Italien: Skillnad mellan sidversioner

Från Wiki-Rötter
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ingen redigeringssammanfattning
(Block om civilregister)
Rad 46: Rad 46:
Den dominerande religionen i Italien är den [[romersk-katolska]], varför den mesta släktforskningen äger rum i katolska '''''församlings- och stiftsarkiv''' (archivi ecclesiastici)'', vars [[kyrkböcker]] oftast går tillbaka till 1563 då det [[tridentinska kyrkomötet]] ålade prästerna att registrera '''''dophandlingar''' (atti di battesimo)'', '''''vigslar''' (atti di matrimonio)'' och '''''begravningar''' (atti di sepoltura)''. Det finns dock italienska städer där registreringen startade så tidigt som på 1300-talet (1381 i ''Siena'', 1428 i ''Florens'' och 1459 i ''Bologna'', t.ex.). Italienska kyrkoarkiv består oftast av dop, vigslar, dödsfall, konfirmation och första nattvardsgång, liksom kyrkoräkenskaper, m.m.). De är oftast skrivna på '''''latin''''', men italienska förekommer. De flesta kyrkböcker förvaras fortfarande i den '''''församling''' (parrocchia)'' där de skrevs, såvida inte kyrkan förstörts av krig, och tillgången till dem avgörs av '''''församlingsprästen''' (cura del parroco) ''. Kopior av kyrkböcker efter 1900 finns också i '''''stiftsarkiv''' (archivio storico diocesano)''.
Den dominerande religionen i Italien är den [[romersk-katolska]], varför den mesta släktforskningen äger rum i katolska '''''församlings- och stiftsarkiv''' (archivi ecclesiastici)'', vars [[kyrkböcker]] oftast går tillbaka till 1563 då det [[tridentinska kyrkomötet]] ålade prästerna att registrera '''''dophandlingar''' (atti di battesimo)'', '''''vigslar''' (atti di matrimonio)'' och '''''begravningar''' (atti di sepoltura)''. Det finns dock italienska städer där registreringen startade så tidigt som på 1300-talet (1381 i ''Siena'', 1428 i ''Florens'' och 1459 i ''Bologna'', t.ex.). Italienska kyrkoarkiv består oftast av dop, vigslar, dödsfall, konfirmation och första nattvardsgång, liksom kyrkoräkenskaper, m.m.). De är oftast skrivna på '''''latin''''', men italienska förekommer. De flesta kyrkböcker förvaras fortfarande i den '''''församling''' (parrocchia)'' där de skrevs, såvida inte kyrkan förstörts av krig, och tillgången till dem avgörs av '''''församlingsprästen''' (cura del parroco) ''. Kopior av kyrkböcker efter 1900 finns också i '''''stiftsarkiv''' (archivio storico diocesano)''.


===Civil folkbokföring===


===Civil folkbokföring===
När Napoleon intog Italien år 1804 införde han också [[folkbokföring]]en ''(registro dello stato civile)''. Dessa tidiga italienska "Napoleonarkiv" med ''födda'', ''vigda'' och ''döda'', från perioden 1804-1815 återfinns ''i alla italienska statsarkiv'' (Archivi di Stato). När Napoleon förlorade makten 1815 upphörde registreringen i de flesta områden under hans kontroll. I vissa delar av Italien fanns det dock församlingspräster som fortsatte underhålla en egen registrering. Eftersom det inte fanns någon centralregering under åren efter Napoleon (1808-1865) är dessa register, förståeligt nog, inte enhetliga mellan olika städer respektive provinser. Men, om man kan hitta dem för sin förfaders stad eller by kan de vara en värdefull källa till födelse-, vigsel- och dödsuppgifter i tidigare generationer.
 
'''''Folkbokföringsregister''' (registro dello stato civile)'' med början 1806 finns på många platser i Italien. I vissa sydliga provinser återfinns oavbrutna register från den tiden och fram till nutid. I norr förlorar de sin kontinuitet från och med Napoleons fall. Den civila folkbokföringen (registro dello stato civile) återinförs dock på de flesta håll med början 1866, och förblir oavbrutna fram till nutid. En del kommuner utgör emellertid beklagliga undantag, och äger inga register från före 1870-talet<ref>''Fabián Zamboni: "Buscando nuestras raíces italianas"'' (spanska).</ref>. Dessa italienska arkiv över '''''födda''' (atto di nascita)'', '''''vigda''' (atto di matrimonio)'' och '''''döda''' (atto di morto)'' finns hos den ''lokala registreringsmyndigheten (Ufficio Anagrafe)'' i respektive stad. Arkivuppgifter yngre än 75 år är oftast sekretessbelagda.


