Italien

Från Wiki-Rötter
Hoppa till: navigering, sök
Italiens flagga

Det finns idag cirka 8 000 personer födda i Italien i Sverige[1]. Karaktäristiskt för den italienska invandringen är att det huvudsakligen rört sig om en renodlad yrkesinvandring. T.ex. stuckatörer under stenstädernas framväxt[2], eller glass- och konfektyrfabrikanter vid förra sekelskiftet[3]. Och industriarbetare efter andra världskriget. Den tidigaste invandringen från Italien skedde redan på 1600- och 1700-talen invandrarna. Dessutom har ett betydande antal av de nord- och sydamerikaner som kommit till Sverige genom åren italienska förfäder. Så antalet svenskar med italienska anor är betydligt större. Mer kända svensk-italienska släkter är bl.a. Ciprian, Mazetti, Feretti, Granelli, Bonamici, Dominique, Notini, Ambrosiani, Jaconelli och Ingrosso. Förre statsministern Fredrik Reinfeldt tillhör de svenskar som har italienska anor[4].

Efter andra världskrigets rådde högkonjunktur i de flesta svenska verkstadsindustrier och bristen på yrkesutbildad arbetskraft var stor. April 1947 slöts ett avtal mellan de svenska och de italienska myndigheterna och några månader senare anlände den första italienska arbetarna till Sverige. De kom till Kockums i Malmö, SKF i Göteborg och ASEA i Västerås. Denna invandring var som störst under 1940- och 1960-talet då omkring 500 personer per år invandrade från Italien.

Italiens administrativa indelning

Enligt 1948 års grundlag består Italien av kommuner (comune), provinser (provincia), storstäder (città metropolitane), regioner (regione) och staten (stato). Kommuner, provinser, storstäder och regioner är självständiga organ med egna maktbefogenheter och funktioner fastställda i författningen. Ett antal regioner har speciell status med större självstyre. Dessa är Friuli Venezia Giulia, Sardinien, Sicilien, Trentino-Alto Adige (Sydtirolen) och Valle d'Aosta.

  • Kommunerna styrs av valda kommunfullmäktige (consiglio comunale) och en borgmästare (sindaco). Borgmästaren är direktvald i majoritetsval, med en andra valomgång för att avgöra valet mellan de två kandidater som fått mest röster. Inom en kommun (comune) administreras många grundläggande samhällsfunktioner som t.ex. födelse-, vigsel- och dödsfallsregistrering. Byggnaden avsedd för kommunalförvaltningens ledning kallas municipio eller palazzo comunale.
  • Provinserna styrs av valda provinsfullmäktige och provinspresidenter. Provinspresidenten är direktvald i majoritetsval, med en andra valomgång för att avgöra valet mellan de två kandidater som fått mest röster.
  • Italien är indelat i 20 st regioner: Abruzzo, Valle d'Aosta, Apulien, Basilicata, Kalabrien, Kampanien, Emilia-Romagna, Friuli-Venezia Giulia, Lazio, Ligurien, Lombardiet, Marche, Molise, Piemonte, Sardinien, Sicilien, Trentino-Alto Adige, Toscana, Umbrien och Veneto. Regionerna är i sin tur indelade i 88 provinser (län) och 14 stadslän. Provinserna består i sin tur av omkring 7900 kommuner.

https://www.tuttitalia.it/italia/ hittar du en översikt över Italiens administrativa enheter t.ex. administrativ information, adresser, historia, turistinfo.

Katolska kyrkans indelning

Katolicismen är inte längre statsreligion, men genom 1929 och 1985 års konkordatet mellan Italien och Vatikanen har alla som så önskar rätt att få skolundervisning i katolicismen. Omkring 90% av eleverna deltar i undervisningen. Den katolska kyrkan (chiesa cattolica) i Italien är indelad i församlingar (sing. parrocchia), med (så vitt är känt) minst en församling i varje comune. Församlingarna är i sin tur förenade i stift (diocesi), anförda av biskopar (vescovo). Stiften är i sin tur förenade i ärkestift (arcidiocesi) anförda av ärkebiskopar (arcivescovo). Ovanför ärkestiften finns kyrkoprovinserna, vilka leds av en biskopskonferens. I Italien finns 62 ärkestift, varav 42 av dem är "metropolitana", dvs storstadsstift.

