Bureätten: Skillnad mellan sidversioner

Johan Bures uppgiftslämnare var geografiskt vitt skilda. Johan Bures redovisning pekar på att flera sagespersoner som härstammade i tredje, fjärde och femte släktledet från Anders Olofsson i Bure hade lämnat samstämmiga uppgifter om barnen till denne. Bland Anders Olofssons barn fanns enligt släktboken underlagmannen i Västerbotten Jakob Andersson (”Jakob Lagman”) i Bure. Denne Jakob skulle med sin hustru Kälug från Grubbe i Umeå ha fått bland andra sonen Anders Jakobsson i Bure (senare i Storkåge), alltså den Anders Jakobsson som nämns 1507. Samstämmigheten bland sagespersonerna visar att Anders Olofsson i Bure varit en historisk person; han bör ha varit född under något av 1400-talets första decennier.<REF NAME="AOS"/> Det finns dock inga bevarade belägg för att några medlemmar av släkten har varit underlagmän i Västerbotten före 1500-talet.<REF NAME="Ulm"/>

Det verkar nu vara möjligt att se Anders Olofssons far, Gamle Olof i Bure, som den äldste säkerställda släktmedlemmen. Av Johan Bures släktbok i original från 1613 framgår att Johan Bure ursprungligen och utifrån sina sagesmäns berättelser utgått från denne Gamle Olof som Bureättens äldste kände anfader på fädernet. I ett unikt projekt 2012–2013 har Peter Sjölund och Ronny Norberg (båda i Härnösand) letat upp och DNA-testat tre nutida agnatiska ättlingar till Gamle Olof genom sönerna Anders Olofsson i Bure och Olof Olofsson i Bure. Alla delade samma sällsynta Y-DNA: G2a. Fortsatta tester har visat att Gamle Olofs i Bure Y-DNA varit G-S2808. Dessutom har DNA-testerna bekräftat tre agnatiska men tidigare osäkra släktlinjer som utgår från Gamle Olof.<REF NAME="Bure-DNA"/> Däremot har den sedan 1996<REF NAME="Engelbrekt"/> ifrågasatta Säbrågrenen – med Laurentius Svenonis i Säbrå ättlingar – visat sig inte tillhöra släkten. (Se nedan.)