Valloner: Skillnad mellan sidversioner

Vallonernas [[utvandring]] väckte dock allvarsamma bekymmer hos ''kung Filip IV av Spanien'' (dit Belgien hörde under början av 1600-talet). År 1624 förbjöd han Valloniens [[smed]]er att ta värvning i Sverige. Detta påverkade dock inte nämnvärt [[migration]]en. Louis De Geer blev ägare till Finspång- och Dannemoraverken, och under åren 1643-1650 nådde [[invandring]]en av valloner till Sverige sin kulmen. Trots att De Geer fått ett löfte av ''Gustav II Adolf'' att andra bruksägare inte skulle få använda sig av valloner som arbetskraft började vallonerna att ta anställning vid andra bruk i Mellansverige. Tillsammans med smederna kom även andra yrkesgrupper.  

Antalet valloner som kom att stanna i Sverige var litet, det är dock osäkert exakt hur många det rörde sig om. Nationalencyklopedin anger att 900 individer stannade i Sverige permanent. De Geers anteckningar anger 134 vallonska arbetare som fram till 1633 kommit enbart till Norrköping. Ungefär 20 procent av vallonerna återvände till sin hemland efter en första kontraktsperiod, en del från och med 1654 då religionsfriheten i Sverige inskränktes (i samband med ''drottning Kristinas'' abdikering); majoriteten av vallonerna var reformerta<ref>[http://sv.wikipedia.org/wiki/Kalvinism Svenska Wikipedia: Reformert kristendom]</ref> (numera är vallonerna i Belgien i allmänhet [[katoliker]]). I och för sig tillförsäkrades vallonerna vid flyttningen religionsfrihet och hade rätt att föra med sig egna präster.