55
redigeringar
Bureätten: Skillnad mellan sidversioner
Förbättrat artikelstrukturen.
Minor (diskussion | bidrag) (Lagt till extern länk.) |
Minor (diskussion | bidrag) (Förbättrat artikelstrukturen.) |
||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
[[Fil:Bure.jpg|200px|thumb|right|Bureättlingen [[Johan Bure]] (1568–1652) – också känd under sin latinska namnform ''Johannes (Thomae Agrivillensis) Bureus'' – var och är en av de stora gestalterna inom 1600-talets forn- och språkforskning. Hans släktbok över Bureätten kom att ligga till grund för en av Sveriges märkligaste och mest omfångsrika genealogier. Foto: Bengt A Lundberg 2005. RAÄ:s Kulturmiljöbild (licens CC-BY).]] | [[Fil:Bure.jpg|200px|thumb|right|Bureättlingen [[Johan Bure]] (1568–1652) – också känd under sin latinska namnform ''Johannes (Thomae Agrivillensis) Bureus'' – var och är en av de stora gestalterna inom 1600-talets forn- och språkforskning. Hans släktbok över Bureätten kom att ligga till grund för en av Sveriges märkligaste och mest omfångsrika genealogier. Foto: Bengt A Lundberg 2005. RAÄ:s Kulturmiljöbild (licens CC-BY).]] | ||
'''Bureätten''' var ursprungligen en släktkrets som på mödernet eller fädernet [[härstamning| | '''Bureätten''' var ursprungligen en släktkrets som på mödernet eller fädernet ansågs [[härstamning|härstamma]] från en välbärgad nybyggare vid namn Härse. Denne Härse skulle vara den förste som byggde i vad som blev Bure (nuvarande Bureå församling) i Skellefteå socken i Västerbotten. Benämningen Bureätten var tydligen i bruk redan på 1500-talet som en beteckning på några familjer med Burehärstamning vilka utgjorde en regional social elit i Bottnen, dvs. nuvarande Västerbotten, Norrbotten och Österbotten.<REF NAME="Spridd"/> På 1600-talet vidgades beteckningen till att omfatta alla dem som gjorde anspråk på att härstamma från en mytisk, medeltida rikshjälte Fale hin unge – i den senare litteraturen också benämnd Fale Bure – i Medelpad. Från att vid 1800-talets början ha varit en riksbekant benämning används Bureätten i denna betydelse numera mest bland [[släktforskning|släktforskare]] och lokalhistoriker. Manliga och kvinnliga avkomlingar till denna ätt<REF NAME="Ätt"/> brukar kallas Bureättlingar. | ||
Ett stort antal Bureättlingar och deras inbördes släktskap finns redovisade i en släktbok som den månglärde antikvarien [[Johan Bure]] (1568–1652) upprättade. (Han tillhörde själv Bureätten genom sin mormor.) DNA-tester av nutida, agnatiska ättlingar till Härses föregivne son Gamle Olof i Bure och två av dennes söner har visat sig dela samma ovanliga Y-DNA, och de bekräftar därmed flera av de tidiga släktlinjerna i släktboken. Nutida påståenden på internet om Bureättens härstamning från medeltida, norrländska stormän är dock felaktiga och historievetenskapligt ohållbara. | |||
== Buregenealogin och Johan Bures släktbok == | == Buregenealogin och Johan Bures släktbok == | ||
Bureätten finns kartlagd i [[Johan Bures släktbok]] från 1600-talets början. Släktboken var tidigare bara känd i ett par ofullständiga och delvis korrupta avskrifter från 1714, men 2008 hittades en originalversion av släktboken av Johan Bures egen hand i ett godsarkiv i finska Riksarkivet. Genealogiska Föreningen publicerade 2014 Urban Sikeborgs kommenterade utgåva av släktboken på DVD, ”Johan Bures släktbok”. | |||
Grunden till släktboken hade lagts genom den omfattande resa som Johan Bure genomförde i de norrländska landskapen 1600–1601. Under resan hade han intervjuat många avlägsna släktingar – de flesta bönder och bondhustrur – om deras gemensamma koppling till Bureätten. Släktboken redovisar omkring 1900 Bureättlingar – ingifta personer här inte inräknade – och deras inbördes släktskap. Det innebär att Buregenealogin ända in i modern tid var den största enskilda släktutredning som gjorts i Sverige, och då visar ändå Johan Bure själv att han inte följt upp alla släktgrenar. Släktboken är unik för sin tid genom att den till den allra största delen redogör för släktskapen bland personer i den svenska [[allmoge]]n, då annars bara furstar och adel ansågs ha [[ana|anor]] och därmed vara värda en släktutredning.<REF NAME="Göt"/>. Buregenealogin blir ännu mer imponerande med tanke på att Johan Bure nästan uteslutande var tvungen att förlita sig på muntliga [[källa|källor]], eftersom de flesta personer som upptas i släktboken inte var läs- och skrivkunniga. | Grunden till släktboken hade lagts genom den omfattande resa som Johan Bure genomförde i de norrländska landskapen 1600–1601. Under resan hade han intervjuat många avlägsna släktingar – de flesta bönder och bondhustrur – om deras gemensamma koppling till Bureätten. Släktboken redovisar omkring 1900 Bureättlingar – ingifta personer här inte inräknade – och deras inbördes släktskap. Det innebär att Buregenealogin ända in i modern tid var den största enskilda släktutredning som gjorts i Sverige, och då visar ändå Johan Bure själv att han inte följt upp alla släktgrenar. Släktboken är unik för sin tid genom att den till den allra största delen redogör för släktskapen bland personer i den svenska [[allmoge]]n, då annars bara furstar och adel ansågs ha [[ana|anor]] och därmed vara värda en släktutredning.