Släktforskning i Italien

Allmän information

Släktforskning i Italien skiljer sig till en del från vad vi är vana vid. Intresset för släktforskning i Italien, utanför den gammaldags "traditionella" heraldiska forskningen och adelsforskningen, är lågt. Det finns ett släktforskarförbund Federazione delle Associazioni Italiane di Genealogia, Storia di Famiglia, Araldica e Scienze Documentarie, men deras fokus är mera forskningsinriktat.

Även om det i Italien inte finns någon motsvarighet till ArkivDigital, så pågår sedan flera år ett projekt att skanna in all folkbokföring äldre än 70 år: sajten Antenati (förfäder). Projektet är ett resultat av en överenskommelse mellan Arkivmyndigheten (DGA) och mormonerna. Genom portalen kan man bläddra igenom skannade bilder av miljontals dokument som förvaras i arkiven.

Värre är det med kyrkoarkiven. Största delen av kyrkböckerna i Italien är bara åtkomliga genom personliga besök till den aktuella församlingen. Men du är inte garanterad att bli insläppt att studera kyrkböckerna. Det är nämligen upp till varje enskild församlingspräst att själv bestämma vilka som släpps in i kyrkans arkiv. Detta har medfört att mormonerna ofta förhindrats att mikrofilma kyrkböckerna, och det är anledningen till att det knappt finns några digitaliserade kyrkoarkiv från Italien. Alternativet är i detta fall stiftsarkiven, där kopior av församlingsböckerna ofta förvaras.

För att lyckas släktforska i Italien är det helt avgörande att veta i exakt vilken kommun förfäderna är födda. Det är nämligen mycket svårt, hart när omöjligt, att hitta rätt arkivuppgifter om di inte känner till den exakta kommunen. Orten där de bodde senast behöver inte vara orten där de är födda. Börja alltså redan på hemmaplan med att ta reda på så mycket som möjligt om de aktuella förfäderna; sök dokument, brev, intervjua släktingar osv.

Närmare uppgifter om italienskt ursprung kan erhållas via många olika dokument och arkiv, t.ex. immigrationspapper, medborgarskapsansökningar, födelseattester, vigselbevis, dödsattester, folkräkningar, ansökningar om socialhjälp, m.m. I dessa arkiv finns möjligheten att hitta förfädernas födelseort i Italien. Har man väl hittat detta värdefulla arvegods kan man leta fram sina italienska anor i rätt kommun och provins.

Statsarkiven

Palazzo della Sapiensa - Roms statsarkiv - Kunskapens palats

I Italien hör de offentliga arkiven till kulturministeriet och generaldirektoratet för arkiven (DGA). Arkiven förvaltas av två myndigheter: det Centrala Arkivinstitutet och Statliga Centralarkivet. Statsarkiven (Archivi di stato) ingår i vad som kallas "de perifiera arkiven" och indelas enligt följande:

  • Riksarkivet (Archivio Centrale dello Stato) bevarar arkiv från den centrala statsförvaltningen, politiker och ett stort antal kulturpersonligheter.
  • Statsarkiven (Archivi di stato) (103 st), vilka finna i varje provinshuvudstad. De lagrar och bevarar statliga dokument, notariearkiv och en del privata dokument. Man kontrollerar även alla arkiv av statliga institutioner i provinsen: polisen, prefekturen, posten, osv. I sjutton av de statliga arkiven undervisar man även i arkivering, paleografi och diplomati.
  • Statsarkivens underavdelningar (Sezioni di Archivio di Stato) (35 st) förvarar material, av ofta lokal karaktär, som inte finns i statsarkiven.
  • Arkivöverstyrelserna (soprintendenze archivistiche), (19 st i varje region) utövar tillsyn över statliga och offentliga arkiv (i regioner, provinser och kommuner) och privata dito som förklarats vara av stort historiskt intresse.

