Laurentius Svenonis i Säbrå släkt

Från Wiki-Rötter
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Laurentius Svenonis (den latiniserade formen av namnet Lars Svensson) var vid 1500-talets mitt kyrkoherde i Säbrå socken i Ångermanland. Han har ett mycket stort antal nutida ättlingar. Han blev stamfar på manssidan till adliga ätten Bure (nr 126), adliga respektive friherrliga ätten Burenskiöld samt den ofrälse släkten Stenklyft. Från honom härstammar även den så kallade ”Stormor i Dalom”, Margareta Hansdotter i Leksand. I flera förfalskade genealogier från 1600-talet och 1700-talet har herr Lars tillskrivits en härstamning på fädernet från den norrländska så kallade Bureätten. En DNA-undersökning genomförd 2012–2013 bekräftade slutgiltigt att denna härledning var en förfalskning. Fortfarande finns dock många felaktiga uppgifter om herr Lars och hans härkomst kvar på nätet.

Hans liv

Bygdéns herdaminne över Härnösands stift uppger att Laurentius Svenonis var kyrkoherde i Säbrå 1543–1572.[1]. Enligt tidens sed bör han i dagligt tal ha omtalats som och tilltalats ”herr Lars”. Enligt Carl Szabads kompletteringar till herdaminnet ”brukar [herr Lars] 1545 17 1/2 seland jord i Lägdom och 1546–1557 24 seland i Byåker. 1559 skaffar han ett hemman i Gissjö i Gudmundrå [socken i Ångermanland] med som mest 10 kor (1560) som sonen Sven brukar från 1566.”[2]

De påståenden Bygdén anför i Härnösands stifts herdaminne och som gör gällande att herr Lars skulle ha varit insatt i ”Bure kloster” för att därefter bli altarist i Uppsala domkyrka och sedan ansvarig för Alla själars prebende i domkyrkan innan han som en av reformatorn Olaus Petri lärljungar tillträdde kyrkoherdebefattningen i Säbrå härrör inte heller från Johan Bure, som Bygdén felaktigt hävdar, utan presenteras tillsammans med en rad uppdiktade uppgifter rörande dennes släkt först hos dåvarande domprosten Andreas Olavi Rhyzelius så sent som 1740 i ett latinskt äreminne över friherre Jacob Burenskiöld, en ättling till herr Lars.[3] Uppgiften i den äldre litteraturen att herr Lars var född 1507 och avled 1579 påträffas tidigast 1746 – två sekler i efterhand – i originalgenealogin för adliga ätten Burensköld på Riddarhuset, vilken i övrigt till största delen bygger på Rhyzelius’ äreminne. [4] Uppgifterna har inget värde. Laurentius Svenonis skrivs inte heller med namnet Bure i samtida källor.

Föräldrar och syskon

Laurentius Svenonis nämns i den genealogiska litteraturen tidigast i Johan Bures släktbok i en liten förfalskad genealogi som sonsonen Jonas Bure, sekreterare i det kungliga kansliet, överlämnat till kusinen Johan Bure 1611. Herr Lars anges där vara son till en Sven Persson, och denne skulle på fädernet härstamma från Fale hin unge av Bureätten.[5] Det var sannolikt också Jonas Bure som slog ihop denna förfalskning med en annan förfalskad släkttavla från 1610-talet där Bureättens ursprung knutits till uppdiktade hälsingska frälsemän, en genealogi som ursprungligen verkar ha varit ett ”practical joke” på fornforskaren Johan Bures bekostnad. Resultatet finns infört i en släkttavla i den släktbok över den svenska adeln som Jonas Bures kollega i det kronokansliet Peder Månsson Utter (död 1623) upprättat. Där finns både ”herr Lars Swänsson i Säbrå” och dennes son ”herr Engelbrecht Larsonn” tillagda. Jonas Bure hänvisade sedan i sin egen släktbok till denna släkttavla som bevis för sin förment adliga fädernehärstamning. I denna genealogi står Sven angiven som ”Swen Persson i Barkesta lagman”.[6] Med Barkesta avses troligen byn med detta namn i hälsingesocknen Harmånger. Någon underlagman med namnet Sven Persson finns dock inte belagd i Hälsingland. Om denne ”Sveno Bure” hävdar Rhyzelius 1740 att han var gift med en dotter till en dådkraftig hälsinge, Margareta Bosdotter.[7] Inte heller denna uppgift har någon trovärdighet.

