av de mest allvarligt betraktade brotten och ansågs vara en "sodomitisk synd", tillsammans med homosexuella handlingar och andra sexuella handlingar som avvek från den dåtida normen. Enligt 1734 års lag var straffet för tidelag halshuggning och att kroppen brändes på bål; även det inblandade djuret dödades och brändes.
Under 1600- och 1700-talen var tidelag den vanligaste orsaken till verkställda dödsstraff i norra och mellersta Sverige. Historikern Jonas Liliequist har funnit att det var särskilt vanligt att unga män i tonåren dömdes för detta brott. Bakom strängheten låg religiösa föreställningar om att tidelag kunde leda till monstruös avkomma och att det hotade gränsen mellan människa och djur.
Den sista kända avrättningen för tidelag i Sverige ägde rum 1778. Därefter upphörde verkställandet av dödsstraff för detta brott, även om det formellt kvarstod i lagen fram till 1864. I och med 1864 års strafflag avskaffades dödsstraffet för tidelag och ersattes med straffarbete i upp till två år. År 1944 avkriminaliserades tidelag helt, och från och med då kunde det endast beivras om djuret utsatts för lidande, vilket i så fall föll under djurplågerilagen.
Sammanfattningsvis kunde man i Sverige bli avrättad för tidelag från medeltiden fram till 1864, även om inga avrättningar verkställdes efter 1778. [1] [2] [3] [4]
Exempel på personer avrättade för tidelag i Sverige
Per Jönsson – Övertorneå, 1609 Den 21 januari 1609 brändes bonden Per Jönsson från Matarinki by i Övertorneå socken på bål för tidelag med kyrkoherdens ko. Han erkände brottet och dömdes vid tinget i juli 1608 till att antingen begravas levande eller brännas på bål; det blev det sistnämnda. Även djuret brändes.
Måns Jonsson – Norra Sandsjö, 1673 I november 1673 avrättades den unge bonden Måns Jonsson från Ryd i Norra Sandsjö socken, Småland, efter att ha dömts för tidelag med sitt röda sto. Vittnen hade sett honom begå handlingen, och trots att han nekade genom hela rättegången dömdes han till döden. Göta hovrätt fastställde domen, och både han och djuret brändes på bål.
Olof Andersson – Sya, Östergötland, 1744 Den 14 november 1744 avrättades Olof Andersson från Nybble i Sya socken, Östergötland, för tidelag. Han halshöggs och brändes tillsammans med djuret. [5]