Kyrkböckerna

Exempel på sida ur en italiensk dopbok (klicka för förstoring)

Den dominerande religionen i Italien är den romersk-katolska, varför den mesta släktforskningen äger rum i katolska församlings- och stiftsarkiv (archivi ecclesiastici), vars kyrkböcker oftast går tillbaka till 1563 då det tridentinska kyrkomötet ålade prästerna att registrera dophandlingar (atti di battesimo), vigslar (atti di matrimonio) och begravningar (atti di sepoltura). Det finns dock italienska städer där registreringen startade så tidigt som på 1300-talet (1381 i Siena, 1428 i Florens och 1459 i Bologna, t.ex.). Italienska kyrkoarkiv består oftast av dop, vigslar, dödsfall, konfirmation och första nattvardsgång, liksom kyrkoräkenskaper, m.m.). De är oftast skrivna på latin, men italienska förekommer. De flesta kyrkböcker förvaras fortfarande i den församling (parrocchia) där de skrevs, såvida inte kyrkan förstörts av krig, och tillgången till dem avgörs av församlingsprästen (cura del parroco) . Kopior av kyrkböcker efter 1900 finns också i stiftsarkiv (archivio storico diocesano).

Använd följande strategier för att vara effektiv i sökandet i kyrkböckerna:
  • När du hittar en anfaders födelse- eller dop-post, sök efter födda syskon.
  • Sök föräldrarnas äktenskapsnotis. Vanligtvis tog äktenskapet plats ett eller två år innan det äldsta barnet föddes. Du kan också använda information från äktenskapsregister för att hitta föräldrarnas födelseregister.
  • Sök efter föräldrarnas födelsenotiser.
  • Om du inte hittar tidigare generationer i kyrkböckerna, sök i angränsande församlingar.
  • Sök alla familjemedlemmar i dödboken.
När du skriver till Italien för att söka genealogiska uppgifter, bör dina brev vara skrivna på italienska.
Skicka följande:
  • Check eller kontanter i euro för expeditionsavgiften.
  • Fullständigt namn och kön på personen som eftersöks.
  • Föräldrarnas fullständiga namn, om de är kända.
  • Ungefärligt datum och plats för händelsen.
  • Din släktrelation till personen som eftersöks.
  • Anledning till begäran (släkt, medicinska, etc.).
  • Anhållan om en fullständig fotografisk kopia ur det ursprungliga registret.
  • Svarsporto (internationella svarskuponger / frimärken) om möjligt.

Civil folkbokföring

När Napoleon intog Italien år 1804 infördes den civila folkbokföringen (registro dello stato civile). Dessa tidiga italienska "Napoleonarkiv" med födda, vigda och döda, från perioden 1804-1815 återfinns i alla italienska statsarkiv (Archivi di Stato). När Napoleon förlorade makten 1815 upphörde registreringen i de flesta områden som stått under hans kontroll. I vissa delar av Italien fanns det dock församlingspräster som fortsatte underhålla en egen registrering. Eftersom det inte fanns någon centralregering under åren efter Napoleon (1808-1865) är dessa register, förståeligt nog, inte enhetliga mellan olika städer respektive provinser. Men, om man kan hitta dem för sin förfaders stad eller by kan de vara en värdefull källa till födelse-, vigsel- och dödsuppgifter i tidigare generationer.

