Italien: Skillnad mellan sidversioner
Jojje (diskussion | bidrag) |
Jojje (diskussion | bidrag) Ingen redigeringssammanfattning |
||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
[[Fil:Flag of Italy.svg.png|150px|right|Italiens flagga]] | [[Fil:Flag of Italy.svg.png|150px|right|Italiens flagga]] | ||
Det finns idag cirka '''8 000 personer födda i Italien''' i Sverige, men eftersom de första italienska invandrarna redan kom under 1600- och 1700-talen, och särskilt många anlände på 1800-talet och början på 1900-talet, så är antalet svenskar med italienska anor betydligt större. Dessutom får man ta i beräkningen att många nord- och sydamerikaner som kommit till Sverige genom åren också har italienska | Det finns idag cirka '''8 000 personer födda i Italien''' i Sverige<ref>SCB:s siffror</ref>, men eftersom de första italienska invandrarna redan kom under 1600- och 1700-talen, och särskilt många anlände på 1800-talet och början på 1900-talet, så är antalet svenskar med italienska anor betydligt större. Dessutom får man ta i beräkningen att många nord- och sydamerikaner som kommit till Sverige genom åren också har italienska förfäder. Det finns idag ett antal svensk-italienska släkter, bl.a. ''Ciprian'', ''Mazetti'', ''Feretti'', ''Granelli'', ''Bonamici'', ''Dominique'', ''Notini'', m.fl. '''''Statsminister Fredrik Reinfeldt''''' tillhör de svenskar som har italienska anor<ref>Anbytarforum 2006-2010 om Fredrik Reinfeldts anor - http://aforum.genealogi.se/discus/messages/83331/94489.html</ref>. | ||
==Invandringen till Sverige== | ==Invandringen till Sverige== | ||
| Rad 10: | Rad 10: | ||
==Administrativ indelning== | ==Administrativ indelning== | ||
Enligt den nya lydelsen av 1948 års författning består Italien av '''kommuner''' ''(comune)'', '''provinser''' ''(provincia)'', '''storstäder''' ''(città)'', '''regioner''' ''(regione)'' och '''staten''' ''(stato)''. Kommuner, provinser, storstäder och regioner är självständiga organ med egna maktbefogenheter och funktioner fastställda i författningen. | Enligt den nya lydelsen av 1948 års författning består Italien av '''kommuner''' ''(comune)'', '''provinser''' ''(provincia)'', '''storstäder''' ''(città)'', '''regioner''' ''(regione)'' och '''staten''' ''(stato)''. Kommuner, provinser, storstäder och regioner är självständiga organ med egna maktbefogenheter och funktioner fastställda i författningen. | ||
*'''Kommunerna''' styrs av valda ''kommunfullmäktige'' ''(consiglio comunale)'' och ''borgmästare'' ''(sindaco)''. Borgmästaren är direktvald i majoritetsval, med en andra valomgång för att avgöra valet mellan de två kandidater som fått mest röster. '''Inom en kommun ''(comune)'' administreras många grundläggande samhällsfunktioner som t.ex. födelse-, vigsel- och dödsfallsregistrering.''' Byggnaden avsedd för de styrande brukar kallas ''municipio'' eller ''palazzo comunale''. | |||
*'''Provinserna''' styrs av valda provinsfullmäktige och provinspresidenter. Provinspresidenten är direktvald i majoritetsval, med en andra valomgång för att avgöra valet mellan de två kandidater som fått mest röster. | *'''Provinserna''' styrs av valda provinsfullmäktige och provinspresidenter. Provinspresidenten är direktvald i majoritetsval, med en andra valomgång för att avgöra valet mellan de två kandidater som fått mest röster. | ||
