Kyrktagning

Från Wiki-Rötter
Hoppa till navigering Hoppa till sök
En ung hustru från Herrestads härad i Skåne väntar på sin kyrktagning i vapenhuset där en klädd knäfallspall är framställd.

Kyrktagning är en äldre kyrklig rit genom vilken en kvinna efter en förlossning välkomnades tillbaka till kyrkans gemenskap.

I 1942 års kyrkohandbok, som gällde fram till 1986 i Svenska kyrkan, kallas ordningen "En moders tacksägelse". Kyrktagningen var det tillfälle då prästen bad för modern och tackade för att hon överlevt barnafödandet och välkomnade henne tillbaka till kyrkans gemenskap. I de svenska kyrkohandböckerna efter reformationen finns inget anspelande på någon ceremoniell rening och modern var inte förbjuden att deltaga i gudstjänsterna. Moderns kyrktagning skulle ske sex veckor efter barnets födelse, och under dessa sex veckor fick modern vila.

I folklig tro kom dock kyrktagningen ofta att förknippas med rening trots att detta motiv inte fanns med i de officiella kyrkliga bönerna. Kyrktagningen hade även olika former, beroende på om det var "äkta" eller "oäkta" barn och om de överlevt födelsen eller ej, vilket gjorde att den fungerade som en del av kyrkotuktssystemet.

Kyrktagning som sed har sitt ursprung i bland annat Tredje Mosebokens 12:e kapitel (även om dess reningsmotiv försvann i och med reformationen). Kyrktagning förekom i Sverige redan på den katolska tiden. Mot slutet av 1800-talet började kyrkorna i Sverige upphöra med kyrktagningen, men på bl.a. västkusten levde kyrktagningen som allmän sed kvar ända in på 1960-talet. Ännu idag förekommer i sällsynta fall kyrktagning trots att ordningen inte finns med i den kyrkohandbok som Svenska kyrkan antog 1986.

Den tackbön som antingen föräldrarna eller prästen läser vid dop av barn i Svenska kyrkan kan ses som en moderniserad form av kyrktagningsbön där fokus ligger mindre på moderns återhämtade krafter och mer på båda föräldrarnas tacksägelse över det barn som de fått.

Kyrktagningens datum framgår ofta av en särskild marginalanteckning i dop- och födelseboken.

Kyrktagningen - ritens funktionalitet

"Hon fick inte komma till kyrkan förrän hon genom en kyrklig ceremoni som kallas kyrktagning eller kyrkogång på nytt togs upp i kyrkans gemenskap. Den ”orena” modern betraktades helt enkelt liksom det odöpta barnet som en hedning efter barnafödandet, och att ha samlag med sin hedna kvinna före kyrktagningen ansågs som en mycket svår synd."

"1686 års svenska kyrkolag föreskrev: Barnaföderskor skola hålla sig inne wid pass sex Weckor efter Födslen, emedan en Christelig sedwahna, Tucht och Ärbarheet, så och deras egen hälsa, sådant befordrar. Detta innebar, att modern inte heller var tillåten att arbeta utomhus under hela sex veckor, och det var mycket annat som hon inte fick göra."

I praktiken innebar kyrktagningsriten att nyblivna mödrar inte tilläts arbeta eller ha samlag under fyrtio dagar efter barnets nedkomst. Idag skulle man förmodligen kalla en sådan period för återhämtningstid eller konvalescens, men för dåtidens människor som ansågs vara okunniga, fungerade de religiösa riterna som påbud som skulle åtlydas, trots att de förmodligen varit sprungna ur seklers klokhet och erfarenhet.

Norden och Europa

  • I Danmark kallas kyrktagningen för introduktion, och går till på samma sätt som i Sverige.
  • I Norge heter det att stå inngangskone, eller introduserte barselkvinner.
  • engelska heter ritualen Churching of women.
  • spanska heter riten purificación de la mujer och misa de presentación, efter det att kvinnan varit satt i "cuarentena", dvs karantän, som avser just isolering i fyrtio dagar.
  • tyska heter det Muttersegen.

Externa länkar