Under 1700-talets första del förskönades herr Lars’ fars härstamning ytterligare genom tillägg av en rad påhittade uppgifter, vilka återfinns i krigskommissarien Nils Jakobsson Burmans (1705–1750) släktbok och i Andreas Olavi Rhyzelius’ äreminne. I Riddarhusstamtavlan över ätten Burensköld från 1764 har Sven utifrån Rhyzelius’ uppgifter förvandlats till ”Sven Bure til Byrestad, Höfvidsman i Medelpad i Sturarnes tid”[4]. Från att ha varit underlagman i Barkesta står han nu som hövitsman i Byrestad. Ändringen är uppenbarligen ett försök att tydligare koppla honom till legenden om Fale hin unge i Birsta i Sköns socken, Bureättens mytiske stamfader. Sven uppges i denna uppdiktade stamtavla vara son till domaren i Norrland Per Falesson Bure och dennes hustru Helena Larsdotter från Nordmaling. Per Bure skulle i sin tur ha varit son till den tappre riddaren Fale Olofsson Bure, hövitsman för krigsfolket i kung Albrekts tid, vars far skulle ha varit ”Olof Härsesson Bure” av Bureätten.

Urban Sikeborg påpekade 1996 att genealogin för herr Lars i Johan Bures släktbok genom sin utformning var avvikande och dubiös gren av Bureätten.[8] 2013 kunde släktforskarna Peter Sjölund och Ronny Norberg i Härnösand visa att de tre agnatiska ättlingar till herr Lars som DNA-testats hade ett nära nog identiskt Y-DNA och tillhörde haplogrupp R1b. De hade dock som väntat ingen släktskap med de tre testade ättlingarna till Gamle Olofs i Bure två söner Anders och Olof via oomstridda grenar av Bureätten; deras haplogrupp var i stället G2-P15. Det innebär att Laurentius Svenonis inte kan ha varit Bureättling på det raka fädernet.[9]

Hans äktenskap

Om Laurentius Svenonis äktenskap är inget känt. Så sent som Carl Ludvig von Schants’ (1681–1734) genealogier är hon okänd till namnet.[10] Rhyzelius uppger dock i sitt äreminne över Jakob Burenskiöld, vilket till stor del består av fria fantasier, att ”Laurentius Bure” skulle ha varit gift med Margareta, dotter till en norrländsk frälseman Engelbrekt Jansson. Eftersom den latiniserade formen av namnet Jansson, Johannis, är flertydigt och också kan förstås som Johansson, Jönsson, Joensson, Hansson och ibland även Jonsson, har Rhyzelius enligt tidens bruk latiniserat fadersnamnet genom att kort och gott lägga till den latinska ändelsen -ius: Janssonius.[11] Detta har sedan missuppfattats som att herr Lars hustru skulle ha tillhört en släkt Janzonius. I Anreps edition av Riddarhusstamtavlorna kallas hon därför hustru ”Margaretha Engelbrechtsdotter Janzonia”.[12] Någon frälseman Engelbrekt Jansson finns inte belagd i Norrland, som ju var närmast kliniskt fritt från frälse, och han är med all sannolikhet en ren fantasiprodukt. Att herr Lars skulle ha varit gift med en dotter till en norrländsk adelsman bottnar sannolikt enbart på Rhyzelius’ felaktiga övertygelse att herr Lars var ättling till mytens Fale hin unge och därmed själv adlig.[11] Av detta har Rhyzelius slutit att också svärfadern bör ha varit adlig. Hans felslut ledde till att ”Margreta Engelbrechts Dotter” kom att ingå i Riddarhusstamtavlan från 1764 som hustru till ”Laurentius Bureus”.[4]