*Italien är indelat i 20 st '''regioner''': ''Abruzzo'', ''Valle d'Aosta'', ''Apulien'', ''Basilicata'', ''Kalabrien'', ''Kampanien'', ''Emilia-Romagna'', ''Friuli-Venezia Giulia'', ''Lazio'', ''Ligurien'', ''Lombardiet'', ''Marche'', ''Molise'', ''Piemonte'', ''Sardinien'', ''Sicilien'', ''Trentino-Alto Adige'', ''Toscana'', ''Umbrie''n och ''Veneto''. Regionerna är indelade i totalt 110 provinser (län). Provinserna består i sin tur av sammanlagt '''fler än 8 000 kommuner'''. | *Italien är indelat i 20 st '''regioner''': ''Abruzzo'', ''Valle d'Aosta'', ''Apulien'', ''Basilicata'', ''Kalabrien'', ''Kampanien'', ''Emilia-Romagna'', ''Friuli-Venezia Giulia'', ''Lazio'', ''Ligurien'', ''Lombardiet'', ''Marche'', ''Molise'', ''Piemonte'', ''Sardinien'', ''Sicilien'', ''Trentino-Alto Adige'', ''Toscana'', ''Umbrie''n och ''Veneto''. Regionerna är indelade i totalt 110 provinser (län). Provinserna består i sin tur av sammanlagt '''fler än 8 000 kommuner'''. | ||
| Rad 19: | Rad 19: | ||
===Arkiv=== | ===Arkiv=== | ||
[[Fil:Palazzo della Sapiensa.jpg|200px|thumb|right|Palazzo della Sapiensa - Roms statsarkiv - Kunskapens palats]] | [[Fil:Palazzo della Sapiensa.jpg|200px|thumb|right|Palazzo della Sapiensa - Roms statsarkiv - Kunskapens palats]] | ||
I Italien hör de offentliga arkiven till ''kulturministeriet'' och ''generaldirektoratet för arkiven''. Arkiven förvaltas genom två centrala institutioner med särskild autonomi (''Centrala Arkivinstitutet'' och ''Statliga Centralarkivet''). '''Statens arkiv''' ''(Archivi di | I Italien hör de offentliga arkiven<ref>Organizzazione archivistica in Italia - http://it.wikipedia.org/wiki/Archivio#Organizzazione_archivistica_in_Italia</ref> till ''kulturministeriet'' och ''generaldirektoratet för arkiven''. Arkiven förvaltas genom två centrala institutioner med särskild autonomi (''Centrala Arkivinstitutet'' och ''Statliga Centralarkivet''). '''Statens arkiv''' ''(Archivi di stato)'' ingår i vad som kallas ''"de perifiera arkiven"'' som indelas enligt följande: | ||
:* '''Statens arkiv''' ''(Archivi di stato)'' (103 st) är inrättade i varje provinshuvudstad. De lagrar och bevarar statliga och en del privata dokument. Man kontrollerar även alla arkiv av statliga institutioner i provinsen: polisen, prefekturen, posten, osv. I sjutton av de statliga arkiven undervisar man även i arkivering, [[paleografi]] och diplomati. | :* '''Statens arkiv''' ''(Archivi di stato)'' (103 st) är inrättade i varje provinshuvudstad. De lagrar och bevarar statliga och en del privata dokument. Man kontrollerar även alla arkiv av statliga institutioner i provinsen: polisen, prefekturen, posten, osv. I sjutton av de statliga arkiven undervisar man även i arkivering, [[paleografi]] och diplomati. | ||
| Rad 25: | Rad 25: | ||
:* '''De statliga arkivinstituten''' ''(Sezioni di Archivio di Stato)'' (35 st) liknar de statliga arkiven, men lagrar betydligt större kvantiteter av historiska handlingar av högre kvalitet. | :* '''De statliga arkivinstituten''' ''(Sezioni di Archivio di Stato)'' (35 st) liknar de statliga arkiven, men lagrar betydligt större kvantiteter av historiska handlingar av högre kvalitet. | ||
:* '''Arkivens superintendens''' ''( | :* '''Arkivens superintendens''' ''(soprintendenze archivistiche)'', (19 st i varje region) utövar tillsyn över statliga och offentliga arkiv (i regioner, provinser och kommuner) och privata dito som förklarats vara av stort historiskt intresse. | ||
==Katolska | ==Katolska kyrkans indelning== | ||
''Katolicismen'' är inte längre statsreligion, men genom ''konkordatet'' mellan Italien och Vatikanen 1929 och 1985 meddelas undervisning i den katolska religionen i alla skolor till dem som så önskar, vilket en majoritet gör. Den katolska kyrkan ( | ''Katolicismen'' är inte längre statsreligion, men genom ''konkordatet'' mellan Italien och Vatikanen 1929 och 1985 meddelas undervisning i den katolska religionen i alla skolor till dem som så önskar, vilket en majoritet gör. Den katolska kyrkan ''(chiesa cattolica)'' i Italien är indelad i '''församlingar''' ''(sing. parrocchia)'', med (så vitt är känt) minst en församling i varje ''comune''. Församlingarna är i sin tur förenade i '''stift''' ''(diocesi)'', anförda av '''biskopar''' ''(vescovo)''. Stiften är i sin tur förenade i '''ärkestift''' ''(arcidiocesi)'' anförda av '''ärkebiskopar''' ''(arcivescovo)''. I Italien finns '''''62 ärkestift''''', varav 42 av dem är "metropolitana", dvs storstadsstift. | ||