När Napoleon intog Italien år 1804 införde han också [[folkbokföring]]en. Dessa tidiga italienska "Napoleonarkiv" med ''födda'', ''vigda'' och ''döda'', från perioden 1804-1815 återfinns ''i alla italienska statsarkiv'' (Archivi di Stato). När Napoleon förlorade makten 1815 upphörde registreringen i de flesta områden under hans kontroll. I vissa delar av Italien fanns det dock församlingspräster som fortsatte underhålla en egen registrering. Eftersom det inte fanns någon centralregering under åren efter Napoleon (1808-1865) är dessa register, förståerligt nog, inte enhetliga mellan olika städer respektive provinser. Men, om man kan hitta dem för sin förfaders stad eller by kan de vara en värdefull källa till födelse-, vigsel- och dödsuppgifter i tidigare generationer.
'''''Certificato dello Stato di Famiglia''''' listar information om ''hela familjen'', inte bara en person. det innehåller oftast ''namn'', ''släktskap'' och ''födelsedatum'' och ''-plats'' för ''varje familjemedlem'', ofta inklusive sådana som flyttat eller dött. Detta dokument är unikt för Italien. Några städer började föra detta arkiv så tidigt som 1869, men de var inte allmänna förrän efter 1911. ''Certificato di stato di famiglia'' kan erhållas på '''''Ufficio Anagrafe''''', det lokala folkbokföringsregistret i varje kommunkontor. Det finns alltså ingen central myndighet som upprätthåller sådana arkiv, och för att begära ut dokument måste man uppge korrekt och fullständig information. Arkiven har oftast ingen möjlighet att hitta dokument om ansökan är ofullständig, och översätter inte ansökningar på andra språk. En begäran på italienska är oftast enda sättet att få svar. En mindre avgift tas ibland ut för att utfärda attester (certificati); detta varierar med olika arkiv. Även om det är vanligt att arkiv (ufficio annagrafe) avstår från avgifter när det gäller utlänningar, har man inga resurser för att täcka omkostnader och porto. Internationella svarskuponger kan användas. ''Observera: Italienska arkivtjänstemän är inte skyldiga att hjälpa till med släktforskning!''


Folkbokföring (Civil Registration Records) (1866 till nutid)
Det finns två grundtyper av dokument man kan få från '''''Ufficio dello Stato Civile''''': '''Copia integrale dell'atto di Nascita/Matrimonio/Morte''' och '''Estratto per Riassunto per Atto di Nascita/Matrimonio/Morte'''. Den första, ''"copia integrale"'', är en ''fotokopia'' av de ''handskrivna arkivposterna'' innehållande uppgifter om födelse-, vigsel- eller dödsuppgifter. Den andra, ''Estratto per Riassunto'', är oftast en ''dator-genererad "avskrift"'' av delar av arkivdata.
Stato Civile
Det finns för- och nackdelar med båda. ''Copia Integrale'' är handskriven och ofta svår att tyda. Samtidigt innehåller den betydligt mer information än ''Estratti''. Datum och plats (adress) för händelsen (födelse, vigsel, dödsfall), namn på vittnen, barnmorskans namn osv. Man hittar gott om exempel på dessa dokument i användarforumet ''"Italian language, handwriting, script & translation"''<ref>''"Italian language, handwriting, script & translation"'' - http://italiangenealogy.tardio.com/Forums/viewforum/f=5.html (del av forumet ''Italian Genealogy.com'')</ref>. De andra dokumenten, ''Estratti'', är mycket mer begränsade, men lätta att läsa. Ett utdrag om en födelse, exempelvis, ger fullständigt ''namn'' och ''födelsedatum/klockslag'' för barnets födelse, ''faderns namn'' och ''moderns flicknamn''. Det kan också finnas kortfattade noteringar som lagts till under årens lopp; t.ex. om barnets giftermål eller död.  
När Italien blev ett enat land 1860 återinförde regeringen registreringen av en folkbokföring.
I de flesta områden börjar arkiven med 1866 och fortsätter till nutid. Dessa italienska arkiv över födelseort(atto di nascita), vigselbevis(atto di matrimonio) och dödsattester? (atto di morto)finns hos den lokala registreringsmyndigheten(Anagrafe) i resp. stad, lämpligen den stad där släktingen bodde. Med undantag för arkiv äldre än 75 år är de oftast inte offentliga.  