<REF NAME="Göt"/>. Buregenealogin blir ännu mer imponerande med tanke på att Johan Bure nästan uteslutande var tvungen att förlita sig på muntliga [[källa|källor]], eftersom de flesta personer som upptas i släktboken inte var läs- och skrivkunniga. | ||
Den äldste [[stamfader]] som en släkting berättat om var den välbärgade Härse i Bure, som bör ha levt omkring år 1400 om han varit en historisk person. Kolonisationen av den övre Norrlandskusten hade då tagit sådan fart att Bure inte längre låg i utkanten av den fasta bosättningen i Norrland. Denne Härse beskrevs i släkttraditionen som ”en mäkta god själakarl”, alltså en mycket skicklig sälfiskare eller säljägare. Han ska ha använt en särskild båttyp, en sälmyndrik, och en typ av kombinerad åra och roder kallad mynde – antagligen en roderstång som användes ungefär på det sätt som man framför gondoler i Venedig – i sin säljakt. Härse sades ha mördats och blivit begravd i Lövångers kyrka av prästen herr Ragvald.<REF NAME="Leg"/> Från Härse skulle sedan alla bönder eller deras hustrur i Bure på Johan Bures tid härstamma. Legendens knapphändiga framställning om den säljägande Härse återspeglar de faktiska förhållandena i denna del av det norrländska kustlandet under medeltiden.<REF NAME="Norrl"/> Beskrivningen ger bilden av en tidig bonde eller bosättare som framgångsrikt deltagit i det medeltida sälfisket i övre Norrlands kustland.<REF NAME="Säljakt"/> Den enda uppgift som ger en möjlig hållpunkt tidsmässigt för när Härse skulle ha levat är den om begravningen i Lövånger; återgår den på en historisk händelse antyder den i så fall en datering till senast 1413.<REF NAME="Löv | Den äldste [[stamfader]] som en släkting berättat om var den välbärgade Härse i Bure, som bör ha levt omkring år 1400 om han varit en historisk person. Kolonisationen av den övre Norrlandskusten hade då tagit sådan fart att Bure inte längre låg i utkanten av den fasta bosättningen i Norrland. Denne Härse beskrevs i släkttraditionen som ”en mäkta god själakarl”, alltså en mycket skicklig sälfiskare eller säljägare. Han ska ha använt en särskild båttyp, en sälmyndrik, och en typ av kombinerad åra och roder kallad mynde – antagligen en roderstång som användes ungefär på det sätt som man framför gondoler i Venedig – i sin säljakt. Härse sades ha mördats och blivit begravd i Lövångers kyrka av prästen herr Ragvald.<REF NAME="Leg"/> Från Härse skulle sedan alla bönder eller deras hustrur i Bure på Johan Bures tid härstamma. Legendens knapphändiga framställning om den säljägande Härse återspeglar de faktiska förhållandena i denna del av det norrländska kustlandet under medeltiden.<REF NAME="Norrl"/> Beskrivningen ger bilden av en tidig bonde eller bosättare som framgångsrikt deltagit i det medeltida sälfisket i övre Norrlands kustland.<REF NAME="Säljakt"/> Den enda uppgift som ger en möjlig hållpunkt tidsmässigt för när Härse skulle ha levat är den om begravningen i Lövånger; återgår den på en historisk händelse antyder den i så fall en datering till senast 1413.<REF NAME="Löv"/> | ||
=== Buresläkttavla=== | === Buresläkttavla=== | ||
Släkttavlan nedan är ett mycket kort utdrag ur Johan Bures omfattande Buregenealogi; den visar alltså inga Buresläktled utöver dem som redovisas i släktboken. Här visas endast Buresläktgrenar med de socialt mer högtstående grenarna fram till Johan Bures livstid och inbegriper endast några få av släktmedlemmarna. Personer med korstecken framför (††) och med namnet i grått har ingen koppling till Bureätten utan har tillagts av Johan Bure på bristfälliga grunder eller | Släkttavlan nedan är ett mycket kort utdrag ur Johan Bures omfattande Buregenealogi; den visar alltså inga Buresläktled utöver dem som redovisas i släktboken. Här visas endast Buresläktgrenar med de socialt mer högtstående grenarna fram till Johan Bures livstid och inbegriper endast några få av släktmedlemmarna. Personer med korstecken framför (††) och med namnet i grått har ingen koppling till Bureätten utan har tillagts av Johan Bure på bristfälliga grunder eller härrör från förfalskade uppgifter från någon av Johan Bures kusiner i efterhand. | ||