==Släktforskning i Italien== | ==Släktforskning i Italien== | ||
===Allmän information=== | ===Allmän information=== | ||
Släktforskning i Italien skiljer sig till en del från vad vi är vana vid. För det första kan man konstatera att ''intresset för släktforskning'' i Italien, utanför den gammaldags "traditionella" heraldiska forskningen och adelsforskningen, är så gott som obefintlig. Det existerar inga släktforskarföreningar i landet. | Släktforskning i Italien skiljer sig till en del från vad vi är vana vid. För det första kan man konstatera att ''intresset för släktforskning'' i Italien, utanför den gammaldags "traditionella" heraldiska forskningen och adelsforskningen, är så gott som obefintlig. ''Det existerar inga släktforskarföreningar i landet.'' | ||
För det andra så är den största delen av kyrkböckerna i Italien oåtkomliga på annat sätt än personliga besök vid den aktuella församlingen, och inte ens då är man garanterad att bli insläppt för att studera kyrkböckerna. Det är nämligen upp till varje enskild församlingspräst att själv bestämma vilka som släpps in i kyrkans arkiv. Detta har medfört att mormonerna ofta förhindrats att mikrofilma kyrkböckerna, och det är anledningen till att det knappt finns några digitaliserade kyrkoarkiv från Italien. | |||
Börjar man släktforska i Italien är det helt avgörande att ta reda på exakt i vilken ''kommun'' förfäderna är födda. Det är nämligen mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att hitta rätt arkivuppgifter från Italien om man inte vet den exakta kommunen varifrån förfäderna härstammade. Orten där de bodde senast innan emigrationen behöver INTE vara orten där de är födda. Börja alltså redan på hemmaplan med att ta reda på så mycket som möjligt om de aktuella förfäderna; sök dokument, brev etc., intervjua släktingar osv. | |||
Närmare uppgifter om italienskt ursprung kan erhållas via många olika dokument och arkiv, t.ex. ''immigrationspapper'', ''medborgarskapsansökningar'', ''födelseattester'', ''vigselbevis'', ''dödsattester'', ''folkräkningar'', ''ansökningar om socialhjälp'', m.m. I dessa arkiv finns möjligheten att hitta förfädernas födelseort i Italien. Har man väl hittat detta värdefulla arvegods kan man leta fram sina italienska anor i rätt kommun och provins. | |||
===Kyrkböcker=== | |||
Den dominerande religionen i Italien är den [[romersk-katolska]], varför den mesta släktforskningen äger rum i katolska '''''församlings- och stiftsarkiv''' (archivi ecclesiastici)'', vars [[kyrkböcker]] oftast går tillbaka till 1563 då det [[tridentinska kyrkomötet]] ålade prästerna att registrera '''''dophandlingar''' (atti di battesimo)'', '''''vigslar''' (atti di matrimonio)'' och '''''begravningar''' (atti di sepoltura)''. Det finns dock italienska städer där registreringen startade så tidigt som på 1300-talet (1381 i ''Siena'', 1428 i ''Florens'' och 1459 i ''Bologna'', t.ex.). Italienska kyrkoarkiv består oftast av dop, vigslar, dödsfall, konfirmation och första nattvardsgång, liksom kyrkoräkenskaper, m.m.). De är oftast skrivna på '''''latin''''', men italienska förekommer. De flesta kyrkböcker förvaras fortfarande i den '''''församling''' (parrocchia)'' där de skrevs, såvida inte kyrkan förstörts av krig, och tillgången till dem avgörs av '''''församlingsprästen''' (cura del parroco) ''. Kopior av kyrkböcker efter 1900 finns också i '''''stiftsarkiv''' (archivio storico diocesano)''. | |||
