1 344
redigeringar
Cognatus (diskussion | bidrag) (puts och lite länkning) |
Cognatus (diskussion | bidrag) m (rubrik) |
||
Rad 1: | Rad 1: | ||
'''Patronymikon''' - ''(även fadersnamn)'' - [[efternamn]] bildat av genitiv av faderns [[förnamn]], med tillägg av ''-son'', eller ''-dotter'', t.ex. '''Andersson''', '''Svensson''' eller '''Olsson''', respektive '''Andersdotter''', '''Svensdotter''' eller '''Olsdotter''', dvs. Anders, Svens eller Olofs son respektive dotter. | '''Patronymikon''' - ''(även fadersnamn)'' - [[efternamn]] bildat av genitiv av faderns [[förnamn]], med tillägg av ''-son'', eller ''-dotter'', t.ex. '''Andersson''', '''Svensson''' eller '''Olsson''', respektive '''Andersdotter''', '''Svensdotter''' eller '''Olsdotter''', dvs. Anders, Svens eller Olofs son respektive dotter. | ||
Patronymikon kännetecknas av att de ändras i varje generation. Eftersom det var vanligt att namnge barnen efter far- och morföräldrar uppstod ofta den "klassiska" följden ''Anders Eriksson'' - ''Erik Andersson'' - ''Anders Eriksson''. | Patronymikon kännetecknas av att de ändras i varje generation. Eftersom det var vanligt att namnge barnen efter far- och morföräldrar uppstod ofta den "klassiska" följden ''Anders Eriksson'' - ''Erik Andersson'' - ''Anders Eriksson''. | ||
==Patronymikon i Sverige== | |||
Från början användes patronymikon av alla, och [[familjenamn]] fanns inte. "Gustav Vasa" var Gustaf Eriksson med sin samtid, och ville man skilja honom från andra med samma namn kunde man tillägga "av Vasa-släkten" eller något liknande - ungefär som när vi idag talar om någon som arbetar på ett företag ("SASare", "Volvoit") eller är med i en politisk organisation. Mot slutet av 1500-talet började [[adel]]n allmänt använda [[släktnamn]], och [[Riddarhuset]], som skapades 1626, krävde att medlemmarna hade ett släktnamn. Under 1600-talet började [[präst]]erna och de främsta av borgarna använda personliga efternamn, som ganska snart blev familjenamn. Från början av 1700-talet blev det allmän sed att folk som flyttade in till städerna i annan kapacitet än som tjänare eller arbetare tog ett familjenamn. Fortfarande kunde patronymikon dock användas som en del av namnet, ''Erik Nilsson Holmström'', ''Anna Johansdotter Lindgren'', men bruket var "vacklande" - samma person kunde förekomma i tre varianter, som ''Erik Nilsson'', ''Erik Holmström'' och ''Erik Nilsson Holmström''. | Från början användes patronymikon av alla, och [[familjenamn]] fanns inte. "Gustav Vasa" var Gustaf Eriksson med sin samtid, och ville man skilja honom från andra med samma namn kunde man tillägga "av Vasa-släkten" eller något liknande - ungefär som när vi idag talar om någon som arbetar på ett företag ("SASare", "Volvoit") eller är med i en politisk organisation. Mot slutet av 1500-talet började [[adel]]n allmänt använda [[släktnamn]], och [[Riddarhuset]], som skapades 1626, krävde att medlemmarna hade ett släktnamn. Under 1600-talet började [[präst]]erna och de främsta av borgarna använda personliga efternamn, som ganska snart blev familjenamn. Från början av 1700-talet blev det allmän sed att folk som flyttade in till städerna i annan kapacitet än som tjänare eller arbetare tog ett familjenamn. Fortfarande kunde patronymikon dock användas som en del av namnet, ''Erik Nilsson Holmström'', ''Anna Johansdotter Lindgren'', men bruket var "vacklande" - samma person kunde förekomma i tre varianter, som ''Erik Nilsson'', ''Erik Holmström'' och ''Erik Nilsson Holmström''. | ||
Rad 17: | Rad 19: | ||
Undantagsvis brukades '''metronymikon''' - dvs ''moderns'' förnamn följt av ''-son'' eller ''-dotter''. På medeltiden brukades det om modern var betydligt mer högättad än fadern; i modern tid dvs. från 1523, kunde det vid enstaka tillfällen brukas för barn födda utom äktenskap. I båda fallen är metronymikon en form av avståndstagande från fadern. Exempelvis ''Sven Estridsson'' eller ''Anna Brittasdotter''. | Undantagsvis brukades '''metronymikon''' - dvs ''moderns'' förnamn följt av ''-son'' eller ''-dotter''. På medeltiden brukades det om modern var betydligt mer högättad än fadern; i modern tid dvs. från 1523, kunde det vid enstaka tillfällen brukas för barn födda utom äktenskap. I båda fallen är metronymikon en form av avståndstagande från fadern. Exempelvis ''Sven Estridsson'' eller ''Anna Brittasdotter''. | ||
Lägg märke till formen, ''metro''nymikon - det är grekiskt och har inget med det latinska "mater" att göra. | Lägg märke till formen, ''metro''nymikon - det är grekiskt och har inget med det latinska "mater" att göra. | ||
==I andra kulturer== | ==I andra kulturer== |