Observera att uppgifter som inte finns i släktboken utan har lagts till som förtydliganden här skrivs inom parentes. Varje indrag anger att det rör sig om en yngre generation och att de personer som nämns efter indraget är barn till den person som nämns närmast ovanför med ett indrag mindre. | Observera att uppgifter som inte finns i släktboken utan har lagts till som förtydliganden här skrivs inom parentes. Varje indrag anger att det rör sig om en yngre generation och att de personer som nämns efter indraget är barn till den person som nämns närmast ovanför med ett indrag mindre. | ||
| Rad 103: | Rad 86: | ||
|} | |} | ||
=== De äldsta historiskt säkerställda släktmedlemmarna === | |||
Buregenealogin redovisar till större delen ättlingarna till Härses i Bure sonson Anders Olofsson i Bure, vilken Johan Bure uppger skulle ha varit underlagman i Västerbotten. De flesta av de Bureättlingar som namnges i släktboken tillhörde norrländsk allmoge, prästerskapet eller ingick i kategorin ofrälse kronotjänstemän från 1400-talets andra hälft och framåt. | |||
Det tidigaste samtida skriftliga belägget för en Bureättling är från 1507 och namnger Johan Bures mormors far Anders Jakobsson. I denna handling, daterad Skellefteå den 28 februari 1507, bekräftar ärkebiskop Jakob Ulfsson Anders Jakobssons i Bure äganderätt till godset Kåge i Skellefteå. Detta hade den framlidne kyrkoherden i Skellefteå herr Anders köpt och gett sin frillodotter som nu var gift med Anders Jakobsson; enligt släktboken hette hon Malin. Anders Jakobsson, som nämns utan titel eller epitet, hade dock varit tvungen att betala en icke angiven summa pengar i vederlag till ärkebiskopen för denna bekräftelse.<REF NAME="Dok1507"/> Omkring år 1508–1509 nämns dessutom den ovannämnde släktmedlemmen Anders Burman i Röbäck i Umeå, som verkar ha varit en av dem som motsatt sig att då betala hjälpskatten förrän de hade sett ärkebiskopens brev om detta. <REF NAME="Dok1508"/> Enligt släktboken var Anders Burman farbror till Anders Jakobsson. | Det tidigaste samtida skriftliga belägget för en Bureättling är från 1507 och namnger Johan Bures mormors far Anders Jakobsson. I denna handling, daterad Skellefteå den 28 februari 1507, bekräftar ärkebiskop Jakob Ulfsson Anders Jakobssons i Bure äganderätt till godset Kåge i Skellefteå. Detta hade den framlidne kyrkoherden i Skellefteå herr Anders köpt och gett sin frillodotter som nu var gift med Anders Jakobsson; enligt släktboken hette hon Malin. Anders Jakobsson, som nämns utan titel eller epitet, hade dock varit tvungen att betala en icke angiven summa pengar i vederlag till ärkebiskopen för denna bekräftelse.<REF NAME="Dok1507"/> Omkring år 1508–1509 nämns dessutom den ovannämnde släktmedlemmen Anders Burman i Röbäck i Umeå, som verkar ha varit en av dem som motsatt sig att då betala hjälpskatten förrän de hade sett ärkebiskopens brev om detta. <REF NAME="Dok1508"/> Enligt släktboken var Anders Burman farbror till Anders Jakobsson. | ||
Johan Bures uppgiftslämnare var geografiskt vitt skilda. Johan Bures redovisning pekar på att flera sagespersoner som härstammade i tredje, fjärde och femte släktledet från Anders Olofsson i Bure hade lämnat samstämmiga uppgifter om barnen till denne. Bland Anders Olofssons barn fanns enligt släktboken underlagmannen i Västerbotten Jakob Andersson (”Jakob Lagman”) i Bure. Denne Jakob skulle med sin hustru Kälug från Grubbe i Umeå ha fått bland andra sonen Anders Jakobsson i Bure (senare i Storkåge), alltså den Anders Jakobsson som nämns 1507. Samstämmigheten bland sagespersonerna visar att Anders Olofsson i Bure varit en historisk person; han bör ha varit född under något av 1400-talets första decennier.<REF NAME="AOS"/> Det finns dock inga bevarade belägg för att några medlemmar av släkten har varit underlagmän i Västerbotten före 1500-talet.<REF NAME="Ulm"/> | Johan Bures uppgiftslämnare var geografiskt vitt skilda. Johan Bures redovisning pekar på att flera sagespersoner som härstammade i tredje, fjärde och femte släktledet från Anders Olofsson i Bure hade lämnat samstämmiga uppgifter om barnen till denne. Bland Anders Olofssons barn fanns enligt släktboken underlagmannen i Västerbotten Jakob Andersson (”Jakob Lagman”) i Bure. Denne Jakob skulle med sin hustru Kälug från Grubbe i Umeå ha fått bland andra sonen Anders Jakobsson i Bure (senare i Storkåge), alltså den Anders Jakobsson som nämns 1507. Samstämmigheten bland sagespersonerna visar att Anders Olofsson i Bure varit en historisk person; han bör ha varit född under något av 1400-talets första decennier.<REF NAME="AOS"/> Det finns dock inga bevarade belägg för att några medlemmar av släkten har varit underlagmän i Västerbotten före 1500-talet.<REF NAME="Ulm"/> | ||
