Gatehus

Från Wiki-Rötter
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.
Gatehusen stod ofta längs bygatan eller fägatan i byn.

Gatehus, eller gadehus, kallas i Skåne, Halland och Blekinge äldre hus som byggts längs en bygata eller byns fägata (gatan). Motsvarigheten i resten av Sverige är närmast backstugan. Innehavaren eller brukaren av ett gatehus benämndes gatehusman och var jämställd med torpare, med tämligen låg social status. Vid försäljning av ett hemman kunde också ett gatehus avsättas som undantag att disponeras av försäljaren livet ut.

Gatehus är ursprungligen låga, i regel en-längade, och byggda med på orten tillgängliga material. På de skånska slätterna var gatehusen precis som bondgårdarna ofta korsvirkeshus. Bakom huset finns i de flesta fall plats för en köksträdgård, bigård eller en liten kålhage. Ofta ägdes endast huset av innehavaren, med nyttjanderätt till tomten.

Efter enskiftet i Skåne byggdes många gatehus. Då byarna skiftades och gårdar flyttades till utägor kvarstod mindre markbitar intill bygatan som nu kunde bebyggas med gatehus, främst för yrkesfolk som snickare, skomakare och skräddare samt för mindre bemedlade lantarbetare som arbetade på de stora gårdarna och godsen. Till behovet bidrog också den kraftiga befolkningsökning som följde skiftesreformerna.

"På gatan"

Även långt upp i Sverige användes begreppet "på gatan" eller "på gatan boende". Man syftade då på egendomslösa, fr.a. hantverkare, t.ex. byskomakare eller bysmed, som hade sitt hus "på gatan", dvs på byns allmänning längs fägatan eller landsvägen, och då troligtvis byggd på otjänlig mark som inte kunde brukas.

Se även