Folkbokföringsregister (registro dello stato civile) med början 1806 finns på många platser i Italien. I vissa sydliga provinser återfinns oavbrutna register från den tiden och fram till nutid. I norr förlorar de sin kontinuitet från och med Napoleons fall. Den civila folkbokföringen (registro dello stato civile) återinförs dock på de flesta håll med början 1866, och förblir oavbrutna fram till nutid. En del kommuner utgör emellertid beklagliga undantag, och äger inga register från före 1870-talet[5]. Dessa italienska arkiv över födda (atto di nascita), vigda (atto di matrimonio) och döda (atto di morto) finns hos den lokala registreringsmyndigheten (Ufficio Anagrafe) i respektive stad. Arkivuppgifter yngre än 75 år är oftast sekretessbelagda.

Folkbokföring från perioden före Italiens enande, liksom de flesta andra arkiv som är 75 år eller äldre, förvaras normalt i provinsarkiven, oftast i respektive provinshuvudstad. Eftersom många italienare inte talar engelska är det bäst att skriva på italienska. Ta med så mycket uppgifter som möjligt, och bifoga ett litet bidrag eller internationella svarskuponger för att öka möjligheterna till ett användbart svar.

Exempel på en italiensk födelseattest (klicka för förstoring)

Certificato dello Stato di Famiglia listar information om hela familjen, inte bara en person. det innehåller oftast namn, släktskap och födelsedatum och -plats för varje familjemedlem, ofta inklusive sådana som flyttat eller dött. Detta dokument är unikt för Italien. Några städer började föra detta arkiv så tidigt som 1869, men de var inte allmänna förrän efter 1911. Certificato di stato di famiglia kan erhållas på Ufficio Anagrafe, det lokala folkbokföringsregistret i varje kommunkontor. Det finns alltså ingen central myndighet som upprätthåller sådana arkiv, och för att begära ut dokument måste man uppge korrekt och fullständig information. Arkiven har oftast ingen möjlighet att hitta dokument om ansökan är ofullständig, och översätter inte ansökningar på andra språk. En begäran på italienska är oftast enda sättet att få svar. En mindre avgift tas ibland ut för att utfärda attester (certificati); detta varierar med olika arkiv. Även om det är vanligt att arkiv (ufficio annagrafe) avstår från avgifter när det gäller utlänningar, har man inga resurser för att täcka omkostnader och porto. Internationella svarskuponger kan användas. Observera: Italienska arkivtjänstemän är inte skyldiga att hjälpa till med släktforskning!

Det finns två grundtyper av dokument man kan få från Ufficio dello Stato Civile: Copia integrale dell'atto di Nascita/Matrimonio/Morte och Estratto per Riassunto per Atto di Nascita/Matrimonio/Morte:
  • Den första, "copia integrale", är en fotokopia av de handskrivna arkivposterna innehållande uppgifter om födelse-, vigsel- eller dödsuppgifter, handskriven och ofta svår att tyda. Samtidigt innehåller den betydligt mer information än Estratti. Datum och plats (adress) för händelsen (födelse, vigsel, dödsfall), namn på vittnen, barnmorskans namn osv. Man hittar gott om exempel på dessa dokument i användarforumet "Italian language, handwriting, script & translation"[6].
  • Den andra, Estratto per Riassunto, är oftast en dator-genererad "avskrift" av delar av arkivdata. De är mycket mer begränsade, men lätta att läsa. Ett utdrag om en födelse, exempelvis, ger fullständigt namn och födelsedatum/klockslag för barnets födelse, faderns namn och moderns flicknamn. Det kan också finnas kortfattade noteringar som lagts till under årens lopp; t.ex. om barnets giftermål eller död.
Det finns för- och nackdelar med båda.

Folkräkningar

Den första italienska folkräkningen (censimenti) gjordes 1871, och upprepades vart tionde år. Räkningarna 1871-1901 är inkonsekventa mellan regionerna, och listar oftast bara husfadern (padrone), dennes yrke och antalet personer i hushållet. Folkräkningarna från 1911 däremot innehåller namn, ålder, yrke, födelseort och släktskap till husfadern för alla boende. Räkningarna mellan 1911 och 1991 återfinns oftast i respektive kommunregister (ufficio anagrafe), och i varje provins statsarkiv (archivio di stato). Tillgängligheten varierar mellan kommunerna, och alla folkräkningar är eventuellt inte offentliga ännu.

