Backstuga
En backstuga är en liten, enkel stuga belägen på annans mark, bebodd av person(er) som inte huvudsakligen sysslade med jordbruk. Ofta låg dessa stugor på byns allmänning (backen) eller längs fägatan, i allmänhet på stenig mark som inte dög att bruka, inte sällan i en fysisk skogsbacke. Begreppet är känt sedan början av 1600-talet, och ska inte ses alltför bokstavligt.
Backstugor beboddes ofta av gamla och/eller fattiga människor. Många tjänstgjorde som "pensionärsbostad" för gamla föräldrar, pensionerade trotjänare och soldater eller socknens fattighjon. Dessa personer kallades backstugusittare (backstusittare). En av Sveriges bäst bevarade backstugemiljöer finns i Åsle utanför Falköping.
Backstuga kan även syfta på så kallade "jordstugor", enkla bostäder som förekom i södra och sydvästra Sverige som byggts delvis nedgrävda i marken, ofta just backstugor dess andra betydelse[1]. Denna typ av jordstugor förekom i norra Skåne, Blekinge, Halland, större delen av Småland, södra Östergötlandskusten, sydligaste Västergötland och södra Bohuslän. Söder därom förekommer istället gatehus.
Se även