Barn

  • Sven Larsson: Han brukar från 1566 det hemman i Gissjö i Gudmundrå socken som fadern förvärvat 1559.[2] Han anges i Johan Bures släktbok vara den äldste av Laurentius Svenonis barn.[13]
  • Engelbertus Laurentii: Född 1542, död 1621. Han efterträdde 1579 fadern som kyrkoherde i ångermanländska Säbrå pastorat, i vilket också ingick socknarna Häggdånger, Härnö och Stigsjö. 1568 förenades befattningen med kyrkoherdetjänsten i det nygrundade Härnösand. Han var personligen närvarande vid det historiska Uppsala möte 1593 och deltog i och undertecknade riksdagsbesluten i Uppsala 1594 och i Söderköping 1595. Kyrkoherde i Själevad, Ångermanland, 1590–1613 och var sedan kyrkoherde i Luleå från 1613 till sin död 1621. Gift 1 med Elisabet Andersdotter, född 6 september 1549, död 1597, dotter till kyrkoherden i Skellefteå Andreas Olavi och Anna Andersdotter, som var av Bureätten. Elisabet var moster till antikvarien Johan Bure. Herr Engelbrekt var 1598 omgift med en till namnet okänd kvinna. Tre av hans söner i första äktenskapet – Anders Bure, Jonas Bure och Olof Bure – adlades och introducerades sedan gemensamt 1626 på det nygrundade Riddarhuset såsom adliga ätten Bure, nr 126. De bar för övrigt namnet Bure även före adlandet.[13]
  • Per Larsson. Han anges i Johan Bures släktbok vara den tredje i ordningen bland Laurentius Svenonis barn.[13]
  • Hans Laurentii. Född 24 januari 1548[14] och omtalas som avliden i en kvittens daterad Säbrå den 1 februari 1603.[15] Han anges i Johan Bures släktbok vara den tredje i ordningen bland Laurentius Svenonis barn.[13] Han skriver sig den 25 november 1588 som ”kyrkotjänare” i Själevads pastorat i Ångermanland. Möjligen har han tidigare tjänstgjort i Arnäs socken i samma landskap.[16] Han blev 1589 kyrkoherde i Själevad men fick samma år byta pastorat med brodern Engelbrekt och tillträdde därför Säbrå pastorat. Han uppehöll åtminstone 1596 dessutom kyrkoherdetjänsten i Härnösand.[14] Dottern Margareta Hansdotter i Leksand är i litteraturen känd som ”Stormor i Dalom”. Herr Hans’ sonson Nils Bureus adlades 1664 med namnet Burensköld.[13]

Enligt supplementet till Bygdéns stifts herdaminne ska herr Lars även ha haft sonen Nils Larsson, dömd för jungfrukränkning 1589.[2] Han finns dock inte nämnd bland Laurentius Svenonis barn i Johan Bures släktbok,[13] trots att Johan Bure där bygger på uppgifter från någon av herr Lars sonsöner. I den saköreslängd som det hänvisas till i supplementbandet namnges han Nils Larsson i prästgården, men någon släktskap med kyrkoherden nämns inte.[17] Med tanke på det synnerligen vanliga fadersnamnet kan Nils lika gärna ha varit tjänstedräng där. Att han tydligen inte förmått erlägga hela bötesbeloppet tyder på att han inte varit en medlem av kyrkoherdefamiljen.

Pågående kartläggning av hans ättlingar

Genom bland annat sondottern Margareta Hansdotter, ”Stormor i Dalom”, har Laurentius Svenonis ett mycket stort antal nutida ättlingar. Dessa kartläggs av släktforskaren Björn Thunberg i Härnösand. Resultatet, ”ättlingaverket” Laurentius Svenonis planeras ges ut på dvd-skiva.[18]

Släktöversikt

Släkttavlan är ett sammandrag av vad som är känt om Laurentius Svenonis släktförhållanden – och vad som är felaktigt (klicka för att förstora).



Externa länkar

____________________________

Referenser

<references> [1]

[3]

[5]

[6]

[4]

[18]

[2]

[7]

[10]

[11]

[12]

[8]

[9]

[13]

[16]

[17]

[14]

[15]