Versionen från 22 september 2010 kl. 08.27

Det finns idag cirka 8 000 personer födda i Italien i Sverige[1], men eftersom de första italienska invandrarna redan kom under 1600- och 1700-talen, och särskilt många anlände på 1800-talet och början på 1900-talet, så är antalet svenskar med italienska anor betydligt större. Dessutom får man ta i beräkningen att många nord- och sydamerikaner som kommit till Sverige genom åren också har italienska förfäder. Det finns idag ett antal svensk-italienska släkter, bl.a. Ciprian, Mazetti, Feretti, Granelli, Bonamici, Dominique, Notini, m.fl. Statsminister Fredrik Reinfeldt tillhör de svenskar som har italienska anor[2].

Invandringen till Sverige

Den italienska invandringen till Sverige har gamla anor[3]. Karaktäristiskt för den italienska invandringen är att det huvudsakligen rört sig om en renodlad yrkesinvandring, t.ex. stuckatörer under stenstädernas framväxt, eller glass- och konfektyrfabrikanter omkring förra sekelskiftet. Vidare att den varit betingad av speciella behov från svensk sida samt att den haft sin grund i ett befolknings- och arbetskraftsöverskott i Italien [4].

Efter andra världskrigets slut rådde högkonjunktur i de flesta svenska verkstadsindustrier och bristen på yrkesutbildad arbetskraft var stor. I april 1947 slöts ett avtal mellan de svenska och de italienska myndigheterna, och några månader senare anlände den första kontingenten italienska arbetare till Sverige. De kom till Kockums i Malmö. SKF i Göteborg och ASEA i Västerås. Särskilt omfattande var denna invandring under 1940-talet samt 1960-talet, då den årliga genomsnittliga invandringen till Sverige från Italien uppgick till 500 personer.

Administrativ indelning

Enligt den nya lydelsen av 1948 års författning består Italien av kommuner (comune), provinser (provincia), storstäder (città), regioner (regione) och staten (stato). Kommuner, provinser, storstäder och regioner är självständiga organ med egna maktbefogenheter och funktioner fastställda i författningen.

  • Kommunerna styrs av valda kommunfullmäktige (consiglio comunale) och borgmästare (sindaco). Borgmästaren är direktvald i majoritetsval, med en andra valomgång för att avgöra valet mellan de två kandidater som fått mest röster. Inom en kommun (comune) administreras många grundläggande samhällsfunktioner som t.ex. födelse-, vigsel- och dödsfallsregistrering. Byggnaden avsedd för de styrande brukar kallas municipio eller palazzo comunale.
  • Provinserna styrs av valda provinsfullmäktige och provinspresidenter. Provinspresidenten är direktvald i majoritetsval, med en andra valomgång för att avgöra valet mellan de två kandidater som fått mest röster.
  • Italien är indelat i 20 st regioner: Abruzzo, Valle d'Aosta, Apulien, Basilicata, Kalabrien, Kampanien, Emilia-Romagna, Friuli-Venezia Giulia, Lazio, Ligurien, Lombardiet, Marche, Molise, Piemonte, Sardinien, Sicilien, Trentino-Alto Adige, Toscana, Umbrien och Veneto. Regionerna är indelade i totalt 110 provinser (län). Provinserna består i sin tur av sammanlagt fler än 8 000 kommuner.

Arkiv

Palazzo della Sapiensa - Roms statsarkiv - Kunskapens palats

I Italien hör de offentliga arkiven[5] till kulturministeriet och generaldirektoratet för arkiven. Arkiven förvaltas genom två centrala institutioner med särskild autonomi (Centrala Arkivinstitutet och Statliga Centralarkivet). Statens arkiv (Archivi di stato) ingår i vad som kallas "de perifiera arkiven" som indelas enligt följande:

  • Statens arkiv (Archivi di stato) (103 st) är inrättade i varje provinshuvudstad. De lagrar och bevarar statliga och en del privata dokument. Man kontrollerar även alla arkiv av statliga institutioner i provinsen: polisen, prefekturen, posten, osv. I sjutton av de statliga arkiven undervisar man även i arkivering, paleografi och diplomati.
  • De statliga arkivinstituten (Sezioni di Archivio di Stato) (35 st) liknar de statliga arkiven, men lagrar betydligt större kvantiteter av historiska handlingar av högre kvalitet.
  • Arkivens superintendens (soprintendenze archivistiche), (19 st i varje region) utövar tillsyn över statliga och offentliga arkiv (i regioner, provinser och kommuner) och privata dito som förklarats vara av stort historiskt intresse.