Militära register

Med början omkring 1869, och ännu idag, är alla italienska män skyldiga att mönstra vid 18 års ålder. Dessa värnpliktsregister innehåller generellt namn, födelsedatum, adress vid mönstringen, namn på föräldrar, närmaste anhöriga och en beskrivning av den registrerade, liksom dennes militära status - ev. tjänstgöring, frikallelse, osv. De här arkiven finns i förvar hos det lokala militärområdet (Distretto Militare). Poster från 1870-1920 går att få fram från statsarkivet (archivio di stato).

Mormonerna

Mycket av italiensk forskning går att göra med hjälp av den omfattande samlingen mikrofilmade arkiv i the Family History Library i Salt Lake City (mormondatabasen). Deras katalog innehåller mer än 28 000 rullar mikrofilmade arkiv från Italien, inklusive många folkbokföringsposter (civil registration records), vissa kyrkböcker, och diverse andra arkiv. Klicka på "Place Search" i Family History Library Catalog och fyll i förfaderns stad eller by för att se vilka arkiv som finns tillgängliga.

Aristokrati

Italien har genom historien bestått av flera riken och furstendömen som alla hade sin egen adel (nobilitá). Därför var adliga titlar vanligt i Italien. Adelstitlar gavs till personer som gynnade kungligheter, t.ex. personer som utfört militärtjänstgöring, och somliga var rika nog att köpa dem. De italienska adelstitlarna omfattar Principe (prins), Duca (hertig), Marchese (markis), Conte (greve) och Cavaliere (riddare). Den lättaste vägen att forska efter sina eventuella italienska adliga anor är genom att söka i publicerade genealogier och adelskalendrar.

Om din forskning antyder att din förfader faktiskt tillhörde den italienska adeln finns ytterligare register som är till hjälp. Följande källor är bra att börja med:

  • Enciclopedia Storico-nobiliare italiana (Historisk encyklopedi för den italienska adeln), Milano, 1928.
  • Libro d'Oro della Nobiltà italiana (Gästbok för den italienska adeln), Rom, Collegio Araldico, 1910.

Den enda egentliga släktforskningen på nätet att tala om i Italien inriktas på italienska adelssläkter (nobiltà italiana). Det finns ett otal mer eller mindre seriösa aktörer på den marknaden. Här nedan listas några webb-sajter:

Icke-katolska register

Även om den romersk-katolska kyrkan är den dominerande religionen i Italien, finns andra kyrkor som hållit register. Family History Library har några poster för följande:

  • Valdensiska (valdesi). Dessa register har samma utförande som de flesta kyrkböckerna, men är skrivna på franska.
  • Grekisk-ortodoxa kyrkan (Chiesa Ortodossa eller Chiesa Greca). Om de finns, är dessa uppgifter närmast identiska med romersk-katolska kyrkans register och finns tillgängliga på de lokala församlingarna.
  • Judiska (ebrei). Judiska register är något glesa. Två viktiga källor är tillgängliga: omskärelseböcker och äktenskapsböckerna. För att fastställa var dessa uppgifter finns i dag, kontakta ett israelisk konsulat.

Mer information (länkar)


Källor:

  1. SCB:s siffror
  2. Christian Catomeris: Gipskattor och positiv – italienare i Stockholm 1896–1910 (1988)
  3. Anders Johnson: Garpar, gipskatter och svartskallar - Invandrarna som byggde Sverige (2011)
  4. Anbytarforum 2006-2010 om Fredrik Reinfeldts anor - http://forum.genealogi.se/index.php?topic=77417.0
  5. Fabián Zamboni: "Buscando nuestras raíces italianas" (spanska).
  6. "Italian language, handwriting, script & translation" - https://www.italiangenealogy.com/forum/language)