  1. 1,0 1,1 Bygdén, Leonard (2004[1926]). Hernösands stifts herdaminne. 4, s. 94 f. Faks.-uppl. Stockholm. Utgiven av Sveriges Släktforskarförbund.
  2. 2,0 2,1 2,2 2,3 Szabad, Carl (2001). Ångermanlands präster i äldre tider: ett supplement till Bygdéns herdaminne. Släktforskarnas årsbok 2001, s. 254. Stockholm. Som källa för uppgifterna anges Ångermanlands handlingar i Kammararkivet (Riksarkivet).
  3. 3,0 3,1 A. O. Rhyzelius, B68, s. 63 f, Linköpings Stiftsbibliotek.
  4. 4,0 4,1 4,2 4,3 Enligt överceremonimästare Joh. Jac. Burenskiölds genealogi för adl. ätten Burenskiöld (upprättad 10 oktober 1764), i Originalgenealogier, vol. 2 (Litt. B), fol. 288r, Riddarhuset.
  5. 5,0 5,1 Johan Bures släktbok i autograf, s. 133[s. 60], s. 134[s. 61]; Johan Bures släktbok, avskrift X37, uppsl. 26, Uppsala Universitetsbibliotek.
  6. 6,0 6,1 Stamtavla utgående från ”Gamble Fahle Buræ” på s. 176 1/2 i Peder Månsson Utters Collectanea Genealogica, Genealogica 41, Riksarkivet. Släkttavlan är skriven med Utters handstil; denne dog 1623. Om denna genealogi, se Urban Sikeborgs artikel ”Hur herr Engelbrekt i Säbrå blev en Bure” på dvd-skivan Johan Bures släktbok, utgiven 2014 av Genealogiska Föreningen – Riksförening för släktforskning, Stockholm.
  7. 7,0 7,1 Sveno Bure ... Qui ... matrimonio sibi sociaverat Margareta Boëthii, strenui apud Helsingos viri, filiam.
  8. 8,0 8,1 Sikeborg, Urban (1996). Johan Bures släktbok över Bureätten: tillkomst och tillförlitlighet. Släktforskarnas årsbok 1996. Stockholm.
  9. 9,0 9,1 Sjölund, Peter, i Kragom, Härnösand. Filmat föredrag Senaste nytt inom DNA-släktforskningen (med rapport om Bure-DNA-projektet), lördagen 2013-11-23 på Genealogiska Föreningens DNA-dag i Nürnberghuset, Stockholm. Upplagt på föreningens hemsida, avläst 2014-01-05. Se även Sjölunds blogg Bure DNA. DNA-research of the medieval Bure family in Sweden (avläst 2014-01-04).
  10. 10,0 10,1 ”von Schantzes genealogier”, vol. 1, adliga ätten Bure (nr 126), fol. 90v, Riddarhuset.
  11. 11,0 11,1 11,2 A. O. Rhyzelius, B68, s. 64, Linköpings Stiftsbibliotek.
  12. 12,0 12,1 Anrep, Gabriel (red.) (1858). Svenska adelns ättar-taflor. Afd. 1, Abrahamsson-Granfelt, s. 352, Stockholm.
  13. 13,0 13,1 13,2 13,3 13,4 13,5 13,6 Se Sikeborgs ovannämnda databas Johan Bures släktbok, utgiven 2014 på dvd av Genealogiska Föreningen.
  14. 14,0 14,1 14,2 Bygdén, Leonard (2004[1926]). Hernösands stifts herdaminne. 4, s. 95 f. Faks.-uppl. Stockholm. Utgiven av Sveriges Släktforskarförbund.
  15. 15,0 15,1 Landskapshandlingar, Ångermanlands handlingar 1603:2 [SE/RA/5121/5121.14/1603: 2 (1603)], s. 84, Riksarkivet. Uppgiften i Hernösands stifts herdaminne att han dog 26 april 1603 är alltså felaktig.
  16. 16,0 16,1 Szabad, Carl (2001). Ångermanlands präster i äldre tider: ett supplement till Bygdéns herdaminne. Släktforskarnas årsbok 2001, s. 247 f. Stockholm.
  17. 17,0 17,1 Detta enligt meddelande av Mikael Nahlén till Urban Sikeborg, Sollentuna, 2014-08-15, med överskickat skärmklipp av SVAR:s foto av saköreslängden i Landskapshandlingar, Ångermanlands handlingar 1589, SE/RA/5121/5121.14/1589: 2 (1589) (Riksarkivet). Notisen lyder där: »Nils Larsson i prestegården hafuer giordt Jungfrukrennchning med maritt i prestegården war oäcta blef saak 20 mark». (Marit var alltså född utom äktenskapet och därför halverades Nils böter.) Den del av bötesbeloppet som tillföll kronan uppgick bara till fyra mark.
  18. 18,0 18,1 Enligt webbsajten Säbråanor, avläst 2014-07-06.