Kronofogdens i Härjedalens fögderi arkiv: Skillnad mellan sidversioner

Inget fogdearkiv på lokal nivå finns bevarat från Härjedalen under den tiden.  På central nivå finns ett rikhaltigt material efter de norska fogdarnas verksamhet i länsräkenskaperna över Trondheim len, som sändes in till Rentekammeret i Köpenhamn för revision. Dessa räkenskaper finns idag för Härjedalen till större delen i Kammararkivet, Riksarkivet i Stockholm, under beteckningen ”Från norska riksarkivet år 1900 överlämnade räkenskaper och handlingar”<ref>Riksarkivet (1995). Riksarkivets beståndsöversikt. D. 4, Kammararkivet. Stockholm: Riksarkivet, s. 113</ref>. En mindre, men inte obetydlig, del finns kvar i serien Trondheim lensregnskaper, Rentekammeret i Riksarkivet i Oslo. Materialet utgörs årligen förutom av själva räkenskapen med inkomster och utgifter, av en stor mängd verifikationer i form av längder över ordinarie och extra skatter, arrende för kronans fåtaliga gårdsparter, saköreslängder och olika typer av tingsbevis<ref>Rentekammeret. Lensrekneskapar. 2, Agder, Vestlandet, Trøndelag, Nord-Noreg. (1983). Riksarkivet: Arkivregistraturar 4. Oslo: Riksarkivet</ref>.

Kronofogdens i Härjedalens fögderi arkiv måste ses som en mycket värdefull källa till kännedom om historia, administration och befolkning i kyrkboksglesa Härjedalen.  För lokalhistorikern erbjuder arkivet en nästintill outsinbar databank i form av ett länsstyrelsearkiv i miniatyr. Släktforskaren har stor nytta speciellt av det stora antalet verifikationsvolymer till kronoräkenskaperna.

Till kronofogdens arbetsuppgifter hörde att tillsammans med länsmännen svara för den allmänna ordningen, samt att fungera som allmän åklagare vid tingen. Befallningsmannens huvudsakliga uppgifter var att fungera som länsstyrelsens representant på lokal nivå. De största uppdragen omfattade skattläggning, skatteuppbörd och verkställande av länsstyrelsens och domstolars beslut. Härjedalen saknade före år 1820 särskild häradsskrivare och den sysslan var istället sammanslagen med kronofogdebefattningen.  

*Jordeboksränta utgick inte och jordeböcker gjordes inte upp förrän 1815. Istället beskattades varje hemman med olika speciella skatter, som t.ex. ''kungs- eller trögskatten'' beräknad efter utsädet, ''bågskatten'' beräknad på mankön över 15 år, ''ostskatten'' utgick med ost av en dags mjölk av varje bondes hela boskap under årets bästa mjölkperiod<ref> Bromé, Janrik (red.) (1954). Jämtlands och Härjedalens historia. D. 3, 1645-1720. Stockholm: Norstedts.</ref>. Från Erik Elffs tillträde år 1700 har dessa skatter sammanförts i en enda särskild ''skattelängd'', som får anses som huvudkällan över hemmansägarna och hemmanens delning, sammanslagning eller utökning.

*Allmogebefolkningen i landskapet var befriade från att betala mantalspenning fram till 1739, och dessförinnan omfattar därför mantalslängderna endast ståndspersoner, hantverkare och ett fåtal inhyses personer. I praktiken utgörs därför mantalslängderna från den tiden till största delen av prästers och fogdars familjer. Efter 1739 var allmogens hustrur befriade från mantalsräntan fram till början av 1760-talet. Hustrur saknas därför i mantalslängderna före den tiden och redovisas därefter på sedvanligt sätt endast som siffra i kolumn utan namn.