Det verkar nu vara möjligt att se Anders Olofssons far, Gamle Olof i Bure, som den äldste säkerställda släktmedlemmen. Av Johan Bures släktbok i original från 1613 framgår att Johan Bure ursprungligen och utifrån sina sagesmäns berättelser utgått från denne Gamle Olof som Bureättens äldste kände anfader på fädernet. I ett unikt projekt 2012–2013 har Peter Sjölund och Ronny Norberg (båda i Härnösand) letat upp och DNA-testat tre nutida agnatiska ättlingar till Gamle Olof genom sönerna Anders Olofsson i Bure och Olof Olofsson i Bure. Alla delade samma sällsynta Y-DNA: G2a. Fortsatta tester har visat att Gamle Olofs i Bure Y-DNA varit G-S2808. Dessutom har DNA-testerna bekräftat tre agnatiska men tidigare osäkra släktlinjer som utgår från Gamle Olof.<REF NAME="Bure-DNA"/> Däremot har den sedan 1996<REF NAME="Engelbrekt"/> ifrågasatta Säbrågrenen – med Laurentius Svenonis i Säbrå ättlingar – visat sig inte tillhöra släkten. (Se nedan.) | |||
=== Burehärstamningen betonas === | |||
De flesta Bureättlingar tillhörde de självägande böndernas krets såväl under 1500-talet som under 1600-talet. Betydelsen av släkttillhörigheten och ursprungsorten Bure framgår av att olika personer eller hela släktgrenar som flyttat från Skellefteå tidigt tog sig namnen Burman, Bure eller den latiniserade formen Bureus (Buræus).<REF NAME="US96-274"/> Det tidigaste exemplet på detta i samtida källor är den ”And''ers'' Bur''e''man” i Röbäck i Umeå, som omnämns i en handling från tiden 1508–1509 (se ovan). Även personer som härstammade från Bure på kvinnosidan kunde få sin Bureanknytning markerad i officiella sammanhang. Ett sådant exempel är ärkebiskopen Andreas Laurentii (”Björnram”), vars mormor var född i Bure. Själv adlades han med tre björnramar i skölden av Johan III, men på det huvudbaner som sattes upp i Uppsala domkyrka över hans grav 1591 framhävde ärkebiskopens efterlevande just släktskapen med Bureätten.<REF NAME="Gravm1"/> Denna Burehärstamning betonas också i den gravskrift Johan Skytte lät rista in på gravhällen i domkyrkan över ärkebiskopen Olaus Martini († 1609, dotterdotters sonson till Andreas Laurentii mormors far Anders Olsson i Bure). Johan Skytte skriver där att den avlidne överlämnat ärkebiskopsämbetet till Petrus Kenicius (dotterson till den ovannämnde Anders Burman i Röbäck), med tillägget: ”båda dessa är en förnämlig prydnad för Buresläkten” (”uterq''u''e celsum • Bureæ decus familiæ”).<REF NAME="Gravm2"/> | |||
== | === Bureättlingar inom kyrkan och i den antikvariska forskningen === | ||
Från 1500-talets mitt var flera släktmedlemmar verksamma som präster och kronotjänstemän. Det är främst med Bureättlingar från dessa släktled som Bureätten under en tid får en särställning inom kyrkan och rikets fornforskning: | |||
I den långvariga och bittra liturgiska striden, en religiösa konflikt som uppstod 1574 som en följd av Johan III:s försök att genomdriva nya förhållningsregler rörande gudstjänsten och en ny mässordning var flera av huvudpersonerna bland den luthersk-ortodoxa oppositionen Bureättlingar. På motsatt sida i konflikten stod den ovannämnde Bureättlingen och ärkebiskopen Andreas Laurentii (”Björnram”), som försökte genomdriva Johan III:s nya mässordning. Av svenska teologer som påverkats av den hårdare lutherska ortodoxi som utvecklats i Nordtyskland uppfattades denna liturgi som ett återinförande av katolska läror, och den var också i verkligheten en del av kungens strävan att få till stånd ett närmande av de båda kyrkorna. Efter att motståndarsidan definitivt segrat i och med kungens död 1592 kom dessa Bureättlingar och deras släktingar i egenskap av biskopar och ärkebiskopar att få stort inflytande under ett halvsekel från 1590-talet och framåt, då kyrkan formades till en svensk evangelisk-luthersk bekännelsekyrka – i praktiken en rigid luthersk ortodoxi som i sin hårdhet saknade motsvarighet i Europa.<REF NAME="Lit"/> | |||
Under perioden 1600–1720 hade Bureättlingar också framstående positioner inom den svenska riksantikvariska verksamheten. Denna fornminnesvård inrättades av kronan som ett prioriterat instrument för att visa på fäderneslandets uråldriga och ärorika förflutna. Inom detta område hade Johan Bure ett mycket stort inflytande även efter sin död. Flera personer som kunde göra anspråk på släktförbindelse med Bureätten ingick sedan i ledningen för den antikvariska verksamheten. Av de tidigaste cheferna för Riksarkivet var likaså flera personer som med rätt eller orätt kunde se sig som Bureättlingar eller var gifta med en Bureättling. Under deras ledning byggdes en professionell arkivorganisation upp och man ordnade, katalogiserade och skrev av det omfattande arkivmaterialet, som till stor del legat i säckar, kistor, tunnor, tinor och knippen.<REF NAME="RA"/> | |||