Katolska kyrkans indelning

Katolicismen är inte längre statsreligion, men genom konkordatet mellan Italien och Vatikanen 1929 och 1985 meddelas undervisning i den katolska religionen i alla skolor till dem som så önskar, vilket en majoritet gör. Den katolska kyrkan (chiesa cattolica) i Italien är indelad i församlingar (sing. parrocchia), med (så vitt är känt) minst en församling i varje comune. Församlingarna är i sin tur förenade i stift (diocesi), anförda av biskopar (vescovo). Stiften är i sin tur förenade i ärkestift (arcidiocesi) anförda av ärkebiskopar (arcivescovo). I Italien finns 62 ärkestift, varav 42 av dem är "metropolitana", dvs storstadsstift.

Släktforskning i Italien

Allmän information

Släktforskning i Italien skiljer sig till en del från vad vi är vana vid. För det första kan man konstatera att intresset för släktforskning i Italien, utanför den gammaldags "traditionella" heraldiska forskningen och adelsforskningen, är så gott som obefintlig. Det existerar inga släktforskarföreningar i landet.

För det andra så är den största delen av kyrkböckerna i Italien oåtkomliga på annat sätt än personliga besök vid den aktuella församlingen, och inte ens då är man garanterad att bli insläppt för att studera kyrkböckerna. Det är nämligen upp till varje enskild församlingspräst att själv bestämma vilka som släpps in i kyrkans arkiv. Detta har medfört att mormonerna ofta förhindrats att mikrofilma kyrkböckerna, och det är anledningen till att det knappt finns några digitaliserade kyrkoarkiv från Italien.

Börjar man släktforska i Italien är det helt avgörande att ta reda på exakt i vilken kommun förfäderna är födda. Det är nämligen mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att hitta rätt arkivuppgifter från Italien om man inte vet den exakta kommunen varifrån förfäderna härstammade. Orten där de bodde senast innan emigrationen behöver INTE vara orten där de är födda. Börja alltså redan på hemmaplan med att ta reda på så mycket som möjligt om de aktuella förfäderna; sök dokument, brev etc., intervjua släktingar osv.

Närmare uppgifter om italienskt ursprung kan erhållas via många olika dokument och arkiv, t.ex. immigrationspapper, medborgarskapsansökningar, födelseattester, vigselbevis, dödsattester, folkräkningar, ansökningar om socialhjälp, m.m. I dessa arkiv finns möjligheten att hitta förfädernas födelseort i Italien. Har man väl hittat detta värdefulla arvegods kan man leta fram sina italienska anor i rätt kommun och provins.

Kyrkböcker

Den dominerande religionen i Italien är den romersk-katolska, varför den mesta släktforskningen äger rum i katolska församlings- och stiftsarkiv (archivi ecclesiastici), vars kyrkböcker oftast går tillbaka till 1563 då det tridentinska kyrkomötet ålade prästerna att registrera dophandlingar (atti di battesimo), vigslar (atti di matrimonio) och begravningar (atti di sepoltura). Det finns dock italienska städer där registreringen startade så tidigt som på 1300-talet (1381 i Siena, 1428 i Florens och 1459 i Bologna, t.ex.). Italienska kyrkoarkiv består oftast av dop, vigslar, dödsfall, konfirmation och första nattvardsgång, liksom kyrkoräkenskaper, m.m.). De är oftast skrivna på latin, men italienska förekommer. De flesta kyrkböcker förvaras fortfarande i den församling (parrocchia) där de skrevs, såvida inte kyrkan förstörts av krig, och tillgången till dem avgörs av församlingsprästen (cura del parroco) . Kopior av kyrkböcker efter 1900 finns också i stiftsarkiv (archivio storico diocesano).

Civil folkbokföring

När Napoleon intog Italien år 1804 införde han också folkbokföringen (registro dello stato civile). Dessa tidiga italienska "Napoleonarkiv" med födda, vigda och döda, från perioden 1804-1815 återfinns i alla italienska statsarkiv (Archivi di Stato). När Napoleon förlorade makten 1815 upphörde registreringen i de flesta områden under hans kontroll. I vissa delar av Italien fanns det dock församlingspräster som fortsatte underhålla en egen registrering. Eftersom det inte fanns någon centralregering under åren efter Napoleon (1808-1865) är dessa register, förståeligt nog, inte enhetliga mellan olika städer respektive provinser. Men, om man kan hitta dem för sin förfaders stad eller by kan de vara en värdefull källa till födelse-, vigsel- och dödsuppgifter i tidigare generationer.