===Civil folkbokföring=== | |||
När Napoleon intog Italien år 1804 införde han också [[folkbokföring]]en. Dessa tidiga italienska "Napoleonarkiv" med ''födda'', ''vigda'' och ''döda'', från perioden 1804-1815 återfinns ''i alla italienska statsarkiv'' (Archivi di Stato). När Napoleon förlorade makten 1815 upphörde registreringen i de flesta områden under hans kontroll. I vissa delar av Italien fanns det dock församlingspräster som fortsatte underhålla en egen registrering. Eftersom det inte fanns någon centralregering under åren efter Napoleon (1808-1865) är dessa register, förståerligt nog, inte enhetliga mellan olika städer respektive provinser. Men, om man kan hitta dem för sin förfaders stad eller by kan de vara en värdefull källa till födelse-, vigsel- och dödsuppgifter i tidigare generationer. | |||
När | Folkbokföring (Civil Registration Records) (1866 till nutid) | ||
Stato Civile | |||
När Italien blev ett enat land 1860 återinförde regeringen registreringen av en folkbokföring. | |||
I de flesta områden börjar arkiven med 1866 och fortsätter till nutid. Dessa italienska arkiv över födelseort(atto di nascita), vigselbevis(atto di matrimonio) och dödsattester? (atto di morto)finns hos den lokala registreringsmyndigheten(Anagrafe) i resp. stad, lämpligen den stad där släktingen bodde. Med undantag för arkiv äldre än 75 år är de oftast inte offentliga. | |||
===Andra källor=== | |||
---- | ---- | ||
Versionen från 22 september 2010 kl. 06.52
Det finns idag cirka 8 000 personer födda i Italien i Sverige[1], men eftersom de första italienska invandrarna redan kom under 1600- och 1700-talen, och särskilt många anlände på 1800-talet och början på 1900-talet, så är antalet svenskar med italienska anor betydligt större. Dessutom får man ta i beräkningen att många nord- och sydamerikaner som kommit till Sverige genom åren också har italienska förfäder. Det finns idag ett antal svensk-italienska släkter, bl.a. Ciprian, Mazetti, Feretti, Granelli, Bonamici, Dominique, Notini, m.fl. Statsminister Fredrik Reinfeldt tillhör de svenskar som har italienska anor[2].
Invandringen till Sverige
Den italienska invandringen till Sverige har gamla anor[3]. Karaktäristiskt för den italienska invandringen är att det huvudsakligen rört sig om en renodlad yrkesinvandring, t.ex. stuckatörer under stenstädernas framväxt, eller glass- och konfektyrfabrikanter omkring förra sekelskiftet. Vidare att den varit betingad av speciella behov från svensk sida samt att den haft sin grund i ett befolknings- och arbetskraftsöverskott i Italien [4].
Efter andra världskrigets slut rådde högkonjunktur i de flesta svenska verkstadsindustrier och bristen på yrkesutbildad arbetskraft var stor. I april 1947 slöts ett avtal mellan de svenska och de italienska myndigheterna, och några månader senare anlände den första kontingenten italienska arbetare till Sverige. De kom till Kockums i Malmö. SKF i Göteborg och ASEA i Västerås. Särskilt omfattande var denna invandring under 1940-talet samt 1960-talet, då den årliga genomsnittliga invandringen till Sverige från Italien uppgick till 500 personer.
Administrativ indelning
Enligt den nya lydelsen av 1948 års författning består Italien av kommuner (comune), provinser (provincia), storstäder (città), regioner (regione) och staten (stato). Kommuner, provinser, storstäder och regioner är självständiga organ med egna maktbefogenheter och funktioner fastställda i författningen.