== | ==Mytbildningen kring Bureätten== | ||
=== | ===Johan Bures ohistoriska tillägg=== | ||
Ett av de sentida tillskotten syftar till att förbinda den i Finland mycket kända och vittutbredda Sursillsläkten med Bureätten. Kopplingen grundar sig på spekulationer över en påbörjad men inte avslutad anteckning av Johan Bure i släktboken. Den inte helt lättlästa kommenterar lyder i autografen i finska Riksarkivet: ”Somblige mene at then store Slächten i Österbotn, so''m'' är ifrå Theegh. antingen Erik Ångermans hustrus (Dordijs) eller [’eller’ är ändrat från ett påbörjat ’skall’] [överstruket: thennes] ''etc.'' skall wara af Bureätten”. Denna vaga notering om att någon av Sursillsläktens stamföräldrar, Erik Ångerman och hustrun Dordi i Teg i Umeå ''eller'' möjligen någon släkting till dem, skulle ha tillhört Bureätten har fått finska och svenska släktforskare att tilldela henne namnet Bure.<REF NAME="Dordi"/> Denna ”Dordi Bure” förekommer redan i åtskilliga släkttavlor på nätet. Därifrån har steget inte varit långt till att lägga in henne på lämplig plats i Buregenealogin. Där är hon dock en fantasiprodukt. Johan Bure själv placerar inte in henne bland sina släktingar i sin stora redovisning av sin mormors Buresläktingar och -förfäder | Utöver de mycket noggrant förda släkttavlor som Johan Bure skapade med sina muntliga källor som grund försökte han också fastställa Bureättens äldsta led i en dunkel forntid, bortom Härse i Bure. Han gjorde åtminstone fem historiskt ohållbara försök att utifrån huvudsakligen ortnamnsetymologier och namnlikhet återskapa släktens äldsta förflutna. Hans sätt att resonera är tidstypiskt i den lättvindighet med vilken han drog sina slutsatser, vilka skiljer sig markant från de minutiöst förda nedteckningarna från intervjuerna med släktmedlemmar. Bland dessa ohistoriska förfäder finns flera personer omnämnda på runstenar. Som den äldsta förfader till vilken det skulle gå att namnge varje släktled tillbaka stannade dock Johan Bure vid den mytiske hjälten Fale hin unge (se nedan), som han satt in som far till Härse i Bure. | ||
Johan Bure trodde att namnen Härse och Bure var unika för Bureätten och att namnet Härse, som också var beteckning på en fornnordisk storman, innebar att stamfadern Härse i Bure därmed måste ha varit ättling till en urgammal stormannaklass i det (mytiska) kungariket Hälsingland. Han föreställde sig därför att han härstammade från de personer med dessa Bure-namn som han tyckte sig kunna läsa på runstenen i Nolby (Medelpads runinskrifter 1) och på den i Selånger (Medelpads runinskrifter 9). Av detta skapade han först en runstensgenealogi som utgick från den '''buri''' som nämns på Nolbystenen. I ett senare skede avpolletterade han denne ”Bure” och ersatte honom med personer som nämns på en spektakulär runsten i Sko (Upplands runinskrifter 678). Utifrån två felläsningar av texten på runstenarna i Selånger och Sko skapade han en runstensgenealogi som han placerade långt bak i heden tid. Han förenade dock den själv aldrig med släkttavlorna från Norrlandsresan.<REF NAME="Runst"/> I en svårläst vers i ett gammalt exemplar av hälsingelagen tyckte sig Johan Bure sedan kunna läsa namnet Härse och en referens till ett ”härsinga-släkte” samt namnet Visbur; den sistnämnde skulle ha varit en gotisk härförare som återvänt med sitt folk till Gotland. Detta får Johan Bure att tro att Härse i Bure varit en ättling till de gamla hälsingekungarna, vilka skulle ha kallats härsar, vilka i sin tur måste ha härstammat från den gotiske fursten Visbur, som han identifierar med en götisk kung av Ynglingaätten. Och eftersom det gotiska kungablodet bevarats rent måste denne Visbur ha härstammat från den ostrogotiska kungasläkten amalerna långt före Kristi födelse. | |||
=== De båda rikshjältarna Fale Bure === | |||
Johan Bure skapar i sin släktbok två medeltida hjältar Fale Bure. Dessa nämns återkommande i 1700- och 1800-talets facklitteratur och får också stå i centrum i flera dramatiska verk omkring år 1800.<REF NAME="Gard"/> | |||