Folkbokföringsregister (registro dello stato civile) med början 1806 finns på många platser i Italien. I vissa sydliga provinser återfinns oavbrutna register från den tiden och fram till nutid. I norr förlorar de sin kontinuitet från och med Napoleons fall. Den civila folkbokföringen (registro dello stato civile) återinförs dock på de flesta håll med början 1866, och förblir oavbrutna fram till nutid. En del kommuner utgör emellertid beklagliga undantag, och äger inga register från före 1870-talet[6]. Dessa italienska arkiv över födda (atto di nascita), vigda (atto di matrimonio) och döda (atto di morto) finns hos den lokala registreringsmyndigheten (Ufficio Anagrafe) i respektive stad. Arkivuppgifter yngre än 75 år är oftast sekretessbelagda.

Certificato dello Stato di Famiglia listar information om hela familjen, inte bara en person. det innehåller oftast namn, släktskap och födelsedatum och -plats för varje familjemedlem, ofta inklusive sådana som flyttat eller dött. Detta dokument är unikt för Italien. Några städer började föra detta arkiv så tidigt som 1869, men de var inte allmänna förrän efter 1911. Certificato di stato di famiglia kan erhållas på Ufficio Anagrafe, det lokala folkbokföringsregistret i varje kommunkontor. Det finns alltså ingen central myndighet som upprätthåller sådana arkiv, och för att begära ut dokument måste man uppge korrekt och fullständig information. Arkiven har oftast ingen möjlighet att hitta dokument om ansökan är ofullständig, och översätter inte ansökningar på andra språk. En begäran på italienska är oftast enda sättet att få svar. En mindre avgift tas ibland ut för att utfärda attester (certificati); detta varierar med olika arkiv. Även om det är vanligt att arkiv (ufficio annagrafe) avstår från avgifter när det gäller utlänningar, har man inga resurser för att täcka omkostnader och porto. Internationella svarskuponger kan användas. Observera: Italienska arkivtjänstemän är inte skyldiga att hjälpa till med släktforskning!

Det finns två grundtyper av dokument man kan få från Ufficio dello Stato Civile: Copia integrale dell'atto di Nascita/Matrimonio/Morte och Estratto per Riassunto per Atto di Nascita/Matrimonio/Morte. Den första, "copia integrale", är en fotokopia av de handskrivna arkivposterna innehållande uppgifter om födelse-, vigsel- eller dödsuppgifter. Den andra, Estratto per Riassunto, är oftast en dator-genererad "avskrift" av delar av arkivdata. Det finns för- och nackdelar med båda. Copia Integrale är handskriven och ofta svår att tyda. Samtidigt innehåller den betydligt mer information än Estratti. Datum och plats (adress) för händelsen (födelse, vigsel, dödsfall), namn på vittnen, barnmorskans namn osv. Man hittar gott om exempel på dessa dokument i användarforumet "Italian language, handwriting, script & translation"[7]. De andra dokumenten, Estratti, är mycket mer begränsade, men lätta att läsa. Ett utdrag om en födelse, exempelvis, ger fullständigt namn och födelsedatum/klockslag för barnets födelse, faderns namn och moderns flicknamn. Det kan också finnas kortfattade noteringar som lagts till under årens lopp; t.ex. om barnets giftermål eller död.


Andra källor


Källor:

  1. SCB:s siffror
  2. Anbytarforum 2006-2010 om Fredrik Reinfeldts anor - http://aforum.genealogi.se/discus/messages/83331/94489.html
  3. Ur Byggnadskultur nr 3/1995 - Torbjörn Fulton: Kalksniderier och gipsarbeten - något om äldre stuckaturer i Sverige http://www.byggnadsvard.se/index.php?option=com_content&view=article&id=191:kalksniderier-och-gipsarbeten-nagot-om-aeldre-stuckaturer-i-sverige&catid=45:material&Itemid=69
  4. Federazione delle Associazioni Italiane in Svezia Italienska Riksförbundet http://www.fais-ir.com/cms/index.php?option=com_content&view=article&id=9&Itemid=13
  5. Organizzazione archivistica in Italia - http://it.wikipedia.org/wiki/Archivio#Organizzazione_archivistica_in_Italia
  6. Fabián Zamboni: "Buscando nuestras raíces italianas" (spanska).
  7. "Italian language, handwriting, script & translation" - http://italiangenealogy.tardio.com/Forums/viewforum/f=5.html (del av forumet Italian Genealogy.com)