- Kommunerna styrs av valda kommunfullmäktige (consiglio comunale) och borgmästare (sindaco). Borgmästaren är direktvald i majoritetsval, med en andra valomgång för att avgöra valet mellan de två kandidater som fått mest röster. Inom en kommun (comune) administreras många grundläggande samhällsfunktioner som t.ex. födelse-, vigsel- och dödsfallsregistrering. Byggnaden avsedd för de styrande brukar kallas municipio eller palazzo comunale.
- Provinserna styrs av valda provinsfullmäktige och provinspresidenter. Provinspresidenten är direktvald i majoritetsval, med en andra valomgång för att avgöra valet mellan de två kandidater som fått mest röster.
- Italien är indelat i 20 st regioner: Abruzzo, Valle d'Aosta, Apulien, Basilicata, Kalabrien, Kampanien, Emilia-Romagna, Friuli-Venezia Giulia, Lazio, Ligurien, Lombardiet, Marche, Molise, Piemonte, Sardinien, Sicilien, Trentino-Alto Adige, Toscana, Umbrien och Veneto. Regionerna är indelade i totalt 110 provinser (län). Provinserna består i sin tur av sammanlagt fler än 8 000 kommuner.
Arkiv
I Italien hör de offentliga arkiven[5] till kulturministeriet och generaldirektoratet för arkiven. Arkiven förvaltas genom två centrala institutioner med särskild autonomi (Centrala Arkivinstitutet och Statliga Centralarkivet). Statens arkiv (Archivi di stato) ingår i vad som kallas "de perifiera arkiven" som indelas enligt följande:
- Statens arkiv (Archivi di stato) (103 st) är inrättade i varje provinshuvudstad. De lagrar och bevarar statliga och en del privata dokument. Man kontrollerar även alla arkiv av statliga institutioner i provinsen: polisen, prefekturen, posten, osv. I sjutton av de statliga arkiven undervisar man även i arkivering, paleografi och diplomati.
- De statliga arkivinstituten (Sezioni di Archivio di Stato) (35 st) liknar de statliga arkiven, men lagrar betydligt större kvantiteter av historiska handlingar av högre kvalitet.
- Arkivens superintendens (soprintendenze archivistiche), (19 st i varje region) utövar tillsyn över statliga och offentliga arkiv (i regioner, provinser och kommuner) och privata dito som förklarats vara av stort historiskt intresse.
Katolska kyrkans indelning
Katolicismen är inte längre statsreligion, men genom konkordatet mellan Italien och Vatikanen 1929 och 1985 meddelas undervisning i den katolska religionen i alla skolor till dem som så önskar, vilket en majoritet gör. Den katolska kyrkan (chiesa cattolica) i Italien är indelad i församlingar (sing. parrocchia), med (så vitt är känt) minst en församling i varje comune. Församlingarna är i sin tur förenade i stift (diocesi), anförda av biskopar (vescovo). Stiften är i sin tur förenade i ärkestift (arcidiocesi) anförda av ärkebiskopar (arcivescovo). I Italien finns 62 ärkestift, varav 42 av dem är "metropolitana", dvs storstadsstift.
Släktforskning i Italien
Allmän information
Släktforskning i Italien skiljer sig till en del från vad vi är vana vid. För det första kan man konstatera att intresset för släktforskning i Italien, utanför den gammaldags "traditionella" heraldiska forskningen och adelsforskningen, är så gott som obefintlig. Det existerar inga släktforskarföreningar i landet.
För det andra så är den största delen av kyrkböckerna i Italien oåtkomliga på annat sätt än personliga besök vid den aktuella församlingen, och inte ens då är man garanterad att bli insläppt för att studera kyrkböckerna. Det är nämligen upp till varje enskild församlingspräst att själv bestämma vilka som släpps in i kyrkans arkiv. Detta har medfört att mormonerna ofta förhindrats att mikrofilma kyrkböckerna, och det är anledningen till att det knappt finns några digitaliserade kyrkoarkiv från Italien.
Börjar man släktforska i Italien är det helt avgörande att ta reda på exakt i vilken kommun förfäderna är födda. Det är nämligen mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att hitta rätt arkivuppgifter från Italien om man inte vet den exakta kommunen varifrån förfäderna härstammade. Orten där de bodde senast innan emigrationen behöver INTE vara orten där de är födda. Börja alltså redan på hemmaplan med att ta reda på så mycket som möjligt om de aktuella förfäderna; sök dokument, brev etc., intervjua släktingar osv.