Den yngre Fale återgick på en lokal legend i Sköns socken i Medelpad om en hjälte Fale hin unge i byn Birsta. Denne skulle ha räddat en kungason och ha hämnats dennes faders död genom att besegra de inkräktande danskarna. Fale sades vara begravd under en gravsten med en sköld och en böjd arm som sköldemärke. Legenden, som Johan Bure lärde känna vid ett möte med kyrkoherden i Skön år 1601, gav dock inga namn eller årtal. Johan Bure identifierade denne Fale som en anfader utifrån bynamnet Birsta, som han tolkade som ”Byrestad”, dvs. ”Burestad”, en plats grundad och bebodd av Burar. Han passade därefter in legenden i stridigheterna mellan Sverkerska ätten och Erikska ätten omkring år 1200. I rikshistorikerna uppträder från 1650-talet dock en Fale Bure som ska ha varit hövitsman för de anförare som hämnades Erik den heliges död år 1161, alltså ett halvt århundrade innan Fale hin unge skulle ha utfört sina stordåd enligt Johan Bure. Johan Bure tycks ha skapat denne utifrån bronamnet Fålebro i Danmarks socken, där man på på 1500-talet föreställde sig att den avgörande striden skulle ha stått mot de danskar som stött eller legat bakom mordet. Denne Fale Bure ”hin gamle” framställdes på 1700-talet som farfar till den yngre Fale Bure ”hin unge”. | |||
Efter Johan Bures död 1652 och fram till omkring år 1740 fortsatte andra personer att på ännu lösare grunder komplettera [[släktträd|Buresläktträdet]] med mytiska gestalter och uppdiktade personer. Den som bär största ansvaret för dessa förändringar är prästmannen och historieforskaren Andreas Olavi Rhyzelius (1677–1761), som var gift med en Bureättling. Genom att koppla Fale Burarna till en av Johan Bures runstensgenealogier skapades en sammanhängande släktkedja som ledde tillbaka till runstensgestalten Tord i Byr, som skulle ha levt på 900-talet. Följden blev att Bureätten på 1700-talet presenterades som en av de äldsta adliga släkterna i riket med rötter tillbaka till vikingatiden och med två tidigmedeltida rikshjältar vid namn Fale Bure i släktträdet.<REF NAME="Utv"/> Genom att Fale hin unge kopplades till en av Johan Bures runstensgenealogier skapades en sammanhängande släktkedja bakåt till vikingatiden. Rhyzelius släktkedja redovisas i tryck första gången i en dissertation av Nils Casström 1746.<REF NAME="Cass2"/> (Denna släkttavla ingick ännu i Riddarhusets utgåva av stamtavlorna 1858.<REF NAME="Anrep"/> | |||
==== Tidig kritik mot berättelserna om Fale Bure ==== | |||
Redan historikern Sven Lagerbring påpekade 1773 att de berättelser om de båda Fale Bure som var i omlopp i litteraturen och den förmenta härstamningen från vikingatiden innehöll flera historiska orimligheter.<REF NAME="Bring"/> En mer konstruktiv kritik framfördes av bibliotekarien Leonard Bygdén, då denne 1890 presenterade sin kritiska undersökning av myten om den yngre Fale Bure. Han kunde visa att den ursprungliga legenden om Fale hin unge i Skön med all sannolikhet återgick på Fartägn Unge, som vid 1300-talets mitt var underlagman i Medelpad.<REF NAME="Saml"/> De äldre släktleden har i Gustaf Elgenstiernas utgåva 1925 gallrats bort som ohistoriska.<REF NAME="Elg"/> De cirkulerar dock fortfarande på nätet. | |||
=== Bureätten på Johan Bures minnessten i Uppsala 1611 === | |||
Johan Bure lät 1611 rista en minnessten över Bureätten som sattes upp på muren till Karolinska akademiens mindre hörsal i Uppsala. Minnesstenen väckte tidigt uppmärksamhet med sin kryptiska latinska text och sina egendomliga symboler. Johan Bure framställer där Bureättens härstamning från det forna kungariket Hälsingland och antikens goter. Han speglar i symboliken föreställningen att hans förfäder utgjort en halvgudaliknande klass – ”baggar” eller ”härsar” – som tjänat som medlare mellan Gud och folket i en uråldrig forntid. Han berör denna tanke också i flera av sina esoteriska verk. Därefter följer en komprimerad redogörelse över Johan Bures egen härstamning från dessa. Minnesstenen är nu uppsatt i Uppsala domkyrka.<REF NAME="Sten"/> | |||
=== Tidigt adlade personer gör anspråk på Burehärstamning === | |||
Vid mitten av 1600-talet var Bureättlingarna så pass spridda och befann sig inom så skilda samhällsskikt att Bureätten som sådan hade upphört att vara en reell, nätverkande släktkrets. Anknytningen till Bureätten fortsatte dock att vara betydelsefull som ett sätt att framhäva den egna bördens urgamla ålder och betydelse. Detta var särskilt viktigt under stormaktstiden, då en person i mycket definierades och bemöttes utifrån sitt ursprung och sina förfäders antal.<REF NAME="Börd"/> | |||
Några tidiga adlanden av enskilda Bureättlingar ledde till ett ökat intresse för Buregenealogin och då särskilt för släktens äldre led. Vid 1600-talets första årtionden hade tre av Johan Bures kusiner på mödernet höga ansvarsbefattningar i kronans tjänst: Anders Bure och Jonas Bure (Bureus) var kungliga sekreterare i rikskansliet i Stockholm och deras bror Olof Bure var kunglig livmedikus och överborgmästare i Stockholm.