En herrgård eller ett herresäte var ursprungligen en stor lantgård som beboddes av ett herrskap, det vill säga en adelsman. Med benämningen herrgård avses dels egendomen inklusive marken, dels i inskränktare mening själva huvudbyggnaden (corps de logi eller mangårdsbyggnaden). Det ursprungliga begreppet började urvattnas under 1700-talet, då även ofrälse bruksägare eller brukspatroner började kallas herrar. När dessa byggde sig bostäder som liknade de egentliga herrgårdshusen, började dessa kallas herrgårdar. Mot slutet av 1700-talet angav Jean Eric Rehn tonen. Nu skulle huvudbyggnaden placeras något avsides för sig, helst i en engelsk park. Här kan nämnas Forsmarks herrgård som exempel. En herrgård som beboddes av någon från högadeln, t.ex. en friherre eller en greve, kallades slott.