Närmare uppgifter om italienskt ursprung kan erhållas via många olika dokument och arkiv, t.ex. immigrationspapper, medborgarskapsansökningar, födelseattester, vigselbevis, dödsattester, folkräkningar, ansökningar om socialhjälp, m.m. I dessa arkiv finns möjligheten att hitta förfädernas födelseort i Italien. Har man väl hittat detta värdefulla arvegods kan man leta fram sina italienska anor i rätt kommun och provins.
Kyrkböcker
Den dominerande religionen i Italien är den romersk-katolska, varför den mesta släktforskningen äger rum i katolska församlings- och stiftsarkiv (archivi ecclesiastici), vars kyrkböcker oftast går tillbaka till 1563 då det tridentinska kyrkomötet ålade prästerna att registrera dophandlingar (atti di battesimo), vigslar (atti di matrimonio) och begravningar (atti di sepoltura). Det finns dock italienska städer där registreringen startade så tidigt som på 1300-talet (1381 i Siena, 1428 i Florens och 1459 i Bologna, t.ex.). Italienska kyrkoarkiv består oftast av dop, vigslar, dödsfall, konfirmation och första nattvardsgång, liksom kyrkoräkenskaper, m.m.). De är oftast skrivna på latin, men italienska förekommer. De flesta kyrkböcker förvaras fortfarande i den församling (parrocchia) där de skrevs, såvida inte kyrkan förstörts av krig, och tillgången till dem avgörs av församlingsprästen (cura del parroco) . Kopior av kyrkböcker efter 1900 finns också i stiftsarkiv (archivio storico diocesano).
Civil folkbokföring
När Napoleon intog Italien år 1804 införde han också folkbokföringen. Dessa tidiga italienska "Napoleonarkiv" med födda, vigda och döda, från perioden 1804-1815 återfinns i alla italienska statsarkiv (Archivi di Stato). När Napoleon förlorade makten 1815 upphörde registreringen i de flesta områden under hans kontroll. I vissa delar av Italien fanns det dock församlingspräster som fortsatte underhålla en egen registrering. Eftersom det inte fanns någon centralregering under åren efter Napoleon (1808-1865) är dessa register, förståerligt nog, inte enhetliga mellan olika städer respektive provinser. Men, om man kan hitta dem för sin förfaders stad eller by kan de vara en värdefull källa till födelse-, vigsel- och dödsuppgifter i tidigare generationer.
Folkbokföring (Civil Registration Records) (1866 till nutid) Stato Civile När Italien blev ett enat land 1860 återinförde regeringen registreringen av en folkbokföring. I de flesta områden börjar arkiven med 1866 och fortsätter till nutid. Dessa italienska arkiv över födelseort(atto di nascita), vigselbevis(atto di matrimonio) och dödsattester? (atto di morto)finns hos den lokala registreringsmyndigheten(Anagrafe) i resp. stad, lämpligen den stad där släktingen bodde. Med undantag för arkiv äldre än 75 år är de oftast inte offentliga.
Andra källor
Källor:
- ↑ SCB:s siffror
- ↑ Anbytarforum 2006-2010 om Fredrik Reinfeldts anor - http://aforum.genealogi.se/discus/messages/83331/94489.html
- ↑ Ur Byggnadskultur nr 3/1995 - Torbjörn Fulton: Kalksniderier och gipsarbeten - något om äldre stuckaturer i Sverige http://www.byggnadsvard.se/index.php?option=com_content&view=article&id=191:kalksniderier-och-gipsarbeten-nagot-om-aeldre-stuckaturer-i-sverige&catid=45:material&Itemid=69
- ↑ Federazione delle Associazioni Italiane in Svezia Italienska Riksförbundet http://www.fais-ir.com/cms/index.php?option=com_content&view=article&id=9&Itemid=13
- ↑ Organizzazione archivistica in Italia - http://it.wikipedia.org/wiki/Archivio#Organizzazione_archivistica_in_Italia