<REF NAME="SBL"/> Utöver att vara Bureättlingar via modern gjorde Anders eller Jonas på förfalskade grunder<REF NAME="US269"/> också anspråk på att härstamma från Burehjälten Fale hin unge på svärdssidan genom farfadern Laurentius Svenonis, kyrkoherde i Säbrå i Ångermanland. Olof Bure adlades 1621 och Jonas och Anders Bure 1624. När Riddarhuset inrättades 1626 skrevs de gemensamt in som den adliga ätten Bure med nummer 116. En annan släkting, Nils Bureus (son till deras kusin Jacobus Johannis Zebrozynthius), adlades 1654 med namnet Burensköld. Dennes son Jacob Burenskiöld – så skriver han själv sitt namn – upphöjdes sedan i friherrlig värdighet 1706.<REF NAME="Ridd"/> Från 1700-talet kom den adliga ätten Falkengréen att felaktigt framställas som ytterligare en gren på svärdssidan av Buresläktträdet.<REF NAME="Falk"/> Ingiften i andra adliga släkter och nyadlanden av enskilda Bureättlingar i den stora vågen av adlanden av kronotjänstemän och militärer under stormaktstidens senare del medförde att närmare ett hundratal adliga ätter och åtskilliga kyrkliga lärde omkring år 1746 kunde räkna släktskap med Bureätten på något sätt. <REF NAME="Cass"/> | |||
Men nyare forskning har visat att de flesta uppgifter som ges om bland annat herr Engelbrekts i Säbrå släktlinje i äldre släkttavlor och på nätet är uppdiktade. Varken han eller fadern, kyrkoherden Laurentius Svenonis, har kallat sig Bure. Laurentius Svenonis själv har ingen koppling till Bureättling, som DNA-tester av dennes ättlingar visat, och de förfäder som tillskrivits honom är alla uppdiktade omkring år 1611 av Anders Bure eller Jonas Bure. (Om denna så kallade Säbrågren, se ovan.) | |||
=== Nutida, historiskt omöjliga revideringar av de äldre släktleden === | |||
De senaste åren har Johan Bures släktföreställningar, hans släktbok och traderingen av uppgifter ägnats ny uppmärksamhet utifrån ett källkritiskt perspektiv.<REF NAME="Krit"/> Nya försök har också gjorts att harmonisera den gamla släktkedjan med de historiska beläggen för Fartägn Unge och den grupp av norrländska stormän i vilken han verkar ha ingått, men försöken har inte levt upp till de nutida kraven på historievetenskaplig forskning.<REF NAME="Vet"/> Efter att den kommenterade utgåvan av Johan Bures släktbok publicerades 2014 har flera historiskt omöjliga försök gjorts att kombinera de gamla mytiska eller uppdiktade inslagen med de nya uppgifterna. | |||
Ett av de sentida tillskotten syftar till att förbinda den i Finland mycket kända och vittutbredda Sursillsläkten med Bureätten. Kopplingen grundar sig på spekulationer över en påbörjad men inte avslutad anteckning av Johan Bure i släktboken. Den inte helt lättlästa kommenterar lyder i autografen i finska Riksarkivet: ”Somblige mene at then store Slächten i Österbotn, so''m'' är ifrå Theegh. antingen Erik Ångermans hustrus (Dordijs) eller [’eller’ är ändrat från ett påbörjat ’skall’] [överstruket: thennes] ''etc.'' skall wara af Bureätten”. Denna vaga notering om att någon av Sursillsläktens stamföräldrar, Erik Ångerman och hustrun Dordi i Teg i Umeå ''eller'' möjligen någon släkting till dem, skulle ha tillhört Bureätten har fått finska och svenska släktforskare att tilldela henne namnet Bure.<REF NAME="Dordi"/> Denna ”Dordi Bure” förekommer redan i åtskilliga släkttavlor på nätet. Därifrån har steget inte varit långt till att lägga in henne på lämplig plats i Buregenealogin. Där är hon dock en fantasiprodukt. Johan Bure själv placerar inte in henne bland sina släktingar i sin stora redovisning av sin mormors Buresläktingar och -förfäder | |||
| Rad 160: | Rad 167: | ||
<REF NAME="Göt">Sikeborg 2010, ''Släktforskarnas Årsbok 2010'', s. 161 f. – Om de sagespersoner och skriftliga källor som Johan Bure noterar i släktboken, se Sikeborg 1996, s. 261–263. – Johan Bures originalsläktbok återfanns 2008 av fil. lic. Tiina Miettinen i Armfeltin arkisto III:14–15 i finska Riksarkivet; se Miettinen 2010:3. Den identifierades 2011 som Johan Bures egen handskrift. Tre avskrifter gjordes under 1700-talets första hälft av en annan version av släktboken på 1700-talet. Två finns i Uppsala Universitetsbibliotek, där de har signum X36 (avskrift från 1714 av Elias Palmskiöld) respektive X37 (avskrift 1714 av okänd), medan den tredje – en avskrift av X37 – ingår som nummer 53 i Riksarkivets Genealogica-serie. De svenska avskrifterna innehåller en hel del felläsningar och de saknar också åtskilliga uppgifter som finns i den funna handskriften. För en kort presentation av handskriften, se Sikeborg i ''Släkthistoriskt Forum'' 2011:2.</REF> | <REF NAME="Göt">Sikeborg 2010, ''Släktforskarnas Årsbok 2010'', s. 161 f. – Om de sagespersoner och skriftliga källor som Johan Bure noterar i släktboken, se Sikeborg 1996, s. 261–263. – Johan Bures originalsläktbok återfanns 2008 av fil. lic. Tiina Miettinen i Armfeltin arkisto III:14–15 i finska Riksarkivet; se Miettinen 2010:3. Den identifierades 2011 som Johan Bures egen handskrift. Tre avskrifter gjordes under 1700-talets första hälft av en annan version av släktboken på 1700-talet. Två finns i Uppsala Universitetsbibliotek, där de har signum X36 (avskrift från 1714 av Elias Palmskiöld) respektive X37 (avskrift 1714 av okänd), medan den tredje – en avskrift av X37 – ingår som nummer 53 i Riksarkivets Genealogica-serie. De svenska avskrifterna innehåller en hel del felläsningar och de saknar också åtskilliga uppgifter som finns i den funna handskriften. För en kort presentation av handskriften, se Sikeborg i ''Släkthistoriskt Forum'' 2011:2.</REF> | ||
<REF NAME="Mariet">Johan Bure hade först skrivit in hustru ”Maria” (en dialektal form av Mariet) som dotter till Jakob Andersson i Bure och därmed som dotterdotter till Anders Olsson i Bure. Han ändrade dock ganska sent dispositionen i den finska autografen så att hustru Mariet i stället blev Jakob Anderssons syster och dotter till Anders Olsson i Bure. Som orsak till förändringen anger han en kort släktutredning som fadern upprättat över hustruns släkt då denne ännu var kaplan i Skellefteå, senast på 1560-talet. (Sikeborg 2011, ''Släkthistoriskt Forum'' 2011:2) Hon bör ha fötts under 1400-talets senare del, med tanke på att hennes sonson som Johan Bure besökte under sin Norrlandsresa 1600–1601, prosten i Luleå Andreas Petri, föddes så tidigt som 1525. (Bygdén, Hernösands stifts herdaminne, d. 2, s. 198)</REF> | <REF NAME="Mariet">Johan Bure hade först skrivit in hustru ”Maria” (en dialektal form av Mariet) som dotter till Jakob Andersson i Bure och därmed som dotterdotter till Anders Olsson i Bure. Han ändrade dock ganska sent dispositionen i den finska autografen så att hustru Mariet i stället blev Jakob Anderssons syster och dotter till Anders Olsson i Bure. Som orsak till förändringen anger han en kort släktutredning som fadern upprättat över hustruns släkt då denne ännu var kaplan i Skellefteå, senast på 1560-talet. (Sikeborg 2011, ''Släkthistoriskt Forum'' 2011:2) Hon bör ha fötts under 1400-talets senare del, med tanke på att hennes sonson som Johan Bure besökte under sin Norrlandsresa 1600–1601, prosten i Luleå Andreas Petri, föddes så tidigt som 1525. (Bygdén, Hernösands stifts herdaminne, d. 2, s. 198)</REF> | ||
| Rad 190: | Rad 196: | ||
<REF NAME="Engelbrekt">Sikeborg 1996, s. 270.</REF> | <REF NAME="Engelbrekt">Sikeborg 1996, s. 270.</REF> | ||
<REF NAME="Bure-DNA">Sjölund, filmat föredrag ''Senaste nytt inom DNA-släktforskningen”, 2013-11-23. Om det fortsatta DNA-projektet, se Peter Sjölunds webbsajt Historiskt DNA, sidan [http://buredna.sjolunds.se/ ”Bure DNA. DNA research of the medieval Bure family in Sweden”] (avläst 2015-03-06).</REF> | |||
<REF NAME="Bure-DNA">Sjölund, filmat föredrag ''Senaste nytt inom DNA-släktforskningen”, 2013-11-23 | |||
<REF NAME="Utv">Om denna utveckling, se Sikeborg 2011, s. 59–104.</REF> | <REF NAME="Utv">Om denna utveckling, se Sikeborg 2011, s. 59–104.</REF> | ||
| Rad 198: | Rad 202: | ||
<REF NAME="Dordi">Miettinen 2010; Miettinen 2011.</REF> | <REF NAME="Dordi">Miettinen 2010; Miettinen 2011.</REF> | ||
<REF NAME="Gard">Sikeborg 2011, s. 60 | <REF NAME="Gard">En av dessa var Jacob De la Gardies fyraktsdrama från 1795 om Fale Bure och dennes uppoffringar för det svenska kungahuset hade ett seriöst dagspolitiskt syfte. Tanken var att berättelsen om Fale Bure skulle förmå de oroliga stockholmarna att trots missväxt och hög inflation hålla sig rojalistiska och inte falla för de revolutionära, jakobinska strömningarna. (Sikeborg 2011, s. 60)</REF> | ||
<REF NAME="Cass2">Casström 1746.</REF> | <REF NAME="Cass2">Casström 1746.</REF> | ||
| Rad 219: | Rad 223: | ||
===Hemsidor och bloggar=== | ===Hemsidor och bloggar=== | ||
*Sjölund, Peter, i Kragom, Härnösand. Filmat föredrag: ''Senaste nytt inom DNA-släktforskningen '' (med rapport om Bure-DNA-projektet), lördagen 2013-11-23 på Genealogiska Föreningens DNA-dag i Nürnberghuset, Stockholm. [http://www.genealogi.net/filmade-foredrag-om-dna/Upplagt på föreningens hemsida, avläst 2014-01-05.] | *Sjölund, Peter, i Kragom, Härnösand. Filmat föredrag: ''Senaste nytt inom DNA-släktforskningen '' (med rapport om Bure-DNA-projektet), lördagen 2013-11-23 på Genealogiska Föreningens DNA-dag i Nürnberghuset, Stockholm. [http://www.genealogi.net/filmade-foredrag-om-dna/Upplagt på föreningens hemsida, avläst 2014-01-05.] | ||
*Sjölund, Peter, i Härnösand. [http://buredna.sjolunds.se/ Bure DNA. DNA-research of the medieval Bure family in Sweden, blogg avläst | *Sjölund, Peter, i Härnösand. [http://buredna.sjolunds.se/ Bure DNA. DNA-research of the medieval Bure family in Sweden, blogg avläst 2015-03-06.] | ||
===Tryckta källor och bearbetningar=== | ===Tryckta källor och bearbetningar=== | ||